Det blev en mentalt sett påfrestande dag idag. Det märks allt tydligare att medarbetare inte mår bra av all oro som finns samt brist på sociala kontakter. Det tar sig uttryck på väldigt olika sätt. Under eftermiddagen gjorde jag om ett möte, så att alla fick prata ut, prata av sig och dela med sig hur de känner. Och det är så uppenbart hur olika vi upplever situationen, hur olika vår behov ser ut och hur olika lösningar som ger resultat. Det finns inga standardlösningar och vi måste, verkligen måste, hitta vad som fungerar för var och en. Det finns på det sättet inga rätt och fel, utan bara individuella val. Det kräver en öppenhet. Och jag får jobba ännu hårdare för att alla ska må bra.
Ikväll har jag, förstås, fastnat framför tv:n där jag följer vad som sker i presidentvalet i USA. Förra valet satt jag uppe hela natten, det ska jag inte göra i natt men jag har svårt att slita mig.
En liten bagatell: vid förra valet blev jag riktigt bra på alla delstater i USA, var de ligger och hur det förkortas. Det var en kortvarig kunskap. Oj så snabbt jag glömde dem, men nu börjar det sakta komma tillbaka igen.
På Gång 
Nej, några standardlösningar finns inte för vi är alla olika som människor och har olika behov. Men jag tror det är bra att man faktiskt diskuterar hur man känner det. Jag får ge en eloge till min chef som i alla fall är bra på att lyssna och vill att vi ska känna oss trygga i arbetssituationen. Det känns bra.
Som korsordslösare lär man sig en och annan förkortning men min starka sida är nog grundämnena.
Att kunna lyssna är en väldigt viktig egenskap. Och att ta sig tid till det.
Jo, jag har noterat att det är en del förkortningar i korsord. Vissa är väldigt populära.
Jo, jag har märkt att många kollegor börjat lida rejält av bristen på sociala kontakter. För egen del lider jag inte av det, men jag är ju ute och rör på mig på byggarbetsplatser och allehanda ställen i verkligheten, så jag träffar ju folk ofta. Idag ex filmade jag en rullstolsburen man, som berättade om rullstolens funktioner, detta inför en kommande digital utbildning. USA valet kommer jag inte att följa hela natten, men kommer att gå upp tidigt.
Som sagt, vi är olika och har olika förutsättningar. Viktigt att skapa både respekt och förståelse för skillnader.
Det vore fruktansvärt trist att arbeta på ett ställe där alla är likadana, skillnader berikar, men dom har blivit väldigt synliga nu under pandemin. Särskilt när det kommer till behov av att vara social, det som förvånar mig som tillhör de äldre på jobbet (nästan 60). Är att jag verkar vara en av de som haft lättast att ta till mig detta med att arbeta på distans, jag trodde att de yngre skulle kunna ställa om snabbare, men så blev det inte.
Det verkar ju som att personlighet är mer styrande än ålder. Men samtidigt väldigt svårt att dra generella slutsatser. I helgen blev jag förvånad att det bara vara personer över 60 år som vill genomföra kursen eftersom det hade så tråkigt medan vi under 60 år ville lyssna restriktionerna. Men som sagt, jag anar att det är personlighet, inte ålder.
Jo, personlighet har nog ett stort genomslag, men i viss mån även ålder då de som var över 60 hade det tråkigt. Oavsett ålder måste vi dock följa restriktionerna, jag har dragit ner på mycket sedan några veckor.
Jag ondgjorde mig nyss över hur mycket tid deras val får i media här.
Det är klart att folk känner olika i situationen vi har i världen. Mycket påverkas nog av hur livet ser ut i övrigt. Alla vi som inte kan jobba hemifrån träffar ju automatiskt fler människor. De som sitter hemma som du och många andra, för er kan isoleringen bli mer påtaglig. Sen hanterar man det olika. Alla trivs inte lika bra i bara sitt eget sällskap. Svårt för väldigt många tror jag.
Absolut väldigt olika upplevelser. Många har suttit ensam sedan mars, andra har närmaste familjen omkring sig. Vissa mår gott i enskildheten, andra vantrivs. Alla har rätt att må bra.
Ja, det har man verkligen! Bra ni pratade om det!
Det kändes väldigt bra.
Kan inte vara lätt att vara chef och att lyssna in olika anställdas sagda och osagda tankar och behov i situationen som råder. Själv är jag en ensamvarg och har inga problem att inte träffa folk varje dag. Har jag min dator, några bra böcker och skogen utanför knuten, så känner jag mig nöjd – men som sagt det finns inga rätt eller fel – och alla måste få chansen att må bra.
Presidentvalet är förstås spännande, men jag orkar inte med det riktigt. Vi lär nog få veta vem som vinner och måste leva med det i fyra år framöver …
Det är så himla viktigt att få alla att förstå att vi är olika – vi kan inte tvinga på andra våra egna goda råd när en person kan ha ett annat behov.
Presidentvalet är ingen lätt sak att hantera. Jag försöker hålla mig ifrån att bli upprörd, men det är inte alls lätt.