Minisemester

Den här helgen har jag semester. Jag har åkt ända in till stan, närmare bestämt Vasastan, och checkat in på hotell. Det känns väldigt lyxigt och jag har längtat länge efter denna miljöombyte. Jag har packat dator och en trave böcker för att ge mig tid att både läsa och skriva.

Det började inte så jättebra. Jag hade planerat att sluta tidigt på fredagen men det gick i stöpet pga av alldeles för lång väntan på att attestera tider. Det hela slutade med att jag fick ta med jobbdatorn vilket jag inte alls ville och fick göra klart på hotellet. Nåväl, det blev en skön kväll på hotellrummet med både tv-tittande och läsning.

Så ljuvligt med hotellfrukost. Det var lugnt och skönt och väldigt gott och jag älskar att sitta länge och njuta. Minst lika härligt var det att gå ut i solskenet. Det kändes som vår i luften där jag strosade runt i Vasastan, Birkastan och Norrmalm. Fick kisa mot solen och det är ju härligt. En del fönstershopping blev det och hos en av mina favoritkeramiker blev den en ny mugg. Det är ju vår. Har även köpt kaffe och fika på olika ställen som fortfarande klarar att vara igång. Tyvärr är det alltför många företag som inte längre finns kvar. Det var så härligt att jag ville ta fram mobiltelefonen för att ta en bild, då jag upptäcker ett sms.

En medarbetare har bekräftats vara smittad av covid-19. Hen är den första i mitt gäng så vi har varit förskonade. Alla soliga tankar försvann och jag tog självklart tag i detta direkt, har haft kontakt med medarbetaren och kollat om det finns åtgärder att vidta. Eftersom personen jobbat hemifrån, inte träffat någon på länge, så finns inte så mycket jag kan göra, inte just nu i alla fall. Nu håller vi tummarna för en lindrig variant.

Efter några timmar kunde jag gå tillbaka till semester-läge och ikväll har jag ätit ett jättegod middag. Helst vill jag ju bara hålla mig inne på hotellrummet men samtidigt hoppas jag på sol även i morgon så att jag kan vara ute hela dagen. Men först lite mello och att läsa klart åtminstone en av böckerna jag har med mig.

Reseplanering

Sitter och planerar en weekendresa till Göteborg. Många stora frågor:
– vilket hotell ska jag välja?
– vilka teaterpjäser vill jag se?
– är opera något för mig?
– vilken konsert ska jag välja?
– är Liseberg öppet?
– ska jag boka tid för manikyr eller massage?

Det är inte lätt att vara resebokare till en person med mina krav på att ta vara på livet 🙂

 

Flykt för en liten stund

Det är inte mycket sjukdom i mitt liv. Jag brukar visserligen gnälla över skavsår, en tappad tånagel, huvudvärk och magsjuka men allt är snabbt övergående och egentligen inte mycket att gnälla över.

Runt omkring mig är det annat. Båda mina föräldrar har massor av olika sjukdomar som konkurrerar med varandra. De är inte alls så pigga som jag önskar. Min brorson, min ögonsten, har ett grav handikapp och står nu inför en mycket stor operation, inte alls så riskfri som jag gärna vill tro. Min svägerska har en cancerform som gör framtiden är utmätt och begränsad. De handlar om mina nära och kära, jag försöker ta in, förstå, hantera men tvingas även inse att det inte är så mycket jag kan göra. Jag känner mig rätt liten.

Det här lever jag med. Och ibland är det skönt att få smita undan för en stund, att lämna vardag och tänka på annat. Det är precis det jag gör denna helg. Jag har lämnat fastlandet och rest till Gotland.

Jag reste redan igår för mig en ledig dag, och på förmiddagen hade jag kontakt med en vän via sms. Något har hänt efter en operation och något annat måste göras. Vården ger lite olika besked medan vännen lider av värk och oro. Det är inte så lätt att ta in, när man står med flygbiljetten i handen. Så lite jag kan göra. Öppnar mejlen och det första jag ser är ett mejl från en väninna. Hennes operation har inte gått bra och nu väntar en tid av värk innan nästa operation kan ta vid. Det är nästan så att jag inte orkar läsa. Så mycket sjukdom i vänners liv. Så mycket oro.

Jag tänker att jag kanske borde göra mer – inte fly iväg på weekendresa. Men tänker igen att jag nog behöver samla kraft. Det är redan många som kan behöva av min energi, och fler tycks de bli. Så om jag bara är medveten om att jag inte kan fly för evigt, bara ta en paus, ja då känns det okey, eller åtminstone uthärdligt.