En annons, ett klick, ett meddelande

Under eftermiddagen satt jag ner en stund och läste i tidningen Vi. Läste några artiklar, tittade på bilder och så fastnade min blick för några annonser; dels för en utställning som jag vill se, dels för en butik som väckte en tanke. Bilden fick mig att tänka på en butik i Malmö som jag gärna besöker när jag är där och det visade sig vara just den butiken!. Det fanns en hemsida som visade deras kläder. Som jag minns det har butiken även en hel del accessoarer och en del inredning. De har kläder i eget märke men säljer även andra varumärken. Klickade runt och insåg helt plötsligt att jag känner igen en av fotomodellerna, som inte alls jobbar som fotomodell. Efter viss efterforskning fick jag fram att modellerna är tjejer som hjälper till i butiken ibland. Det hade jag ju ingen aning om.

Tänk vilken liten spännande värld vi lever i. Den unga kvinnan har jag träffat under en kvällskurs någon gång i tiden. Vi har egentligen ingen kontakt med är vänner i Facebook och kommenterar ibland varandras inlägg. Nu fick jag anledning att skicka iväg ett meddelande. Jag måste ju få veta mer. Butiken är dessutom ganska liten, det finns bara den så jag vet inte hur jag lyckats hitta den men den måste ha fångat min uppmärksamhet med sin unika känsla. Och den måste ju ha signalerat något unikt i sin annons eftersom jag inte alls kommer ihåg butikens namn.

För mig är detta ingen stor händelse men ändå en påminnelse om att osannolika saker faktiskt kan hända, särskilt om man är lite uppmärksam och vågar gå lite nya vägar. Kul, tycker jag.

Nätberoende

Sitter hemma och pluggar. Har suttit vid datorn sedan sju-tiden i morse och nu är klockan redan halv tolv. Större delen av tiden har jag varit utan uppkoppling. Det märks så tydligt hur beroende jag är av internet: leta information, känna sig som en del av världen och ha kontakt med andra. Det är mycket som inte blir gjort de timmar då uppkoppling saknas. Visserligen kan jag göra annat då, och det gör jag, men det tär ändå på min flexibilitet. Vissa saker blir inte gjorda. Idag har jag missat en chans att ha kontakt med min handledare.

Som så ofta är det information som jag saknar. Det är som att ingen vill kännas vid att det är ett avbrott och ingen vill berätta när uppkopplingen kan tänkas komma tillbaka. Det saknar jag – någon som tar ansvar och visar att de tar problemet på allvar.

Nästa steg är att fundera över hur beroende jag själv vill vara och vilken teknik som jag göra mig mer flexibel.

 

Mätt och glad

Nu ska jag skryta. Nej, jag tycker inte om skryt men idag ska jag fira min framgångar och även våga skriva om.

Ägnade förmiddagen åt lektioner via webben. Det gick så bra. Jag lyckades interagera med klassen som satt på skolan i Visby, med föreläsarna samt med de andra deltagarna på som också var med via webben. Jag gör det för min egen skull och jag gör det för att vara en förebild för att få till en förändring. Många av mina distans-kompisar har gett upp att vara aktiv och interagera och sprider negativa kommenterar. Så illa är det inte. Vi kan få till en förbättring och det lyckades jag visa idag. Jag är så glad.

Inte nog med det. Idag har jag lärt mig att laga panerad rödspättafilé men kokt potatis och romsås, helt baserat på färska råvaror. Bland det godaste jag ätit. Jag är i himlen! Och klockan är bara två på eftermiddagen.

 

Presentation på distans

Det blev en intressant upplevelse att göra en redovisning av ett projektarbete i skola, men på distans. Vi var nog alla lite nervösa eftersom ingen visste hur tekniken fungerade. Vi var fem grupper som skulle redovisa, ca 35 personer deltog. Alla förväntades vara aktiva, ställa frågor och ge feedback.

Vi loggade in via ett webbaserat system och såg presentationen via bilden. Frågor kunde ställas genom en ”chattfunktion”. Vi skrev frågor och den som presentade kunde svara muntligt eller via chatten. När det var min grupps tur så, kunde vi klicka på en knapp och ta över mikrofonen.

Det fungerade sådär. Det tog en evighet innan alla fick igång ljud, lagom ljudnivå mm. Alla bilder syntes inte och det var mycket tekniskt strul vilket höjde stressnivån. Det är även lite konstigt att presentera utan att se sin publik.

Jag är i alla fall nöjd med min egen insats och min grupp. Det gick bra och jag är övertygad om att vi blir godkända. Rapporten är klar och inskickad sedan länge. Nu väntar bara ett sista styrgruppsmöte, så att vi kan avsluta projektet. Sen är den här kursen klar, dvs en av höstterminens fyra kurser.

På måndag börjar vårterminen.

P1010202(1)