Produktiv vecka

På sätt och vis får jag nog säga att veckan redan varit väldigt produktivt. Just nu är det väldigt mycket som verkligen måste hanteras och jag ilar mellan möten och uppgifter. Inte något att skriva om men det måste göras (uppgifterna alltså).

Idag hade vi en chefskonferens, digitalt, vilket innebär att många oss jobbar med annat samtidigt som vi deltar. Inte alls optimalt men väldigt vanligt. Det var intressant att lyssna till hur vi hanterar alla utmaningar under pandemin. Jag känner igen mig i mycket men vi har ändå haft det lättare än kollegorna i andra länder som varit mer isolerade, och haft hela familjen hemma med home schooling och allt vad det innebär. Det fungerar med det tär på oss.

Jag tog även till mig av några ord av en chef som ska sluta. Han pratade om att han har svårt att förhålla sig till begrepp mellan ”work and life” eftersom vårt jobb är livet. Vi jobbar med något vi brinner för, vi vill göra skillnad och det vi gör är så mycket mer än enbart något för att uppehället. Det betyder inte att vi inte göra annat men jobbet är något som betyder mycket för många av oss och det känner jag igen mig i. Hade gärna samtalat med den chef om ämnet men han ska sluta så det lär inte bli av.

Tisdagskvällar innebär ”Trädgårdstider” på tv. Det var bra, precis som vanligt. Däremot blev gårdagskvällens tv-tittande på ”Vem bor här” lite av en besvikelse. Jag blir mer förskräckt än förundrad av hemmen. Men det är förstås bara min känsla.

Härlig helg

Oj, så jag tvättade och spritade händerna igår efter besked från min medarbetare med corona. Jag har ju varit noga hela det senaste året men har nog aldrig tvättat händerna så många gånger som igår. Knäppt men det var något som satte sig i huvudet. Hade en mysig kväll på hotellrummet där jag satt och skrev med ljudet av melodifestivalen i bakgrunden.

Tyvärr sov jag illa i natt så jag var ganska mör när väckarklockan ringde i morse. Jag hade ju en tid att passa i frukostmatsalen och hotellfrukost vill jag inte missa. Vila och läsning efter frukost,sedan solskenspromenad innan hemfärd. Var så sömnig att det blev en eftermiddagslur för att orka med kvällen.

Kom på att jag missat ”På minuten” i går. Det försvann när jag behövde jobba (och tvätta händerna) och sedan måste jag ha glömt det. Det tog jag igen idag så nu är ordningen återställd. Känner mig nöjd och glad för min helg. Det här med att byta miljö måste jag göra oftare, under säkra former.

 

Minisemester

Den här helgen har jag semester. Jag har åkt ända in till stan, närmare bestämt Vasastan, och checkat in på hotell. Det känns väldigt lyxigt och jag har längtat länge efter denna miljöombyte. Jag har packat dator och en trave böcker för att ge mig tid att både läsa och skriva.

Det började inte så jättebra. Jag hade planerat att sluta tidigt på fredagen men det gick i stöpet pga av alldeles för lång väntan på att attestera tider. Det hela slutade med att jag fick ta med jobbdatorn vilket jag inte alls ville och fick göra klart på hotellet. Nåväl, det blev en skön kväll på hotellrummet med både tv-tittande och läsning.

Så ljuvligt med hotellfrukost. Det var lugnt och skönt och väldigt gott och jag älskar att sitta länge och njuta. Minst lika härligt var det att gå ut i solskenet. Det kändes som vår i luften där jag strosade runt i Vasastan, Birkastan och Norrmalm. Fick kisa mot solen och det är ju härligt. En del fönstershopping blev det och hos en av mina favoritkeramiker blev den en ny mugg. Det är ju vår. Har även köpt kaffe och fika på olika ställen som fortfarande klarar att vara igång. Tyvärr är det alltför många företag som inte längre finns kvar. Det var så härligt att jag ville ta fram mobiltelefonen för att ta en bild, då jag upptäcker ett sms.

En medarbetare har bekräftats vara smittad av covid-19. Hen är den första i mitt gäng så vi har varit förskonade. Alla soliga tankar försvann och jag tog självklart tag i detta direkt, har haft kontakt med medarbetaren och kollat om det finns åtgärder att vidta. Eftersom personen jobbat hemifrån, inte träffat någon på länge, så finns inte så mycket jag kan göra, inte just nu i alla fall. Nu håller vi tummarna för en lindrig variant.

Efter några timmar kunde jag gå tillbaka till semester-läge och ikväll har jag ätit ett jättegod middag. Helst vill jag ju bara hålla mig inne på hotellrummet men samtidigt hoppas jag på sol även i morgon så att jag kan vara ute hela dagen. Men först lite mello och att läsa klart åtminstone en av böckerna jag har med mig.

Tiden försvann

Dagarna flyter fram, möten avlöser varandra och telefonen ringer i ett. Tacksam för att många samtal är så lyckade och blir så givande. Att så många problem landar hos mig är ju trots allt ett förtroende att jag lyssnar och löser. Och varje löst fråga ger energi.

Idag försvann tiden. Helt plötsligt hörde min adept av sig, som jag är mentor för, jag hade missat tiden med några minuter. Bara att be om ursäkt. Det blev ett fantastiskt bra samtal. Jag kunde ge henne stöd samtidigt som hon lär mig massor om hur man som ny i Sverige blir bemött, hur märklig vår kultur an te sig och vilka missförstånd som kan uppstå.

Det var fullt upp hela dagen och långt in på kvällen så det var först vid de senaste nyhetssändningarna som jag hann uppfatta att nya restriktioner men anledning av pandemin när på väg. Trist men jag har full förståelse för dem. Måste läsa på ordentligt vad som gäller och vad jag själv kan göra.

Tänk om pandemitiden kunde försvinna lika snabbt som min semester brukar försvinna!

Perspektiv på corona

Genom åren har jag fått motta en del besked om vänner som fått cancer. Det är inget som jag vänjer mig vid, det känns i hjärtat varje gång. Erfarenheten gör att jag vet mer än jag gjorde tidigare men känslan är lika gripande varje gång och det är svårt att säga eller skriva något klokt till den berörda. Men självklart hör jag av mig och visar omtanke.

Häromdagen skrev en väninna om sin sjukdom på Facebook. Hon skrev att pandemin gjort att hon förlorade många jobb, hon hade relativt nyligen startat en egen firma. Men just det faktum att hon inte hade jobb, gjorde att hon hade tid att ta sig till läkare och därmed upptäckta cancern. Det hade hon corona att tacka för. Jag blev djup berörda av hela hennes text och hennes mod att skriva. En så annorlunda skildring av pandemin. Det ger perspektiv på livet.

Jag vill inte vänja mig vid dessa besked, jag vill inte bli avtrubbad. Däremot tar jag gärna till mig av olika perspektiv på livet och på pandemin.

Lördagslugn

Min soffa är inte jättebekväm men det är ändå en fin plats för att sitta och läsa. Jag kan dra upp benen, lägga en pläd över dem och ha kaffekoppen nära tillhands på soffbordet. Där har jag alltså tillbringar ett antal timmar denna lördag tillsammans med ”Den oändliga familjen”. Åh, vilken bra bok.

Någon gång under eftermiddagen igår försvann febern och det märks. Idag smakade kaffet gott igen. För mig är just kaffet det tydligaste tecknet mellan att må bra och inte göra det, så har det alltid varit. Alltså känner jag mig trygg i att febern inte var något allvarligt. Troligen hade jag bara känt av huvudvärken, tagit en värktablett och inte ens varit medveten om febern om det inte varit pandemi. Men nu är jag förstås extra uppmärksam.Har googlat en del på tester och hur länge man ska hålla sig hemma och man ska tydligen vara feberfri i två dygn innan man går ut bland folk igen. Enligt min mening har jag ingen rätt att riskera andras hälsa så jag håller mig inne. Med bra böcker är det ju inga problem.

I förmiddags, när jag väl vaknade, blev det blodpudding till brunch. Det är ungefär vad som är kvar kylskåpet. Så när jag får gå ur karantänen så ser jag fram emot att få äta god mat, ha mjölk i kaffe och kanske får något gott till. Det är fint att ha något att längta till.

Olika perspektiv och upplevelser

Det blev en mentalt sett påfrestande dag idag. Det märks allt tydligare att medarbetare inte mår bra av all oro som finns samt brist på sociala kontakter. Det tar sig uttryck på väldigt olika sätt. Under eftermiddagen gjorde jag om ett möte, så att alla fick prata ut, prata av sig och dela med sig hur de känner. Och det är så uppenbart hur olika vi upplever situationen, hur olika vår behov ser ut och hur olika lösningar som ger resultat. Det finns inga standardlösningar och vi måste, verkligen måste, hitta vad som fungerar för var och en. Det finns på det sättet inga rätt och fel, utan bara individuella val. Det kräver en öppenhet. Och jag får jobba ännu hårdare för att alla ska må bra.

Ikväll har jag, förstås, fastnat framför tv:n där jag följer vad som sker i presidentvalet i USA. Förra valet satt jag uppe hela natten, det ska jag inte göra i natt men jag har svårt att slita mig.

En liten bagatell: vid förra valet blev jag riktigt bra på alla delstater i USA, var de ligger och hur det förkortas. Det var en kortvarig kunskap. Oj så snabbt jag glömde dem, men nu börjar det sakta komma tillbaka igen.

Ta kontroll och må bättre

Idag satt jag 12 timmar framför datorn. Det var full fart hela tiden, jag till och med åt framför datorn. När jag var helt slut, loggade jag ut. Och vad gör jag? Jo, slår på jobbdatorn. Ibland undrar man ju hur man själv tänker.

Med pandemiläget och de nya restriktionerna har jag har ställt in mig på att vara hemma i tre veckor. Jag tar tre veckor till att börja med, det känns mer hanterbart. Sedan kanske det blir tre veckor till, och tre till, vem vet? Helt inlåst är jag inte då jag behöver gå ut och handla mat ibland, men det blir sena kvällar då det brukar vara folktomt i butiken. Jag förstår dem som skaffar husdjur för det hade verkligen varit trevligt med sällskap.

Min tro är att jag mår lite bättre när jag själv tar kontroll över situationen. Jag tror att jag själv måste vara drivande, ta initiativ för att göra det bästa av situationen. Det kan handla om att hitta på egna aktiviteter här hemma, våga ta kontakt med fler via sociala medier och på olika sätt hålla mig sysselsatt med sådant jag gillar. Och att hittar andra där vi kan stötta och uppmuntra varandra.

Något jag längtar efter, men har svårt att kontrollera, är att vinden ska mojna. Det har blåst rejält idag men jag tror att vi klarat oss från skador. Vinden är kraftfull och det har jag respekt för. Lite solsken skulle pigga upp sinnet så det hoppas jag på resten av veckan. Även om jag mest ser datorskärmen.

Beslut

Vissa beslut är inte så lätta ta ta men känns rätt när det väl är gjort. Så blev det för mig ikväll.

Igår kväll tog jag beslutet att inte bege mig ut på bilresa till Örebro. Det var inget svårt beslut, togs snabbt och så var det klart.

Under eftermiddagen började jag fundera på helgens kurs. När det kom nya rekommendationer kändes det inte så självklart att resa till en skola. Jag tänkte mycket på utformningen, hur vi ska kunna äta och bo på ett säkert sätt. Efter en stund kom jag att tänka på att gruppen består av personer från olika orter och jag är ganska säker på att flera planerar att ta sig dit med kollektivtrafik alternativt samåka i små bilar. Därtill vet jag att några av deltagarna träffar en hel del människor. Dessa aspekter blev avgörande för mig. Jag avstår.

Det känns inte roligt men helt rätt. Hur mycket jag än längtat till kursen så är den knappast att betraktas som nödvändigt.Jag får utveckla mitt skrivande genom att läsa och skriva.

Nu återstår att se hur andra göra, om de blir tillräckligt många eller om de erbjuder ett annat tillfälle.

Värdskap

Idag har jag varit värd på mitt jobb. Vi har börjat välkomna tillbaka medarbetare till kontoret under kontrollerade former. Vi får vara max 30% dvs i den del av huset där jag sitter, i ett storrum med nästan 100 personer normalt sett, får vi var max 28 personer. Vi har vägledningar om hur man håller avstånd, gott om handsprit och desinfekteringsmedel/trasor för att torka av skrivbord och utrustning. Vi uppmuntrar medarbetar att komma till kontoret litet då och då och har ett schema där man frivilligt kan fylla i när man planerar att vara närvarande.

Och så har vi värdar. Det är vi chefer som delar på värdskapet och idag var det min dag. Jag gick runt, kollade läget, svarade på frågor och fanns tillgänglig och det skulle bli trångt någonstans. Redo att agera och ta beslut! Nu var det ingen överhängande risk. När jag kom i morse var vi fyra personer, under förmiddagen två till och under resten av dagen kom och gick några personer. Många satt, en och en, i konferensrum. Det var med andra ord mycket lätt att vara värd, det fanns inget att göra. Men väldigt trevligt att hälsa på alla med två meters avstånd. Det skapar gemenskap.

Nu kommer det att dröja några veckor till nästa gång. Vi är många som delar på värdskapet. Däremot behöver jag åka in till kontoret nästan varje dag. Jag har bl.a. nyanställda att ta hand om där jag behöver kunna ge vägledning, få tekniken att fungera och visa runt i lokalerna. Just nu när jag behöver jobba långa dagar, hade det varit skönt att slippa resorna. Men det få vänta några veckor.