Mio, min Mio av Astrid Lindgren är en av de böcker jag borde läst för sisådär 40 år sedan. Men det gjorde jag inte. Det är aldrig försent och nu har jag plöjt mig igenom sidorna i denna spännande barnbok.
När Bo Vilhelm Olsson försvinner från Vasastan är det troligen få som saknar honom. Och nog är det svårt att ana vad den lille pojken får uppleva i Landet i Fjärran. Rosengård, silverpopplar, sin fader Konungen, sin vän Jum-Jum och hästen Miramis är bara några av det glädjeämnen som han får uppleva. Men ett mörkt äventyr väntar, stor utmaning för den lille pojken som visar sig heta Mio.
Det blev en fin läsupplevelse även jag knappast är målgrupp för den berättelse. Jag gillar den antagligen mer nu än vad jag skulle ha gjort som liten, så det finns säkert skäl till att jag missat denna bok. Nu har jag läst den som en del av mitt bildningsprojekt ”50 innan 50” och det blev en trevlig läsning.
På Gång 
Jag tycker mycket om ”Mio, min Mio” och barn brukar också uppskatta den men kanske passar den inte dem allra yngsta.
Jag reagerade på att olika bibliotek och bokhandlare har rekommenderat olika åldrar för den. Anar att många tycker att den inte passar för de yngsta och höjt åldersrekommendationen något..
Jag som älskar Astrids böcker har ändå jättesvårt för just den här. Jag läste den för min son för kanske 8-10 år sen och tyckte det hela bara var en låååååång transportsträcka fram till själva handlingen. Så är det säkert inte för alla men för mig. Tänk så olika det kan vara.
Kan förstå. Ren dramaturgiskt tror jag att man skriver annorlunda idag. Det är ju ett återberättande. Och man får ju aldrig veta varför det är som det är.
Det var lite som att gå o gå o gå o sen hände det äntligen ngt (Riddar Kato) o så var boken slut 😂
Jag reagerade på: ”Då hände något underligt”. Men ingen återkom ganska många gånger utan variation.
Jag har ingen relation alls till Mio, min Mio. Den har inte fastnat hos mig. Men kanske jag skulle läsa den nu, så får jag kanske en annan inblick i det hela…
Den är nog mer spännande för barn än för oss. Du kanske kan vänta tills barnbarnen är lagom stora och läsa för/med dem.
Okej. Några av dem är redan det. Får se om de ska vara hos oss nåt på semestern.
Jag skulle gissa att 8-9 år är en bra ålder.