Olika perspektiv och upplevelser

Det blev en mentalt sett påfrestande dag idag. Det märks allt tydligare att medarbetare inte mår bra av all oro som finns samt brist på sociala kontakter. Det tar sig uttryck på väldigt olika sätt. Under eftermiddagen gjorde jag om ett möte, så att alla fick prata ut, prata av sig och dela med sig hur de känner. Och det är så uppenbart hur olika vi upplever situationen, hur olika vår behov ser ut och hur olika lösningar som ger resultat. Det finns inga standardlösningar och vi måste, verkligen måste, hitta vad som fungerar för var och en. Det finns på det sättet inga rätt och fel, utan bara individuella val. Det kräver en öppenhet. Och jag får jobba ännu hårdare för att alla ska må bra.

Ikväll har jag, förstås, fastnat framför tv:n där jag följer vad som sker i presidentvalet i USA. Förra valet satt jag uppe hela natten, det ska jag inte göra i natt men jag har svårt att slita mig.

En liten bagatell: vid förra valet blev jag riktigt bra på alla delstater i USA, var de ligger och hur det förkortas. Det var en kortvarig kunskap. Oj så snabbt jag glömde dem, men nu börjar det sakta komma tillbaka igen.

Årstider

Jag vill ta in alla årstider, ta vara på vad var och en av dem ger och njuta av dess skiftningar.

Vädret är som det är. Det är temperatur, nederbörd, soltimmar och vindstyrkor. I årstider har både väder och klimat en betydelse men där årstider även har fler dimensioner. Det finns kalendermässiga årstider och det finns meteorologiska årstider. Numera undrar jag om det även kanske kan finnas sociala årstider.

För mig utgår en årstid från meteorologin, och därtill lägger jag till andra upplevelser såsom hur ljuset är, hur naturen ändras mm, mycket av det naturliga som vi inte kan påverka. 12 grader och regn är väder och det kan upplevas olika under olika årstider; en brunslaskig vinterdag, en vårdag med takdropp, midsommarafton eller en höstdag i gyllenfärger. Det är det unika som bland ljus och natur ger, som ger de olika årstiderna.

Några årstider har flera perioder. I vissa delar av landet är vårvintern som en egen period. Sommaren kan delas in i försommar, högsommar och sensommar och vissa år får vi även brittsommar och indiansommar. Andra årstider ger oss föraningar. Vi talar om vårtecken långt innan våren gör sitt inträde. Kanske behöver vi det även för andra årstider?

Är det här ens viktigt? Jo, jag tror det. Av flera skäl. I vårt samhälle har vi relativt hög grad av stress, stressrelaterade sjukdomar, mental ohälsa och andra former av ohälsa. En del av detta har sitt ursprung i orealistiska krav och förväntningar. Kanske att det även finns en koppling till en oförmåga att landa i nuet och att alltid vara på väg någon annanstans. Balansen saknas och ställer till det för oss.

Att känna sig okej med att vintern inte alltid är snörik, är inte så dumt. Att kunna njuta av vårens alla dimensioner, trots att några ibland har mer att önska, har sina fördelar. Det finns en sundhet i att se sommarens olika skiftningar och ta in hösten när den väl kommer. Däremot har jag mycket svårt att se fördelarna med att bli besviken pga orimliga förväntningar på naturens helt naturliga växlingar.

Många har längtat till hösten. En längtan som många gånger beskrivs som längtan till struktur och vardag och att kravlöst får krypa upp i soffan och tända levande ljus i hemmet. Andra längtar till sommarens frihet och semester. Här är min tro att vi kanske borde börja ta om ”sociala” årstider, dvs årstider som har mer med vårt sätt att leva och vara, än naturens skiftningar.

En annan tanke är att vi behöver fler ”övergångsfaser”. Precis som vi ser vårtecken långt innan våren kommer, kan vi se hösttecken som det första gula lövet, ett moget bär etc. Att ha förmåga att skilja mellan föraningar och när det verkligen inträffar, kan göra oss mer medvetna och nyanserade.

Att ta saker för vad det är, att ha ett gemensamt språk att använda kan hjälpa oss att han rimlig förväntan. Jag ser att det kan hjälpa oss att må bra och göra gott för vår mentala hälsa. Och det är viktigt för mig.