Prioritering

Efter många timmars letande efter vaccintider, lyckades jag härom dagen få en tid tills ikväll på ett sjukhus nära där jag bor. Det kändes bra. Egentligen skulle jag har varit på bokcirkel ikväll. Den fysiska träffen blev inställd och vi skulle träffas via Teams. Det är inte ofta jag väljer bort bokcirkeln frivilligt men ikväll kändes det helt rätt. Ett lätt val att prioritera rätt.

Bilen var som en isbit och det tog tid att få bort alla is. Den drog jag iväg mot sjukhuset. När jag kom var det ingen kö alls, bara att följa en linje och hålla avstånd. Personalen var mycket trevligt och allt gick snabbt. Vips var jag ute i vänthallen igen. När jag väntat klart upptäckte jag en enorm kö där medvaccinärer fick stå och vänta i kylan.

Nu håller jag tummarna för att slippa alltför jobbiga biverkningar. Jag har ju blivit sjuk av tidigare doser men tredje gången gillt kanske gäller. Hoppas det.

Tack till sjukvården för gratis vaccin och utmärkt service.

Att jämföra med andra länder

Under ett möte idag hann vi med lite småprata under en paus. Vi som var med finns i fyra olika länder. Samma virus men olika sätt att hantera pandemin. Det är intressant att lyssna och diskutera. Sådant vi tar förgivet är kanske inte det för andra, och andra undrar hur vi i Sverige tänker. På något sätt är vi påverkade av vår omgivning. Vi försöker hålla oss till fakta, förstås men som det har vi ju lärt oss att det inte är helt enkelt.

Däremot blev det enkelt att inse att det planerade resan till Amsterdam i februari är inställd. Jag hade faktiskt inte ens tänk på den, att den skulle bli av, har hela tiden förutsatt att mötet blir via Teams. Å andra sidan har jag inget emot att resa till Amsterdam senare i vår!

Kval

I går fick jag ett mejl om förberedelser inför vårens kurs. Det är en skrivkurs på folkhögskola som jag sett fram emot så länge. Började förra hösten, hösten 2020, men efter en träff av tre blev det inställt pga pandemin. Jag missade i våras och i höstas men nu kom jag äntligen in igen.

Med rådande explosion av smittspridning är jag lite kluven. I somras kändes det okej men det är trots allt lite skillnad när det är vinter. Känner att jag måste bestämma mig snabbt så att jag inte går och funderar på det.

Det som känns tryggt är att jag har ju bil, kan köra dit själv och hem när jag vill. Jag kommer att bo i dubbelrum och jag har kollat upp att det är ett stort klassrum. Jag känner till rutinerna och vet hur jag kan välja tider i matsalen för att undvika trängsel. Men jag kan inte sitta ute och äta som i somras. Det borde ju fungera.

Men som sagt, jag behöver tänka igenom det här noga. Är det värt risken att bli smittad?

Efterlängtat sms

Idag kom ett efterlängtat sms. Det meddelade att jag är välkommen att boka dos tre i mitt covid-19-vaccinskydd. Tack, det ser jag fram emot. Det har nu gått 6 månader sedan jag fick den senaste dosen. Jag hade läst att bokningen skulle öppna för mig någon gång denna vecka och blev glad för servicen med sms.

Tyvärr finns det inga tider i hyfsad närhet. Men det ändras hela tiden, så det är bara att gå in i bokningen väldigt ofta och tids nog hittar man en tid. Undrar förstås när de släpper på nya tider, men jag ska kolla tidigt i morgon bitti.

Märkligt vad man blir glad över nuförtiden!

Mellandagsresa

Det finns en planerad resa som jag förstå undrar om den blir av. Planen är att jag ska resa med tåg på onsdagen efter jul. Det är bokad biljett i första klass, en ensamplats och sedan blir det hotell på resmålen.

Än så länge är tåget inte inställt. Jag har ju läst om inställda avgångar och det verkar som att jag har tur. Hotellen lär ju inte heller vara något problem. Däremot har själva nyårsfirandet blivit inställt. Något alternativ lär jag inte hitta men det blir nog bra ändå. Planen för resan är ju mest att koppla av tex ligga på hotellrummet och läsa böcker.

För att vara säker kollar jag inte på alternativa resvägar. Framförallt för att kunna ta mig hem igen. Annars blir jag väl klar. Datorn är ju alltid med så jag kan ju jobba på distans. Värre än så är det inte. Några extra hotellnätter kan jag nog stå ut med.

Tankar över kaffekoppen

Missade lördagsmorgonens reflektioner men idag har jag tid för en lång kaffestund med eftertänksamhet. Redan andra advent, sägs det. Kan sakna datumljuset som jag alltid hade som liten. Det var fint. Numera har jag enbart en julkalender från bingolotto och det är inte riktigt samma sak.

Jobbveckan var lång med tidiga morgnar och sena kvällar. Vi har så smått börjat komma tillbaka till kontoret vilket mest ger dåligt samvete. Jag hinner aldrig prata med mina kollegor eftersom jag springer mellan möten. Dessvärre verkar influensor härja. I slutet av veckan försvann den ena efter den andra av mina närmaste kollegor. Det känns oroande. Vi har planerat för både luciafirande och julfest men nu är jag tveksam om jag är så intresserad av att gå på det.

Igår ringde min mamma och sa att hon inte vill ha julklappar. Eller rättare sagt så vill hon inte att jag ska ut i affärer och köpa julklappar. Det blir jul ändå. Det ökande antal covid-fallen oroar. Jag var ju på teater i fredags och det kändes så där. Visserligen krav på vaccinationsbevis och kategorin som går på teater har inte ens kommit på tanken att fuska. Det gick att hålla avstånd i foajén. Men igår avstod jag en litteraturmässa. Den har en betydligt yngre publik och det brukar vara trångt. Det avstår jag.

Eftersom det är sisådär med egna hälsan har jag googlat en hel del det senaste dygnet. Det är mer än 10 år sedan jag var hos en husläkare senaste och vet inte riktigt hur det fungerar. ”Min” doktor har gått i pension, har aldrig träffat min nya och det har dessutom flyttat så jag vet inte var det är. När man googlar kan man ju få olika svar. Nu verkar det som att febernedsättande tabletter fungerar och håller febern nere så det kanske kan gå över ändå. Men fy så ynklig jag är.

Fördelen med ynkligheten är att jag hinner läsa eller lyssna på böcker. Jag har varit uppe så himla många gånger i natt och för att ändå få lite vila har jag lyssnat till ljudbok. Det fungerar väl även om det förstås vore bättre att kunna sova.

Nu ska jag planera för jobb. Jag hade tänkt åka in till kontoret men nu överväger jag att jobba hemifrån. Det går ju bra. Behöver dessutom vara rädd om tiden eftersom jag behöver förbereda mer nu, som plan B, om jag behöver ta min till en vårdcentral i veckan.

Men innan dess är det dags för påtår. Kaffe smakar i alla fall – det är ett gott tecken.

Negativt

Har precis öppnat mitt meddelande om provsvar på covid-19-testet och det var negativt. Otroligt skönt tycker jag. Visserligen mår jag inte bättre men det känns ändå bra att veta. Förr eller senare måste jag ta mig ut för att få hem mat, det kan dröja än men inte hur länge som helst.

Även idag har jag haft det lite lugnare och kan vila mellan mötena. Det är jag glad för. Men kaffet – nej, det lockar inte. Väntan fortgår.

Första gången

I morse blev det första gången för mig att genomföra ett covid-test. Jag har klarat mig fint från förkylningar och annat de senaste året. Om jag haft feber så har det gått över inom 24 h. Men veckans krasslighet vill inte ge med sig så det blev nödvändigt med test. Jag valde drive-thru vilket var mycket smidigt. Jag satt i bilen, fick ett kit, testade mig och lämnade in direkt. Det var obligatoriskt tidsbokning så det var ingen kö. Nu väntar jag på svar.

Jag är fortfarande väldigt imponerad av hur väl det är anordnat, smidigt utan att belasta vård eller vårdinrättningar. Och så vill jag ge en eloge till dem som ställer upp på dessa jobb, vilka hjälteinsatser de gör!

Idag har jag haft det lite lugnare. Inte lika många möten som vanligt så jag har kunna sova mellan mötena. Det betyder mycket. Men jag har fortfarande inte kommit igång med att dricka kaffe. När jag väl kommer dit, brukar tillfrisknandet går fort. Men än så länge är det inte att tänka på.

Bara att vänta in och vänta ut. Vänta in provsvar och vänta ut influensan. Och vänta på längtan efter kaffe.

Virus och baciller

Trots att jag sova hela eftermiddagen och kvällen igår, sov i natt så har jag ändå fortsatt sova under stora delar av dagen. Bokade om de flesta av möten och ställde väckarklockan för de möten som jag behövde vara med på. En ytterligare tupplur på kvällen. Det spränger i huvudet, gör ont i kroppen, halsen är tjock och det rosslar i bröstet. Jag misstänker att den där massagen drog igång något, troligen en vanlig förkylningen. Men överväger ändå att åka och testa mig.

Min mamman fått covid-19. Hon är dubbelvaccinerad sedan länge så det har ju inte hjälp för att stoppa smittan. Däremot misstänker jag att hon skulle varit betydligt sjukare utan vaccinet. Nu är det hanterbart. Hoppas jag.

Att hålla sig hemma har aldrig varit lättare.

Produktiv vecka

På sätt och vis får jag nog säga att veckan redan varit väldigt produktivt. Just nu är det väldigt mycket som verkligen måste hanteras och jag ilar mellan möten och uppgifter. Inte något att skriva om men det måste göras (uppgifterna alltså).

Idag hade vi en chefskonferens, digitalt, vilket innebär att många oss jobbar med annat samtidigt som vi deltar. Inte alls optimalt men väldigt vanligt. Det var intressant att lyssna till hur vi hanterar alla utmaningar under pandemin. Jag känner igen mig i mycket men vi har ändå haft det lättare än kollegorna i andra länder som varit mer isolerade, och haft hela familjen hemma med home schooling och allt vad det innebär. Det fungerar med det tär på oss.

Jag tog även till mig av några ord av en chef som ska sluta. Han pratade om att han har svårt att förhålla sig till begrepp mellan ”work and life” eftersom vårt jobb är livet. Vi jobbar med något vi brinner för, vi vill göra skillnad och det vi gör är så mycket mer än enbart något för att uppehället. Det betyder inte att vi inte göra annat men jobbet är något som betyder mycket för många av oss och det känner jag igen mig i. Hade gärna samtalat med den chef om ämnet men han ska sluta så det lär inte bli av.

Tisdagskvällar innebär ”Trädgårdstider” på tv. Det var bra, precis som vanligt. Däremot blev gårdagskvällens tv-tittande på ”Vem bor här” lite av en besvikelse. Jag blir mer förskräckt än förundrad av hemmen. Men det är förstås bara min känsla.