En ny skoltermin har börjat. Däremot har jag ännu inte fått alla resultat och betyg från höstterminen. Det är en spänd väntan. För en av de stora rapporterna, som jag skrivit om hela hösten, fick vi meddelande om att alla skulle få svar förra veckan. Kl 23.15 på söndagskvällen fick jag återkoppling! Det som förvånar mig så oerhört, är min egen reaktion. Jag kände mig nervös, vågade knappt öppna och läsa min lärares kommentarer. Jag kände hur hög pulsen var. Det är ju inte rimligt, tänker jag, att kroppen påverkas så av att få besked om ett betyg. Jag vet ju att det är ett ganska bra jobb jag gjort och en hyfsad rapport. Hur kan en siffra betyda så mycket?
Jag känner mig fånig samtidigt oroligt. Jag är vuxen, men känslor inför betygen är påtagliga. Hur är det då inte för barnen? Jag som alltid varit för betyg, börjar tveka i om det är hälsosamt. Som vuxen har jag mer nytta och glädje av kommenterar och återkoppling. Som vuxen vet jag innerst inne att siffran inte är så viktigt. Jag kommer knappast visa det för framtida arbetsgivare. Ändå rusade pulsen och kinderna hettade. För barn och ungdomar är betygen av avgörande betydelse för deras framtid. Hur påverkars deras inre?
Tänker att det finns en koppling till hur viktigt det är med bekräftelse och återkoppling. Det är mänskligt och något vi behöver för att utvecklas. Ju mindre av återkoppling man får, desto viktigt blir den feedback som kommer. Med detta resonemang borde lösningen vara att ge återkoppling regelbundet och ofta. Att se och bekräfta andra människor är centralt. Det ska jag fundera vidare på.
Hursomhelst ska jag i alla fall fira att kursen är slut och betyget i hamn. Sedan fortsätta väntan på ytterligare ett betyg, som jag hoppas ger ny anledning att fira.
På Gång 