Extraordinär upplevelse i simhallen

Det blev ett besök i simhallen idag, som kommer att bli helt oförglömligt. Att började precis som vanligt. Jag bestämmer mig för hur länge jag vill simma, idag 45 minuter. Sedan struntar jag i att räkna längder, tid per längd etc. Det är skönt att slippa tänka. Däremot brukar jag välja ett fokus tex använda benen, sträcka ut armarna eller simma fort. Idag var mitt fokus att andas och sträcka ut kroppen. Det var jätteskönt. Första delen av min badstund, var vi få i bassängen vilket också känns som en enorm frihet.

Men då började det hända saker. Stora, muskulösa män klev ner i bassängen. Inga vanliga motionärer. De var dessutom ganska lika varandra. De flesta hade många tatueringar och alla utom en hade skägg. Stora yviga skägg. Många hade håret i hästsvans. Det såg så lustigt ut. Bröstsim i motionsdelen, lockade inte dessa män, de crawlade eller använde snabb-banan. När så många, stora män crawlar i bassängen, går vågorna höga. Det var som att simma på öppet vatten. Jag har aldrig varit med om något liknande. Jag kände mig trygg, men jätteliten och långsam.

Här började min novell-skrivar-fantasi kicka igång. Vilka var dessa män? Har de ofta fredagsmys i bassängen? Varför pratade de om ”näsklämmor”? Jag såg någon komma bärande på cyklop, andra på flytbrädor. Men jag fick inte ihop ekvationen.

När jag simmat klart, hade jag fortfarande inte förstått sammanhanget. Jag var för trött för att försätta simma så jag fick kliva upp ur bassängen och tassa iväg. Kände mig som en liten, blyg dam i jämförelse med herrarna som erövrat hela bassängen. När jag en stund senare kom ut hallen, nyduschad och påklädd, fick jag förklaringen. Utanför entréns stod några brandbilar. Det var alltså brandmän som tränade, som jag sett i bassängen. Det förklarar även varför någon dragit fram räddningsdockan, som jag mindes att jag sett i simbassängen. Jag skrattade gott.

”Skäggklubbens fredagsmys” eller ”Lilla jag och ett gäng badande brandmän” – det låter väl som ett trevligt tema för en  novell!

Annonser

Dagen som började så bra

Vaknade inspirerad och förhoppningsfull inför fredagens stordåd. Drack mitt goda morgonkaffe, skrev lite grann på en novell och var på gott humör. Solen sken och jag kvittrade. Åkte iväg och handlade lite förråd- och skafferivaror såsom tvättmedel, diskmedel och kaffe. Sådan som jag behöver.

Valde att tvätta bilen i en tvättautomat på Circle K. Att började bra men när jag skulle köra ut, så öppnades inte porten och kom inte ut. Fick ringa på hjälp för att bli utsläppt. Av tonläget på kille som svarade, helt utan förvåning, anar jag att det inte är första gången det hände.

När jag kom hem tränade jag på att göra kesoplättar. Tycker inte att de smakade så mycket men det kan ju beror på att jag glömde saltet. Jag ska träna lite till, addera kryddor, så kan det nog bli en bra maträtt.

Så satte jag på tv:n och hamnade framför Donald Trumps tal på World Economic Forum i Davos. Där sjönk mitt humör. Jag kan klara av att bli fast i en biltvätt och äta smaklös mat utan salt, men jag har mycket svårt att hantera självgodhet. Det var ett ganska trist tal, utan jätteskandaler men jag är ändå inte imponerad. Jag kan inte se presidenten som förebild.

Lång fredag

Tack vare *P* blev jag igår kväll påmind om att det är tid för julkalender. Därav ringde klockan tidigt så att jag kunde sitta framför tv:n med tindrande ögon när sändningen började. En fin start på dagen, även om jag fick gnugga ögonen en hel del. Det krävdes en liten paus innan jag kunde dra igång studierna.

Vid lunchtid blev det paus för att få se Prins Gabriels dop som sändes på Svt idag. Det var ett varmt, fint och personligt dop som det kändes lite lyxigt att få se. Tack till kungafamiljen som delar med sig. Den glädje, kärlek och värme som spred kan vi  behöva.

Fortsatte pluggandet hela eftermiddagen tills det blev dags att göra mig respektabel för att åka in till stan. Ikväll har jag varit på KulturhusetStadsteatern och sett genrepet av ”Vintermusik” . Det är en pjäs skriven av Lars Norén, så det är inte av det muntraste slaget. Det är en pjäs om åldrande som skildras både med sorg och komik. Den är intressant och bra framförd och jag tror att många i pensionärslivet känner igen sig och uppskattar pjäsen. Kanske att jag inte är målgrupp men jag tycker att det är viktigt att får förståelsen för hur det kan vara när livet till stor del passerat.

Nu blänger skolböckerna på mig men jag tror att jag låter dem vara. Jag måste ju lyssna på Spanarna i P1, som jag missat tidigare idag. Tack SR för att ni finns på webben.

Dagvill

I går trodde jag att det var lördag. Hade nog passerat lunchtid när jag insåg att det inte vara sant, men valde att inte lägga för stor vikt vid dagarnas namn. Efter att ha pluggat flitigt, tog jag pendeltåget in till stan för att se ett genrep.

Pjäsen jag ville se heter ”Bull” och kommer att spelas på KulturhusetStadsteatern, och vad de kallar ”Klara nätter” dvs kvällsföreställning i Klaracaféet, premiär nästa vecka. Jag hade egentligen en ståplats, men när jag insåg att alla sittplatser inte skulle bli fyllda, tog jag mig en stol. Pjäsen är en timme av vuxenmobbing. Det står att pjäsen inte är för känsliga och det stämmer. Det står är även att den är komisk men det stämmer inte. Den är enbart obehaglig. Och mobbarna vinner. Jag fattar inte vitsen med detta budskap. Det behöver jag inte se på teatern, verkligheten är nog. Jag var arg och uppriven när jag gick där ifrån och vill helst inte gå dit igen.

Redan på tåget hem blev upprivenheten värre när jag läste om Richard Wolffs död. På något sätt blev jag berörd. Han har inte tillhört mina största favoriter men är en person som berört mig. Det kändes så sorgligt.

Lämnade verkligenheten för en stund och försvann in i litteraturens värld. Den känns snällare och tryggare. Åtminstone ibland. Jag tyckte att fredagen blev en usel dag som var bäst att lämna bakom sig så fort som möjligt. Men… strax innan midnatt fick jag besked om resultatet på en tenta, en tenta som gjorde mig utmattat på gränsen till förtvivlad. Jag visste inte ens om jag skulle bli godkänd men det gick över förväntan bra. Jag är så lycklig och kunde somna sött.

Förfärlig fredag

Det är en förfärlig fredag, full av besvikelser.

  • Morgonkaffet uteblev då mjölken var sur.
  • Har fått besked om utebliven framgång i en tävling som jag hoppats mycket på.
  • Har fått besked om att jag inte fått ett jobb som jag sökte april. Trots ovanligt lång process, många samtal och intervjuer, så får jag ett standardmejl till svar. Jag har sedan länge gjort klart för mig själv att detta inte är mitt drömjobb, men jag hade förväntat mig ett telefonsamtal eller något mer personlig mejl. Lite respekt helt enkelt.
  • Saknar ett annat besked från en extern part som gör att jag inte kan lämna in en skoluppgift enligt deadline, förvisso frivillig men ändå.
  • Har ont i huvudet eftersom jag slog pannan i en cementvägg igår. Det blev inget blåmärke eller bula men det ömmar och gör ont. Det känns inte alls bra med ihållande värk.
  • Skar mig på ett glas som gick sönder när jag diskade och det blev ett långt och djup sår, som både värker och påverkar rörelsemönster.
  • Sårande ord från person som jag trodde kunde visa respekt.

Det är fredagen den 13:e. Jag tror inte på skrock men just den här fredagen får mig att tillfälligt undra. Vill helst bara dra täcket över huvudet. Imorgon är en ny dag och då är det dessutom tillåtet med lördagsgodis.

Avkopplande fredag

Redan under torsdagskvällen satt en rejäl huvudvärk i gång och den ville inte lämna min kropp. Bestämde mig att ge mig själv en avkopplande fredag med vila. Behövde dock börja med att handla mjölk till kaffet och passade även på att komplettera med fler blommor till balkonglådan. Det blev fint så nu börjar jag känna mig nöjd med balkongen och kan sitta där och njuta.

Under dagen har jag varvat pyssel och städning hemma med att sitta och läsa på balkongen. Kravlöst och skönt. Framåt kvällen fick jag dock tvinga mig själv till simhallen. Min simningen är varken effektiv eller regelbunden men den blir i alla fall av, någon gång i veckan. Ikväll var jag nästan ensam i bassängen och hade gott om utrymme att plaska runt.

Avslut kvällen på balkongen med tända ljus. Det är lite kyligt, eller så är jag kall efter simningen. Tycker att det är mysigt att bara sitta där ute och tänka, även om många tankar går till min ögonsten som jag saknar så gräsligt mycket nu. Det är snart ett år sedan det ofattbara inträffade, det som nu är smärtsamt fattbart. Men jag tänker mest på alla fina minnen. De är många.

Söndagspromenad en fredag

img_6578Fredagen blev min sista dag i Helsingborg för denna resa. Jag avslutade på bästa sätt. Solen sken och vinden var lugn och gav därmed de bästa förutsättningar för en härlig promenad. Kylan var visserligen aningen bitande men det var så vackert att gå längs Öresund. Jag gick i flera timmar utan minsta tanke på om det var en vandring eller promenad.

Det var ett stilla Helsingborg då butiker tagit söndagsledigt denna fredag. Däremot var det gott om flanörer och strövare både längs strandpromenad och i Pålsjöområdet.

Efter en sådan gångtur var jag värd både kaffe, bulle och en värmande bok. Ett perfekt avslut på en minnesvärd vistelse.
img_6601