Morgonkaffe i farten

Det är lördagsmorgon, jag är rejält försenat men väljer ändå att ta mig några minuter med kaffekoppen. Några minuter att reflektera över livet och hämta andan. Ska snart sätta mig i bilen för att åka västerut. Ikväll ska jag gå på konsert med två ungdomsvänner, och vi blir lite som tonåringar igen när vi ses. Det ska bli väldigt roligt. Men först måste jag packa.

Veckan som gått har varit fylld av jobb. Jag färgmarkerar energigivande aktiviteter i kalendern och denna veckan har det varit ont om färger. Nästa vecka ser det bättre ut men samtidigt även en del måsten såsom tandläkarbesök och mammografi. Känns inte som jag har tid men kan inte skjuta upp det mer.

Nästa vecka är det flera föräldrar som tar ledigt någon eller några dagar och jag funderar på om även jag kan ta några timmars ledighet. Har visserligen inga barn att leka med men det vore skönt att ta hand om mig själv. Så tänker jag i alla fall idag.

Vi vinkar

De senaste veckorna har jag noterat att vi börjat vinka allt mer. I dessa tider krävs nya hälsningar och det började ju redan i våras. Det jag nu ser är att vi vinkar allt mer till varandra i digitala möten. Det ser väldigt trevligt och glatt ut, ett sätt att komma närmare varandra tycker jag.

Med vink menar jag att man höjer handen till hälsning och rör den lite. Alltså lite mer av drottningvink än småbarns vinkelivink. En del viftar mer än andra.

Det tycker jag är en mycket trevlig utveckling!

Röda siffror

I fredags pratade jag med en kollega om arbetstid och vikten av balans mellan arbete och fritid. Vi för både böcker över vår arbetstid för att ha koll. Jag berättade om min ambition över att vara i balans men inser att jag har röda siffror minst tre av fem dagar i veckan eftersom det alltid finns mer att göra. Jag såg på min kollega att hon inte riktigt förstod mig. Sedan utbrister hon ”Aha, för dig är mertiden röda siffror, för mig är det minus på kontot som är rött”. Hon har svårt att få ihop jobb, barn och fritid och behöver ofta jobba på helger för att komma ikapp.

Ser man tiden som ett tidskonto så är hennes synsätt förstås alldeles rätt. Jag har nog tänkt mig ett hälsokonto, där rött varnar för att jag jobbar för mycket. Att jag skulle jobba för lite har aldrig hänt så det behöver jag inte följa upp.

Vi fick i alla fall ett gott skratt om hur svårt det är med kommunikation och hur våra olika perspektiv styr.

Irriterande hej?

Idag har jag deltagit i två webbinarier, som en del av mitt aktiva och mycket flitiga arbetssökande. Tveksamt om de gav något men jag väljer att vara öppen och åtminstone försöka ta till mig av budskapen. Vid dessa webbinarier finns en chattfunktion, där man kan ställa frågor och ha dialog.

Skrattade gott för mig själv åt en kvinna som irriterade sig över att folk använda chattfunktionen för att hälsa på varandra. Hon tyckte att det var jobbigt och störande när folk skrev hej. Det flesta andra såg det som något som tillhör artighet och bidra till gemenskap. Först tänkte jag svara kvinnan att ”Livet är hårt och ibland behöver man hälsa på andra” men stoppande mig själv. En klok person svarade att hon säkerligen var välkommen även om hon inte vill hälsa. Det var ett bra svar, tycker jag.

Å ena sidan undrar jag hur det kan vara så jobbigt att folk hälsar på varandra att man måste kommentera det. Å andra sidan undrar jag hur personen mår. Tänker eller snarare misstänker att det är stress eller ohälsa som gör att någon irriterar sig på en sådan sak. Det är sorgligt.

Locka till skratt

För många år sedan fick jag chansen att testa skrattyoga vid ett tillfälle. Det var fantastiskt roligt och välgörande. Tyvärr jag inte fortsatt men minns några få övningar som jag gör ibland. Den mörkaste dag kan bli ljus igen.

Eftersom jag känt mig så låg de senaste dagarna, tänkte jag att jag måste hitta nya knep. Under onsdagskvällen kollade jag på bloppers av olika slag. Det fungerar ganska bra. Att se andra börja skratta, tappa fattningen helt och inte kunna sluta skratta, gör att även jag skrattar med efter ett tag.

Tänk vilken magisk kraft en skratt kan ha. Jag vill ha mer skratt i mitt liv.

Årstider

Jag vill ta in alla årstider, ta vara på vad var och en av dem ger och njuta av dess skiftningar.

Vädret är som det är. Det är temperatur, nederbörd, soltimmar och vindstyrkor. I årstider har både väder och klimat en betydelse men där årstider även har fler dimensioner. Det finns kalendermässiga årstider och det finns meteorologiska årstider. Numera undrar jag om det även kanske kan finnas sociala årstider.

För mig utgår en årstid från meteorologin, och därtill lägger jag till andra upplevelser såsom hur ljuset är, hur naturen ändras mm, mycket av det naturliga som vi inte kan påverka. 12 grader och regn är väder och det kan upplevas olika under olika årstider; en brunslaskig vinterdag, en vårdag med takdropp, midsommarafton eller en höstdag i gyllenfärger. Det är det unika som bland ljus och natur ger, som ger de olika årstiderna.

Några årstider har flera perioder. I vissa delar av landet är vårvintern som en egen period. Sommaren kan delas in i försommar, högsommar och sensommar och vissa år får vi även brittsommar och indiansommar. Andra årstider ger oss föraningar. Vi talar om vårtecken långt innan våren gör sitt inträde. Kanske behöver vi det även för andra årstider?

Är det här ens viktigt? Jo, jag tror det. Av flera skäl. I vårt samhälle har vi relativt hög grad av stress, stressrelaterade sjukdomar, mental ohälsa och andra former av ohälsa. En del av detta har sitt ursprung i orealistiska krav och förväntningar. Kanske att det även finns en koppling till en oförmåga att landa i nuet och att alltid vara på väg någon annanstans. Balansen saknas och ställer till det för oss.

Att känna sig okej med att vintern inte alltid är snörik, är inte så dumt. Att kunna njuta av vårens alla dimensioner, trots att några ibland har mer att önska, har sina fördelar. Det finns en sundhet i att se sommarens olika skiftningar och ta in hösten när den väl kommer. Däremot har jag mycket svårt att se fördelarna med att bli besviken pga orimliga förväntningar på naturens helt naturliga växlingar.

Många har längtat till hösten. En längtan som många gånger beskrivs som längtan till struktur och vardag och att kravlöst får krypa upp i soffan och tända levande ljus i hemmet. Andra längtar till sommarens frihet och semester. Här är min tro att vi kanske borde börja ta om ”sociala” årstider, dvs årstider som har mer med vårt sätt att leva och vara, än naturens skiftningar.

En annan tanke är att vi behöver fler ”övergångsfaser”. Precis som vi ser vårtecken långt innan våren kommer, kan vi se hösttecken som det första gula lövet, ett moget bär etc. Att ha förmåga att skilja mellan föraningar och när det verkligen inträffar, kan göra oss mer medvetna och nyanserade.

Att ta saker för vad det är, att ha ett gemensamt språk att använda kan hjälpa oss att han rimlig förväntan. Jag ser att det kan hjälpa oss att må bra och göra gott för vår mentala hälsa. Och det är viktigt för mig.

 

En riktig goding

Sedan en tid tillbaka har jag noterat att det går åt mindre med pengar ju äldre jag blir. Jag köper färre grejer till hemmet, hobbys och nöjen blir mindre kostsamma och många investeringar är redan gjorda.

Men så har jag upptäckt en annan sida. Jag kostar mer ju äldre jag blir. De senaste månaderna har jag sett pengarna rinna iväg ibland annat allt fler och allt dyrare besök hos frissan. Massage och fotvård är numera ett behov snarare än skön lyx. Tandläkaren kommer inom en snar framtid att vilja ha en mindre förmögenhet av mig. Och idag blev ett besök hos optikern en smärre chock för mitt kontokort.

Nog fattar jag att allt kostar men det är ändå en nyhet för mig att just jag börjar innebära så dyra driftkostnader. Hoppas att mitt värde stiger i samma omfattning. Får nog börja se mig själv som en riktigt dyrgrip. En riktig goding!

Ta-hand-om-mig-själv-kväll

Jag har inför vad jag kallar ”Ta-hand-om-mig-själv”-kväll. Det är en kväll då jag gör något som får mig att må bra. Eftersom jag bestämmer mig för att inte göra något den ”annat” den kvällen så har jag ju tid. En kväll som jag får använda helt som jag vill.

Torsdagar är en bra dag för att ta hand om mig själv och jag försöker därför boka mig själv på torsdagskvällarna. De senaste torsdagskvällarna har jag valt att bada bastu. Jag gillar IR-bastu men har ingen egen. Det tar lite tid att ta mig till den salong som har bastun, och ännu längre tid att ta mig hem igen, men det gör ju inget. Jag har ju hela kvällen på mig och ska inte göra något annat.

Bastun är avkopplande i sig, men vetskapen om att kvällen är fri fördjupar avspänningen. Jag kan sitta i bastun och läsa, ta god tid på mig både före och efter bastun. Det är så härligt. Det får mig att på gott.

Jag önskar att alla fick ha en egen ”ta-hand-om-mig-själv”-kväll.

Tärande träning

Det är måndag och jag klev iväg till samma träningspass som jag besökt de senaste två måndagarna och som jag skrivit om här och här. Det är Indoor Walking hos Friskis&Svettis, som jag lärt mig älska. Tre precis likadana pass och tre helt olika upplevelser.

2Kvällens pass var tungt. Lite ont i magen ställde till det och det kändes redan under uppvärmningen. Blev snabbt varm och svajig. Det var svårt med balansen. Jag tog i men hade svårt att avgöra rätt belastning. Jag kämpade vidare. La på tuffare belastning och mådde lite illa. Tog det lugnare och ökade igen. Kände hur lungorna sved. Den var ren vilja som gjorde att jag fullföljde passet och när jag klev av Walkern kändes det ovanligt skönt. Jag fixade det.

Min kropp är unik och det agerar utifrån sina förutsättningar. Ibland ger jag den bra förutsättningar: god sömn, bra mat, lite stress och mycket vatten. Ibland ger jag det motsatta. Ibland sliter jag på kroppen, utan att låta den vila. Ibland är jag omtänksam. Inte så konstigt att den reagerar så olika. Inte så konstigt att den känns starkare vissa dagar men mer trög andra.

Medvetenheten om detta ger mig utveckling och hälsa. Ju mer jag tänker efter, känner efter, desto bättre kan jag må. Jag ger mig själv bättre förutsättningar, både genom att träna och genom att tänka efter att mat och sömn också har sin betydelse. Jag låter medvetenheten mogna. Så får vi se vad det leder till.

 

 

Kostfunderingar

Frukt1Den senaste tiden har jag funderat en hel del över kosten. Det finns så många metoder, dieter och goda råd. Det är så mycket man ska eller borde. Eller?

Idag när jag fick jag lymfmassage fick jag även en del goda råd. Ett av dem löd: ”Om du bara tar bort kolhydrater och gluten så kommer du att må bra. Uteslut allt socker, pasta, ris, bröd mm så gör det stor skillnad”.

Det här har upptagit mina tankar resten av dagen.
För det första: ”bara” är i detta fall inte så lite. Jag tror i grunden på balanserad kost och har svårt att acceptera att jag måste utesluta något helt och hållet. Det kan naturligtvis variera från person till person men generellt sett ser jag inget fel i vanlig, naturlig mat.
För det andra: jag mår faktiskt bra. Jag har inget emot att må ännu bättre, men det är verkligen ingen fara med mig. Hälsokontroller visar i stort på mycket goda värden. Enda undantaget är vikten.
För det tredje: hur vet en kvinna som inte känner mig, vad som är bra för just mig. Vi är ju olika och allt kan inte passa alla. Vi har unika kroppar och unika behov.

Frukt3Den tredje aspekten är den jag klurar mest på ikväll. Hur ska jag ta reda på vad som är bäst för just min kropp? Vilka ledtrådar ska just jag leta efter? Det känns ju inte troligt att det skulle vara just den senaste trenden, det som tidningar skriver om eller det som just denna terapeut vurmar för. Det är förstås inget fel på alla dessa goda råd, tvärtom uppskattar jag att folk sprider information och tror på sin sak. Men frågan kvarstår; hur ska jag veta vad som är bäst för just min kropp? Måste jag verkligen prova mig fram?

Just nu har jag inte svaret. Men jag ska hitta det.