Onsdag till söndag har jag tillbringat i mitt föräldrahem. Mina föräldrar behöver min hjälp. Det är självklart så att jag ställer upp men jag tycker att det blir väldigt jobbigt och intensivt när jag är där. Nu är jag glad att få vara hemma några dagar innan det är dags till nästa besök.
Jag är en person som trivs att bo ensam, att få ha tid för mig själv och jag behöver få vara ensam. Att ha två sällskapssjuka föräldrar omkring sig är okey en stund men inte dygnet runt i flera dagar. Det tär på mitt humör.
Nu ska jag vara hemma i veckan och plugga, plugga, plugga så att jag kan åka tillbaka till föräldrarna igen. Inser att det hade varit lättare att bo närmre mina föräldrar, men nu är det bara att acceptera läget.
Märklig tid. Men en del av livet.
På Gång 
Det är en jobbig tid när föräldrarna behöver hjälp. En svår balansgång där jag tror att det är viktigt att man får tid till sig själv också
Så är det nog. Balans är ju alltid viktigt.
Det är en jobbig tid. Väldigt jobbig, men det går.
Absolut, det är ju en del av livet. Konstigt att det ändå är så svårt att lära sig, trots att så många passerat igenom processen.