Skriva, skriva, skriva

Är inne i en period där dagarna ter sig lika. Jag går upp tidigt, skriver på min uppsats, går till kontoret och fortsätter att skriva på uppsatsen och går sedan hem igen för att fortsätta skriva på samma uppsats. Men det är inte många veckor kvar nu så jag försöker njuta av tillvaron.

Det som skiljer sig åt är vad min tv visar i bakgrunden kvällstid. I ishockeytider, stämmer inte tv-tablån med mina önskemål. Jag känner mig lite vilsen. Å andra sidan njöt jag gott åt Eurovision Song Contest igår. Jag är inte lika intresserad som när jag var liten men jag vill gärna se. Numera gillar jag ofta musiken om jag slipper se artisterna uppträda. När jag tittar, istället för att lyssna, fastnar ofta min uppmärksamhet på märkliga klädesplagg och frisyrer. Jag tycker inte alltid att scenframträdanden får låten att lyfta. I tisdags var Estland min favorit vilket blev lite skrattretande efter artisten är svensk.

En klasskamrat från grundskolan har varit med och tävlat som låtskrivare i Eurovision Song Contest. Det har gått väldigt bra för honom de senaste åren. Vi har inte nära kontakt med är bl.a. vänner på Facebook. Nu, när jag vet att han kan läsa, är jag försiktigt i mina kommentarer på Facebook. Det är så lätt att raljera eller göra sig lite rolig över bidragen men jag inser förstås att det kanske inte är så roligt för honom att läsa. Jag tror visserligen inte att han bryr sig om lilla mig men jag vill i alla fall vara schysst. Ser redan fram emot morgon då både Sverige och min kompis bidrag finns med.

Men innan dess ska jag skriva vidare.

 

 

Annonser

Kanske att jag skulle blivit rörmokare, trots allt

Har suttit hemma och skrivit idag. Det går så där. Det är segt. Jag skriver och skriver och så få vi väl se vad som blir användbart i slutändan. Det känns inte som att jag kom någonstans idag trots att timmarna rann iväg.

Eftersom jag var hemma, kunde jag övervaka provtvätt efter min lagning. Jag har springit fram och tillbaka mellan dator och tvättmaskin. Det visade sig att min provisoriska lagning är perfekt, lika bra som en permanent lösning. Det läcker inget alls. Inga droppar, inte ens lite fukt.

Kanske att jag borde ha satsat på en karriär som rörmokare, trots allt.

Ta tillfället i akt

Igår kämpade jag med en inlämningsuppgift. Deadline är idag och eftersom uppgiften är ganska stor har jag hållit på med den en tid. Min tanke var att försöka slutföra redan i går. När jag satt med morgonkaffet kom jag på att det här är en av de sista inlämningarna jag gör i denna utbildning. Tankarna rusade och jag kom att tänka på alla dagar då jag pluggat på bibblan. Jag bestämde mig för att ta tillfället i akt. Kanske, kanske var det sista gången som jag satt med intensivt, klurigt pluggande på bibblan.

Det blev en bra stund på bibblan men tog längre tid än jag trott. Jag hade tänkt raska igenom uppgiften men så började jag förstå mer, fördjupa mig och genast blev det intressant. Jag har skrivit det mesta men behöver gå igenom idag, finjustera och komplettera. Det ska blir så otroligt skönt att få trycka på klarknappen senare idag.

Även om det kanske var sista gången att plugga på biblioteket, så hoppas jag förstås även framöver tillbringa en del av helgerna där. Kanske, kanske att jag från om med nu kan sitta på bibblan och lustfyllt skriva noveller och andra texter, helt av fri vilja.

Besvikelse, upptäcktsfärd och kaffe

Sov uselt i natt och vaknade urlakad. Satt och frustade framför datorn under morgontimmarna. Det var hög tid att slutföra en rapport, ett grupparbete och den här senaste veckan har två av tre gruppmedlemmar lyst med sin frånvaro. Jag och en tjej har fått dela upparbetet mellan oss. Jag blir så besviken på de andra som inte ens kan inte kan göra det pyttelilla de lovat att göra. Känns inte schysst att lämna allt ansvar till någon annan. Det är visserligen inte första gången det händer, men det hindrar inte besvikelsen att välla fram.

Satte punkt eftersom det var dags för dagens utflykt: Karolinska sjukhuset. Det var tid för mammografi. Jag gör vad jag kan för att undvika både sjukhus och läkare men just mammografi har jag valt att göra. Tog bussen dit och lyckades orientera mig fram till rätt plats. Hade först tänkt mig en kaffe men fikat i den gamla delen av sjukhuset kan göra vem som helt deprimerad så jag gick direkt till provtagningen. Blev snabbt uppropad och blev ganska förvånad när en äldre dam försökte ”ta min plats” och hävda mitt namn. Hon tyckte att hon väntat tillräckligt länge men sköterskan var uppmärksam och sa ifrån. Misstänker att den gamla damen skulle till en helt annan undersökning. Hursomhelst så kom jag in, blev undersökt och kunde kliva ut i friheten igen.

Eftersom jag läst så mycket om Nya Karoliska, mest skandaler, så ville jag passa på att se det nya. Hade lite svårt att orientera mig på området, det är ganska stort med många byggnader och svårt att få överblick. Jag var inte ensam om problemet då fler personer gick med karta i handen för att hitta rätt. Jag gick på känsla och hittade snart de nya byggnaderna och till slut även entrén. Det är stort, ser fint ut men egentligen kan jag ju inte bedöma funktionaliteten. Jag hittade i alla fall ett trevligt café och fick njuta mitt eftermiddagskaffe i lugn och ro.

Min strategi är att hålla mig frisk så att jag slipper nyttja sjukhuset resurser. När jag satt där med kaffekoppen var jag helt övertygad om att jag ska fortsätta enligt den strategin. Min massiva huvudvärk är visserligen påfrestande men inte mycket att klaga över jämfört med många andras krämpor. Det är en stort lycka och frihet att själv kunna välja att ta bussen hem från sjukhuset igen, och är långtifrån alla som har den möjligheten.

En vecka närmre mitt mål

Så är då snart ännu en vecka till ända. Dagen har varit solig och fin vilket jag tyvärr inte haft möjliget att ta vara på fullt ut. De här sista veckorna i en kursomgång har en tendens att bli intensiva med många olika redovisningar och slutinlämningar. Idag har jag alltså plugga, chattat med kurskompisar som behöver hjälp och stöd, varit på bibblan och lånat referenslitteratur som jag behöver och pluggat ännu mer.

Under utflykten till bibblan passade jag även på att fylla på luft i däcket. Jag kom på att det lär behövs i reservdäcket som legat orört i så många år. Känns allt bra att veta att läget är under kontroll. Jag vill ju inte ha punka igen.

Något av det bästa med söndagskvällar är mig ”söndagstvagning”. Jag brukar unna mig en extra lång dusch, skrubba, smörja och allt annat som kan behövas och göra det med extra omtanke. Kan tyvärr inte kalla det spa men jag känner mig ren och redo för en ny vecka. Det gör gott.

Att ännu en vecka passerat betyder att jag är ännu en vecka närmre mitt mål att enbart få fokusera på examensarbetet. Med lite tur så är det kommande veckorna de två sista utan fritid. Sen väntar lite mer normal arbetstid. Två veckor… jag räknar ner.

 

Dagen som blev bättre

Dagen började ju så uselt med punktering på bilen. Jag kom visserligen hem med reservdäck men måste förstås byta till en permanent lösning när tid ges för det. Det här sådan har gånger jag inte tycker om att vara singel. Det var så mycket lättare när man var två som hjälptes åt.

Efter att ha pustat ut här hemma upptäckte jag svar på en av de senaste inlämningarna. Det gick över förväntan bra och det var jätteskönt att veta. Den kursen är obligatorisk och påverkar när man kommer igång med examensarbetet. Nu gick det så bra att jag nästan inte kan misslyckas, om jag bara lyckas lämna in resterande uppgifter så kommer det att gå bra. Det ger en trygghet och är värt att fira.

Under kvällen har jag gett mig lite tid att både läsa och lösa korsord varvat med inlämningsuppgifter. Har bestämt mig för att morgonen dagen ska blir ännu bättre, både mer effektiv och mer produktiv.

 

Ljuset i tunneln

Söndagens huvudvärk håller i sig och gjorde uppstigningen i morse till en mindre kamp. Hade dock bråttom till kontoret för att hinna med både skrivarbete och presentation av ett arbete. Eftersom jag behövde gå tidigt, hann jag ingen lunch men åt en liten macka till kaffet i alla fall.

Eftermiddagen innebar ett jättemärkligt grupparbete tillsammans med ytterligare en grupp via Skype. Men nu är de gjort och det känns ju bra. Har sedan fortsatt mitt skrivande och varvat med föreläsningar. Jag tycker egentligen inte om att blanda tre olika kurser samma dag utan brukar välja att fokusera men det tyvärr inte möjligt idag.

Samtidigt är jag mycket medveten om att det bara är några veckor kvar av denna tillvaro. Om tre veckor är de vanliga kurserna slut och då återstår ”bara” examensarbete. Det innebär att jag nästan kan räkna kvarvarande inlämningar på händernas knubbiga fingrar. Ljuset i tunneln blir allt klarare.

Dock, än är jag inte där än och det är bara att bita ihop och fortsätta kämpa hela terminen fram.