Helgen är inledd

Nu har jag precis lyssnat på Spanarna i P1 via webben och det är min inledning på helgen. Det har varit en tung arbetsvecka, särskilt de senaste dagarna med feber. Jag känner mig inte riktigt klar i huvudet och är oerhört trött. Har slumrat på soffan några timmar varje kväll.

Helgen är oplanerad, jag måste ju hålla mig inomhus. Jag borde ju skriva men det är inte helt lätt när man är dimmig i skallen så jag anar att det blir att läsa en del först. Eller bara ta det lugnt. Det är i alla fall skönt att det är helg.

Eftersom det var en vecka sedan jag var ute, börjar det sina i kylskåpet och jag äter allt mer av skafferivaror. Det går bra men som så många gånger förr så saknar en del godsaker som förgyller tillvaron. Det är mest nyttiga varor i mitt skafferi. Det är förstås lyxproblem, det går ingen nöd på mig, de kan rent av vara bra för hälsan.

I övrigt fortsätter jag att våndas över det amerikanska presidentvalet. Att vi har höjd beredskap och vad polisen betraktar som särskild händelse är också något jag har uppmärksamhet på. Det är en orolig värld vi lever i och en orolig tid. Men ändå skönt att det är helg.

Olika perspektiv och upplevelser

Det blev en mentalt sett påfrestande dag idag. Det märks allt tydligare att medarbetare inte mår bra av all oro som finns samt brist på sociala kontakter. Det tar sig uttryck på väldigt olika sätt. Under eftermiddagen gjorde jag om ett möte, så att alla fick prata ut, prata av sig och dela med sig hur de känner. Och det är så uppenbart hur olika vi upplever situationen, hur olika vår behov ser ut och hur olika lösningar som ger resultat. Det finns inga standardlösningar och vi måste, verkligen måste, hitta vad som fungerar för var och en. Det finns på det sättet inga rätt och fel, utan bara individuella val. Det kräver en öppenhet. Och jag får jobba ännu hårdare för att alla ska må bra.

Ikväll har jag, förstås, fastnat framför tv:n där jag följer vad som sker i presidentvalet i USA. Förra valet satt jag uppe hela natten, det ska jag inte göra i natt men jag har svårt att slita mig.

En liten bagatell: vid förra valet blev jag riktigt bra på alla delstater i USA, var de ligger och hur det förkortas. Det var en kortvarig kunskap. Oj så snabbt jag glömde dem, men nu börjar det sakta komma tillbaka igen.

Räcker det att visa sitt missnöje?

En aspekt av alla analyser av presidentvalet i USA, är att den stora vinnaren är ”Missnöjet”. Väljarna tog chansen att visa sitt missnöje. Det är något som vi ser även i andra delar av världen.

Det är viktigt att vi säger vad vi tycker. Men räcker det? Räcker det med att rösta bort en kandidat? Eller krävs kanske något mer för att få tillstånd en förändring?

Förändring är svårt och att få fram förändringsledare i ett samhälle är inte heller enkelt. Min uppfattning är att vi alla har ett visst ansvar, eftersom samhället är gemensamt. Jag ser det som att vi som medborgare formar vårt samhälle. När man formar, menar jag, att det inte räcker med att enbart säga vad man inte vill ha. Det krävs att visa vad man vill och vara beredd att jobba för det.

Jag känner jag mig inte trygg i att enbart rösta bort det man inte tycker om. Man måste rösta fram det man vill ha. Vi måste våga ta fram starka ledare, våga lita på dem och stötta dem. Det här tror jag kommer att bli allt svårare. Vi har ett klimat där vi som medborgare är ganska bra på att kritisera men sällan ger positiv feedback. De senaste valen i Sverige har varit tydliga exempel och mediegranskningen av ministrar. Vem vill ta på sig dessa roller i ett allt hårdare klimat?

Jag tror att vi måste fokusera mer på vad vi vill ha, komma med konkreta förslag och visa att vi tar ansvar för hur vi röstar. Jag tror att vi måste bidra. Jag tycker inte ens att det är rimligt att politikerna ska vara allvetande, komma med förslag som vi sedan säger ja eller nej till. Vi behöver en levande dialog, inte enbart på valdagen. Den dialogen behöver både effektiviseras och bli mer inkluderande.

Mitt svar på frågan är nej, det räcker inte med att enbart visa sitt missnöje och sedan kräva att andra löser problemet. Jag tror att vi alla har en del av ansvaret, att bidra till att världen och samhället utvecklas till något vi vill leva i och lämna vidare till kommande generationer.