Fastnade framför tv:n och ”En kunglig affär”. Jag hade faktiskt inte hört om Haijbyaffären tidigare och hade inga förväntningar. Min upplevelse är att serien är både välgjord och spännande men jag fattar att det är en del gissningar och en hel del friseringar av historien.
Jag kan fastna för miljö, bra skådespel och det gjorde jag denna gång. Jag kan ju önska att fakta är så korrekt som möjligt samtidigt som det är en dramatisering, inte dokumentär. Något spännande är det ju i historien, oavsett vad som är rätt och fel.
På Gång 
Haijby har jag ett svagt minne av att ha hört någon gång för länge sedan, men visste inte alls vad det hela handlade om.
Jag fastnade också för miljöerna och skådespelarinsatserna. Själva innehållet tar jag med en nypa salt.
Det är nog klokt att inte se filmen som en sanning, men som drama kan det vara bra ändå. Jag kan fastna för kläder, hattar och den tidens lyx.
Affären är en klassiker på många sätt, den är ju vida känd sedan länge, men vad som är sant vet nog ingen idag. De inblandade tog nog med sig hemligheten i graven, serien var dock bra.
Känd för vissa, bortglömd hos andra och överhuvudtaget inte känd för en hel del skulle jag tro. Men nu är vi påminda. Som i alla sammanhang, så kan man ju ha lite olika bild av verkligheten, att situationer uppfattas olika så lär det även varit i denna historia, tänker jag.
Väldigt bra skådespelarinsatser, nu vet jag inte om du sett alla avsnitt, men väldigt sorglig. Sverrir Gudnason gestaltar Haijby väldigt bra. Har inte tänkt så mycket på hur stor betydelse även kroppsspråk har när man gestaltar en person.
Jag håller med, det är många väldigt bra gestaltningar som ger mycket till berättelsen.