Det började ju så bra

Arbetsveckan började så bra. Kom iväg till jobbet, löste uppgifter, åt en god lunch, hade bra möten och utanför fönstret sken solen. På kvällen blev det mest tv-tittande med svt:s trädgårdstider samt de sista avsnitten av ”Gift vid första ögonkast” som jag är väldigt förtjust i.

Idag är det inte lika muntert. Lite feber, ont i halsen, hosta och huvudvärk. Inte alls vad man önskar just nu. Oavsett vad det är för virus eller bacill så undrar jag hur den har nått min kropp. Jag har ju inte träffat folk mer än i kassan i affärer och där har det varit rejäla avstånd, nytvättade eller nyspritade händer, vantar mm. Det är en viktigt insikt u hur otäckt lätt det är för en smitta att sprida sig. Nu tänker jag förstås hålla mig hemma och inomhus och inte träffa någon.

Öde och tomt

Kom till jobbet lite sent i morse och insåg att kontoret var ovanligt tyst. Det var mest tomma stolar. Ju längre dagen led, desto tystare blev det. Många valde att jobba hemma idag och än fler har sagt att de ska jobba hemifrån i morgon. Vi får väl se om jag får något sällskap. Det har även kommit upp fler lappar om beteende tex att inte trycka på hissknappen med fingret utan att använda passerkortet som pet-grej. Locken till skräpkorgar har försvunnit för att ingen ska behöva lyfta på locket. Små intressanta exempel på förändring. Det var även lugnt i matsalen, lugnt i köpcentret och gott om sittplatser på pendeltåget. Det här har svängt snabbt, ibland går det fort att ändra ett beteende.

Roligast i dag var ett videomöte med en kollega. På hennes kontor var tv på besök och helt plötsligt insåg kollegan att filmteamet kom. Hon var snabb att fota dem. Men vi vågade knappt prata eftersom vi inte vill ha våra samtal på film. Galet var det i alla fall. Och jag är tacksam för att skärmen var bortvänd så att jag inte hamnar på film.

Till helgen är jag bjuden på fest men det känns mycket osäkert om jag ska gå. Värd-frun är sjuk, förkyld, så de har förvarnat att de kan behöva ställa in. Jag är inte jättesugen på ett sådant besök även om hon känner sig bättre i morgon. Hon är sjuksköterska och helt plötsligt börjar hjärna fundera över vilka virus hon kan ha blivit utsatt för. Mina föräldrar, som jag ska bo hos, är mycket känsliga för alla virus och jag vill absolut inte sprida smitta till dem.

Just nu får man ta en dag i taget och fatta beslut allteftersom man får ny information.

Omställning

Även denna arbetsdag har präglats en hel del av Corona-viruset. Det började med ett morgonmöte med deltagare från Sverige, Danmark, UK, Tyskland och Nederländerna. Det blir så påtagligt att viruset, numera pandemin, påverkar oss i olika grad. Där till kommer att vi har entreprenörer och underleverantörer från än fler länder. Så klart att det märks i verksamheten. Min grupp jobbar i Sverige men även vi har fått börja ställa in resor, möten och olika arbeten.

På eftermiddagen lämnade jag jobbet tidigt för att åka in till stan för att skriva på en årsredovisning. Besökte även en rustik leksaksbutik i Gamla Stan som fyllde 20 år. Jag gratulerade och sa att jag var glad att de klarar av konkurrensen med näthandel. Jo, sa expediten tvekande och berättade att de just nu knappt har kunder eftersom alla turister försvinnit sedan Corona drabbade Europa. Corona innebär verkligen en omställning på många olika sätt.

Själv påverkas jag nog mest i mitt sparande. Vågade knappt titta på hur värdet i mina fonder sjunkit. Det är en mycket deprimerande läsning. Men jag ska å andra sidan inte sälja nu så det ordnar nog sig till slut.

 

Tvål och andra bristvaror

Tittar på Svt.s program om Corona-viruset. Jätteintressant tycker jag. På mitt jobb fick vi ny, tuffa direktiv idag där vi begränsar besökare och har fler länder på listan dit vi inte får åka mm. Vi har extrainsatta möten för alla chefer om hur vi ska hantera frågan. I morgon ska jag göra en ny inventering i avdelningen om ev. resor och ta fram handlingsplaner för det.

Medvetenheten om situationen märks på andra sätt. Vi har fler telefon- och videomöten istället för att resa till möten, mötesrummen räcker inte till så vi har möten vid våra skrivbord. Numera diskuterar vi tvål. Så snart tvålen är slut på en toalett, sätter någon upp en lapp och ingen väljer den toaletten. Det har uppstått stor irritation när tvålen inte fylls på i rimlig tid. Det är en irritation som aldrig varit påtaglig tidigare. Även handdukarna/pappret börjar ta slut. I matsalen finns handsprit vid kassan vilket de flesta använder, en strykande åtgång.

Det lär bli intressanta kommande veckor innan allt detta är över.

Coronaviruset

Hittills har jag inte haft så många personliga tankar kring coronaviruset. Jag har mest sett det som ett globalt fenomen, enorma insatser för smittspridning och haft tankar kring den snabba spridningen. Men tankarna börjar bli allt mer konkreta. Där jag jobbar har vi ganska tuffa restriktioner och det börjar märkas att medarbetare måste stanna hemma. Även om många kan jobba hemifrån så märks det i jobbet och ställer till stora bekymmer. Än så länge är ingen i min grupp drabbad vilket jag är glad för. Däremot måste jag hålla mig uppdaterad på regler och även ha lite kolla på var alla befinner sig inkl fråga gäster så att vi inte tar emot besökare som kan vara smittbärare.

Min upplevelse är att än så länga är frustrationen högre än oron. En förklaring är att vi jobbar över flera länder och vi är många nationaliteter. Eftersom olika länder gör olika bedömningar, så präglar det även oss. Det är inte så självklart om man ska tro på sitt hemlands rekommendationer eller rekommendationer i landet där man befinner sig. Ni kan ana intressanta diskussioner.

Jag känner personligen ingen oro men har respekt för att andra kan göra det. Jag försöker följa utvecklingen och i möjligaste mån förhålla mig till granskad fakta och ta diskussioner utifrån den. Men samtidigt, jag har några nära som är mycket känsliga så jag skulle verkligen inte vilja utsätta dem för risk. Mer rationell än så är jag inte.

 

Lite mun-utredning

Vaknade med blåsor i munnen och började fundera kring orsak. I vanliga fall brukar jag försöka undvika att tänka förmycket på krämpor, undvika att känna efter förmycket eftersom jag upplever att det är lätt att hitta alla möjliga  och omöjlig orsaker och ännu fler krämpor. Det är bra att lära känna sin kropp men ibland kan man bara låta den läka själv, att man kan lita på att det ordnar sig.

Det som är annorlunda idag är att jag redan för någon dag sedan fick ett munsår, vilket jag får sällan. Blåsor i munnen får jag oftast av matallergi. Min första tanke var att jag kanske råkat äta något olämpligt. Efter att i tanken gått igenom den senaste veckan avseende mat och stress, slogs jag plötsligt av en insikt. Det som skiljer den senaste veckan från andra är att jag köpt nya läppstift. Och fått hjälp att prova fram rätt nyans i butik. Nog känns det som att något virus kan ha hittat en rosa väg till mina läppar via ett kladdigt stift.

Nu kommer det att dröja innan jag provar läppstift igen.