Yogablåbär igen

Att träningens effekt är en färskvara blev jag varse idag på ett hårt sätt. Efter ett alltför långt uppehåll från yogan, var det dags att sätta sig på mattan igen. Det kändes riktigt bra att vara tillbaka. Åtminstone till det var dags att börja.

Redan i de första tänjande övningarna kände jag hur stel jag var. Det var inte roligt. Och så fortsatte resten av kvällen. Det spände och stramade. Jag kände mig svag i bål och det stelt överallt. Jag kände mig som ett blåbär. Ingen. Jag kom dit med svag huvudvärk och gick hem igen med en sprängande variant.

Nej, roligt var det verkligen inte men desto viktigare att dra lärdom av detta. Mer varierande träning och framförallt mer regelbundenhet är vad jag behöver. Tack Friskis&Svettis för att ni inspirerar mig.

När man ser saker underifrån

Allt fler män hittar till yogan. Åtminstone på de pass där jag deltar. Och ikväll blev de uppenbart för mig på ett lite annorlunda sätt.

Vi var många som var tidiga, satt eller låg på våra mattor och mjukade upp. Jag låg på rygg och gjorde olika stretchövningar. Jag låg ganska nära ett skåp med filtar och många passerade därför mig när de hämtade sin filt. De flesta passera runt mig, några klev över, andra stod still aningen för länge för att det skulle känns avkopplade.

Några av männen hade vida shorts. Och när man ligger på golvet ser man mest håriga ben. Men när mannen kliver över mig, ser man ju rakt in i de vida byxbenen (om man inte hinner blunda). Lite mer än vad jag velat se. När den andra stod bredbent, precis vid mitt huvud, blev det lite för mycket för lilla mig som genast stängde ögonen.

Nu tycker jag inte att man ska kommentera andra kläder. Man ska visa hänsyn, vara hyfsad fräsch (träning innebär svett som är ok men gammal svettlukt behöver ingen bjuda på) men vi behöver ingen dresscode. Och jag sa inget. Jag tror inte att det var mening att jag skulle titta in just där. Därför nöjer jag mig med att konstatera att jag ser till att min egen klädsel är passade. Även om man råkar ser mig i en ovanlig vinkel.

Nya lärdomar

Börjar sakta komma tillbaka till klarhet igen. Sitter och reflekterar och inser att jag nog har en del att lära av helgen. Men vad?

Vaknade vid femtiden i natt av att jag frös något så fruktansvärt. Dubbla duntäcken ville inte hjälpa. Förnekade möjliga orsaker. När det var dags att få upp, kollade jag min kroppstemperatur och febern var ett faktum. Kände mig riktigt risig. Och så har resten av dagen varit. Kroppen ur funktion på flera sätt.

Nu på kvällen börjar kroppen komma tillbaka till ett mer normalt tillstånd igen. Aptiten har återkommit, jag har till och med ätit och jag kan tänka klart. Och jag tänker att det möjligen var massagen, eller kanske yogan, som satt fart på allt. Att jag kanske hade något i kroppen som slumrat och som ny väckts och satt fart. Eller så har jag bara otur.

Och otur känns det som. Kan inte tänka mig sämre vecka att inte må bra. Detta passar mig inte alls, gör mig bara stressad. Försöker tänka att jag inte kan påverka, bara hantera. Så det försöker jag göra. Men innerst inne så vill jag kunna lära mig något av detta, att aldrig mer hamna här, aldrig mer bli sjuk. Det skulle jag vilja.

Söndagssimning

Jakten på att bli pigg och glad fortsätter. Jag satsar nu mycket tid på hälsan, att för att orka med jobb och fritid bättre. Tröttheten ska inte få ta överhand.

Idag blev det ett besök vid Centralbadet. I höstas var jag så inspirerad att jag köpte ett klippkort. Jag har varit där en gång. Måste nog sätta fart så att jag hinner nyttja mina klipp innan tiden går ut. Idag blev det tid för besök nummer två.

Eftersom att jag läst att man får nyttja ”Andrummet” – deras yogarum, för egen träning så tog jag chansen. Jag gick dit, och tränade på mitt eget vis och övade på de övningar som jag är mindre bra på. Jag sneglade lite i spegeln och det såg faktiskt oväntat bra ut. Jag är inte så usel som jag själv tror. Några övningar är fortfarande väldigt svåra, några till och med omöjliga, men det finns även övningar som var omöjliga för bara några månader sedan och som jag nu kan hur bra som helst. Det går framåt! Det var dessutom en fin miljö att träna i, så det kommer jag att göra fler gånger.

Simningen i Centralbadet är mer upplevelse än motion. Visst blir det träning men det är inte den mest effektiva träningen. Tidvis är det mycket meditativ, tidvis stressigt. Det märks att många av badgästerna tänker sig bassängen som en badpool eller pool för avslappning medan vi som simmar ser den som en bassäng för motionssimning. Det är en liten bassäng och rymmer inte alla dessa önskemål samtidigt. Det var ganska mycket folk där idag så det var lite för trångt för min smak.

Fick kämpa för att hålla i den harmoniska känslan när jag gav mig ut i snöslasket igen. En promenad genom stan, brukar vara härligt, idag var det bara grå. Såg inte så mycket mer än trottoar och mina egna skor. Det är sådant som får mig att längta till våren. Och för att överleva till dessa att vårsolen tinar upp mig igen, så ska jag unna mig flera sådana här söndagar. De ger både avkoppling och energi.

Nybörjare och stel

Idag var det äntligen dags för ”Yoga för nybörjare” som F&S i Stockholm anordnade. Tre timmar hos F&S Ringen, och det var tre fokuserade timmar. Vi var tolv elever och en mycket tydlig och bra lärare.

Vi fick chansen att gå igenom fler av de grundläggande övningarna i den yoga som Friskis & Svettis erbjuder. Vi fick träna, fick förklaringar och tips och läraren gick runt och gav oss personlig återkoppling.

Jag fick flera värdefulla tips och jag tog även chansen att fråga om sådant som jag tycker är svårt. Det var väldigt bra. Men självklart kommer det att kräva mycket träning, man blir knappast proffs på några timmar.

För mig var tre timmar ganska tufft. Vi tog bara en kort paus, möjlighet att gå på toa men vi var i gång i stort sett hela tiden. Inte så att man blir jätteandfådd och svettig men det suger i musklerna. Sista halvtimmen kändes rätt påfrestande, energin tröt. Borde haft med mig lite energi, frukt eller annat, till pausen.

Totalt sett var det värdefullt för mig. Det var värt tre timmar en snöig lördag och det var värt pengarna. Men det kommer att kosta mer.

Innan jag åkte till yogan, avbokade jag en planerad massagetid. Nu ikväll känns den tiden mer nödvändig än någonsin. Ny massage är bokad. En nödvändighet.

Yogamånaden

Januari är min månad för yoga. I år i alla fall. Det började vid en pool på Gran Canaria och sedan dess har jag tränat, tränat och tränat. Och läst, låtit mig inspireras och tränat lite till. Och i morgon är det januaris sista dag, final, vilket för mig betyder en yogakurs.

Det är en nybörjarkurs, en eftermiddag för att gå igenom grunderna. Förväntar mig även en del personlig återkoppling och tips som är bra för mig och min kropp. Och det är anledningen till att jag tränat. Jag behöver absolut inte känna mig duktig, men jag vill vara förberedd så att jag vet vad som är svårt för just mig, jag vill veta vad jag ska fråga om och vilka råd jag ska be om.

Efter denna långa månad ser jag verkligen fram emot kursen. Jag längtar. Det ska bli intressant. Kanske får jag veta vad jag gör del, hur jag ska göra annorlunda och hur jag ska utveckla mig.

Efter kursen ska jag ta mig tid för att tänka efter om detta är något jag vill fortsätta med. Eller om det är dags att testa något annat. Men det är då. Än är det januari och än är det yoga jag fokuserar på.

Den vingklippta svanen

Ikväll vek jag ner mig på yogamattan igen och det var ett ovanligt bra beslut att göra. Det var ett riktigt bra yogapass hos F&S S:t Eriksbron, 75 välgörande minuter. Ledaren var tydlig satsar på välgörande övningar. Hon fokuserar lite extra på någon kroppsdel varje gång och ikväll var det axlarnas tur. Hon förklarade lite extra just kring axlarnas position och det gjorde hon väldigt bra.

En av övningarna vi gjorde hette Gräshoppan och den gick bra. Men sedan byggde ledaren på övningen och var som att min gräshoppa fick fnatt. En mycket märklig syn. Och när jag låg där på magen och lyfte ben och överkropp, kom jag att tänka på ett Youtube-klipp som jag sett, en man som instruerar pilates i form av en flygande svan. Det fanns vissa likheter, men min svar var totalt vingklippt – det lyfte inte. Nåja, så likt var det kanske inte…

Djuren förgyller mina yoga-kvällar men mest nöjd är jag över att jag känner att träningen ger resultat. Undangömda muskler har gjort sig påminda, varje övning går lättare och lättare för varje gång och sådant som var omöjligt före jul är numera möjligt. Det känns toppen.

After yoga

IMG_1650Vill minnas att jag så sent som igår menade att söndagskvällens yogapass inte var så effektivt. Det har jag fått äta upp idag. Den träningsvärk som härjar i min kropp går inte att bortse ifrån. Vad jag än gjorde igår, så var det något som kroppen reagerade på.

Ikväll blir det ingen träning. Jag behöver vila. Tar mig tid för inspiration. Jag har köpt mig en liten bok. Skönt att ligga på soffan och fylla på med kunskap, fantisera om hur jag ska göra och skapa mentala målbilder. Och jag har redan hunnit läsa att rörelserna enbart är en del av yogan. Kanske finns redan mer yoga i mitt liv än jag anat.

Söndagskväll med yoga

En skön söndagseftermiddag avslutades med yoga. Kände inte igen ledaren men börjar lära mig Friskis upplägg av yogapasset. Det var ett bra pass, men jag var inte bra idag.

Kan inte riktigt säga vad det var, men inget kändes riktigt bra. Det var inte stelt, gjorde inte ont men det kändes inte heller rätt, smidigt eller rörligt. Jag hittade inget flow, fattade inte alla övningar och kände mig inte i form. Betyder väl antagligen att jag måste träna mer och vila mer mellan träningspassen för att återhämta mig.

Passet är i alla fall genomfört och jag har nu en lista med frågor som jag ska ställa på lördag. Då är det nämligen kurs och det ser jag fram mot. Det ska bli kul att få lära mig att göra övningarna rätt. Hoppas att träningen på så sätt ger mer effekt. En halt hund, en missbildad kamel och en död fisk, känns ju inte så givande. Utvecklingspotentialen är stor!

En störning i kroppen

Misstänker en fraktur i ena lilltån. Ett mindre bekymmer men något som jag tycker är mycket pinsamt. Jag slog i tån förra veckan, det gjorde ont och jag trodde att det skulle gå över fort. Men det gick inte över. Det gör fortfarande ont.

Tån svullnade upp, först blev den blå sedan började den skifta över till blå-lila. Den är som ett paket. Ett mycket ömt paket. Gissar att det är kroppens sätt att ta hand om sig själv, att läka. Jag behöver inte göra någonting.

Det enda jag gör är att reflektera över dess betydelse. Att värken från den lilla tån, kan påverka mig så mycket. Att  det går utmärkt att promenera i bra skor men att sämre skor inte är bra för mina fötter. Jag tänker på de övningar som gick alldeles utmärkt i yoga och på de övningar när jag kände av att jag saknar en frisk och stark tå. En fraktur i tån är en liten störning, något som stör i mitt liv. Det går att leva med. Det är något jag kan lära av. Och det påminner mig om hur tacksam jag är för de dagar då jag är helt frisk.