Stora och små problem

Även den här tisdagen har varit fylld av allehanda aktiviteter, möten och problemställning. Det är verkligen varierande och många glada överraskningar. Jag har löst massor av problem men även fått nya. En av dagens alla skratt kom av när vi skulle komma på vad tjäder heter på engelska, hur det stavas och hur det ska uttalas. Har klarat mig fint utan tjäderkunskap i livet hittills men idag var det avgörande. Det hade jag aldrig kunna tro men det är sådana överraskningar som man får skratta åt tillsammans med ödmjuka kollegor.

Idag kom jag på att jag borde ha en att-göra-lista med två kolumner. Den ena kolumnen med det jag skriver upp på morgonen och i den andra kolumnen skriva upp allt som tillkommer under dagen. Då blir det kanske tydligare vad jag faktiskt åstadkommer och gör. Jag tror att jag ska testa, det vore kul att se.

I kväll väntar ”Trädgårdstider”. Jag har inte fattat att gården det fixar med ligger hyfsat när det samhälle där mamma är född och som jag besökt under hela min barndom då jag besök mammas alla släktingar. Lite extra kul, tycker jag.

 

Utmaningar med märkliga vändningar

Min morgon började trevande. Kylskåpet var tomt, det fanns inte ens mjölk till kaffet. Att starta dagen utan frukost blir lite utmanande. Med den starten var jag inte riktigt mentalt beredd för ett märkligt telefonsamtal.

En av de rekryteringsprocesser som jag är inne i, skulle komma med besked denna vecka. Jag har genomfört telefonintervjuer, speedintervju, djupintervju och tester, vilket känts ganska omfattande för en tjänst som är ett vikariat. Jag har tolkat det som att cheferna trott på något längre men eftersom det är en kommun kan de inte erbjuda annat än vikariat. Idag ringde HR-personen som jag hade mycket kontakt med den senaste tiden och det hördes på rösten att det var något. Det visade sig att förutsättningarna ändrats. Den person som skulle vara tjänstledig för studier i 18 månader har helt plötsligt insett att utbildningen enbart är ett halvår. HR-personen intygade att hon och cheferna aldrig kunna föreställa sig att personen inte hade koll på detta. Hon bad verkligen om ursäkt och det hördes att detta kommit som en chock för dem.

Detta blev förstås lite surt för mig som var nr 1 och där kommunen hade ett förberett erbjudande. Å andra sidan är jag glad att detta upptäcktes i tid, det hade ju kunnat blir riktigt struligt annars. Jag har en känsla av att stämningen inte är på topp på den avdelningen. Jag fick även känslan att berörda chefer inte är överlyckliga över situationen.

Att jag skriver om detta är inte för att klaga eller visa bitterhet. För mig är det ett sätt att skriva ur mig tillfällig frustration och samtidigt påminna mig om hur snabbt förutsättningar förändras och att man kan får vara med om allt möjligt oväntat i livet. I det här fallet har jag gjort allt vad kunnat och det räckte långt, jag kunde inte göra bättre. Jag har bra verktyg att gå vidare, men visst kan jag bli nedstämd för stunden. Och surandet är över när jag sätter punkt i detta inlägg. Det är dags att gå vidare.

Utmaningar

Utmaningar för mitt glada humör:
• Inget varmvatten sedan igår kväll. Ett planerat avbrott drar ut på tiden och ingen vet när varmvattnet kommer tillbaka.
• Svajig uppkoppling mot nätet som ingen vill ta ansvar för.
• Fick öppnad post igår bla mitt skattebesked. Hoppas och tror att det var ett misstag att brevet kommit fel och något öppnat det. Det innehåller dock uppgifter som jag gärna håller privat.
• Ingen kontakt med den rekryterare som ville ha en telefonintervju på förmiddagen. Hon har makt. Vill ta samtalet på ostörd plats.
• Huvudvärk.

Tur att jag har 7kg kurslitteratur att ta mig an. Jag är i alla fall inte sysslolös. Det är mulet men fortfarande skönt att sitta på balkongen. En kopp kaffe, kan alltid pigga upp. Dessutom har jag ju en valdebatt att se fram emot, på TV4 ikväll.

Svalt om tårna

I söndags gick jag omkring i sandaler. Kanske sista gången för säsongen. Igår fick skorna åka på. Tecknen på en annalkande höst blir allt fler och igår var första dagen med hösttemperatur där jag bor. Å andra sidan väntar högre temperaturer på fredag-lördag, vilket möjligen kan förhala hösten ytterligare.

Vardag och rutiner börjar komma på plats. Jag varvar att pluggar och promenerar, skriva och simmar och tar även kaffepausar på balkongen. Jag har kommit av mig i att läsa böcker och längtar efter fler teaterbesök. Det är dags att komma igång med det nu.

Det som saknas nu är en tuff utmaning, något som både skrämmer och sporrar, där jag kan få överträffa mig själv. Något som sätter lite mer fart.

Nästa utmaning

Tänker framåt. Vad ska bli min nästa stora utmaning.

Nästa mål är redan bestämt. Det handlar om att springa Stockholm Tunnel Run och det ska ske i november. Men sen finns inte så mycket bestämt. Mina tankar trampar runt. Ska jag satsa på en ny vandring i sommar? Eller träna för halvmarathon? Eller är det dags för ett cykeläventyr. Jag behöver inte bestämma mig än. Fram till loppet är det jogging som gäller. Så snart jag är i mål, då måste jag ha planen klar. Då ska jag veta hur jag ska gå vidare.

En vandring som jag gärna vill göra redan i vinter, är att vandra i Atlasbergen. Jag såg ett reseprogram för massor av år sedan med ett reportage och det sitter kvar i mitt minne. Temaresor har arrangerade vandringsresor till Marocko, så det är bara att betala och hänga med. Måste dock passa tidsmässigt.

Å andra sidan vore det kul att ta sig fram lite snabbare, som med en cykel. Har läst någonstans om att cykelsemester, att bo på olika pensionat längs vägen gör det bekvämt. Samtidigt kan man välja olika utmanande vägar mellan övernattningarna. en sådan resa kräver mycket träning. Och en cykel. Hur mycket är jag beredd att satsa? Är jag beredd att göra det i år?

Kanske finns det fler alternativ? Det gäller att tänka stort, tänka brett och tänka framåt. Skönt att jag har några veckor kvar innan jag ska bestämma mig.

Ju mer motstånd desto bättre

Det är sällan som jag ser så positivt på tungt motstånd, men i går på Indoor Walking-maskinen var det ett faktum. Ju mer motstånd jag klarade av desto bättre. Jag utmanade mig själv, tog i mer än jag brukar och fick bita ihop för att lyckas. Med inställning och vilja överträffade jag smärta och bekvämlighet. Så lycklig jag var när jag klarat av passet. Och trött. Men jag kände mig både stark och stolt.

Den inställningen skulle jag vilja ha lite oftare när jag möte andra motstånd i livet. Våga utmana, medvetet våga ta mer motstånd än jag tror att jag klarar. Våga övervinna smärta och bekvämlighet. Och lita på att få känna lyckan efteråt, vila i känslan att känna sig stark och stolt.

Nästa gång det känns tungt vill jag tänka ”Ju mer motstånd desto bättre”.

Jogging

Är så otroligt nöjd med mig själv ikväll. Efter att ha förhalat och förhalat, trotsade jag det lätta sommarregnet och gav mig ut på en joggingtur. Jag var inställd på att varva gång och jogging men ville ändå testa hur långt jag orkade springa.

Förvåningen var stor när jag insåg att jag orkade jogga hela min planerade runda. Det gick verkligen inte fort men den var en jämn och stabil fart. Det är en bra grund inför framtiden. Det känns lättare. Det känns som att jag kan unna mig tid för intervallträning. Både modet och motivationen steg. Det känns att jag är på gång!

Det är hög tid att våga mer, att uppdatera träningsplanen och lägga till nya former av utmaningar. Det ska bli kul.