Utmaningar med märkliga vändningar

Min morgon började trevande. Kylskåpet var tomt, det fanns inte ens mjölk till kaffet. Att starta dagen utan frukost blir lite utmanande. Med den starten var jag inte riktigt mentalt beredd för ett märkligt telefonsamtal.

En av de rekryteringsprocesser som jag är inne i, skulle komma med besked denna vecka. Jag har genomfört telefonintervjuer, speedintervju, djupintervju och tester, vilket känts ganska omfattande för en tjänst som är ett vikariat. Jag har tolkat det som att cheferna trott på något längre men eftersom det är en kommun kan de inte erbjuda annat än vikariat. Idag ringde HR-personen som jag hade mycket kontakt med den senaste tiden och det hördes på rösten att det var något. Det visade sig att förutsättningarna ändrats. Den person som skulle vara tjänstledig för studier i 18 månader har helt plötsligt insett att utbildningen enbart är ett halvår. HR-personen intygade att hon och cheferna aldrig kunna föreställa sig att personen inte hade koll på detta. Hon bad verkligen om ursäkt och det hördes att detta kommit som en chock för dem.

Detta blev förstås lite surt för mig som var nr 1 och där kommunen hade ett förberett erbjudande. Å andra sidan är jag glad att detta upptäcktes i tid, det hade ju kunnat blir riktigt struligt annars. Jag har en känsla av att stämningen inte är på topp på den avdelningen. Jag fick även känslan att berörda chefer inte är överlyckliga över situationen.

Att jag skriver om detta är inte för att klaga eller visa bitterhet. För mig är det ett sätt att skriva ur mig tillfällig frustration och samtidigt påminna mig om hur snabbt förutsättningar förändras och att man kan får vara med om allt möjligt oväntat i livet. I det här fallet har jag gjort allt vad kunnat och det räckte långt, jag kunde inte göra bättre. Jag har bra verktyg att gå vidare, men visst kan jag bli nedstämd för stunden. Och surandet är över när jag sätter punkt i detta inlägg. Det är dags att gå vidare.