Måndag igen

Kände en stor tacksamhet när jag vaknade utan yrsel i morse. Det är en frihetskänsla att kunna vrida på huvudet. Efter morgonkaffet satt jag mig vid en datorn och satte ingång en 9 timmars webbskrivning. Jag kände att jag hade relativ tur med ämnet även om jag fortfarande tycker att det är svårt att göra omfattande analyser på 800 ord. Jag kände i mig i alla fall nöjd när jag lämnade in min skrivning.

Hade en kaffepaus i skrivandet och där jag hade ett möte med ett grupparbete. En person dök inte upp och eftersom vi bara är tre i gruppen så var det svårt att gå vidare. Personen har fortfarande inte hört av sig, vilket jag tycker är märkligt. Visst undrar man om något har hänt.

Ikväll har jag varit på bokcirkelträff på biblioteket. Det var nästan som vanligt, hälften gillade boken medan andra hälften dissade den. Jag har börjat bli lite känslig för tonen hos vissa personer. En person kräver stor respekt för hennes omdömen men visar inte lika mycket respekt tillbaka. Ikväll bestämde jag mig för att inte bry mig, inte konfrontera. Det är dock ingen hållbar strategi i längden.

Så skönt det ska bli att få sova ikväll. Jag ska sova så gott och bara drömma vackra drömmar.

Stress i studiehörnan

Tidig morgon för att vara både välklädd och förberedd för en webb-workshop dvs grupparbete via webben. Det var en obligatorisk skoluppgift men det var inte så tydligt vad den handlade om mer än etik-kvalitet-hållbarhet som rubrik.

För mig är det jättesvårt att grupparbeta via en okänd webbapplikation. Det skramlade och tjöt i hörlurar, någon hade en ylande hund i bakgrunden och det tog ett tag innan jag förstod hur vi kunde skriva tillsammans. Att dessutom komma med kloka kommentarer och analyser, kräver mycket av mig. Men det gick bra förstås, jag behöver bara sänka kraven (på mig själv) en aning. Efter två timmar var jag ganska trött så det smakade gott med lunch.

Under eftermiddagen förlorade jag mig i ett annat grupparbete. Jag jobbar med en förenklad livscykelanalys och vips var klockan efter fyra. Och massor av akutmejl väntade på mig.

Men, ibland bara måste man få en paus och jag gick ut för en kort promenad. En ganska regnig sådan men luften var frisk och det var det jag behövde. Nu är jag pigg och glad igen och kan börja förbereda mig för kvällspasset. Ett nytt skypemöte med studiegruppen väntar och det kommer troligen att ta en stor del av kvällen.

Det är sådan här dagar jag känner lite stress i min studiehörna. Eller är det trötthet jag känner?