Stilla veckan

Stilla veckan blev stilla helgen för mig. Inte mycket till påskfirande men desto mer av läsande och skrivande här hemma. Jag har fått sova ut och det är ju också viktigt. Hoppas så innerligt att vaccination kan komma igång och restriktionerna kan lätta så att man snart kan börja ses igen.

Får erkänna att det blev en stor besvikelse i morse då landskapet utanför fönstret var vitt. Snö och kyla var inget jag förväntat mig eller önskat. Planen för dagen var en cykeltur och det blev förstås inställt. Det tärde på en lilla energin jag har. Å andra sidan gör det inte så mycket att det inte fanns blommor till balkongplantering inför helgen. Nu har jag ju planteringen kvar att se fram emot.

I övrigt har en fullspäckad arbetsvecka att se fram emot. Jag har en trevlig kvällsaktivitet, en digital bokcirkel, men eftersom jag inte fått tag i boken så har jag heller inte läst den, så jag gissar att jag bokar av. Med lite tur kan jag hitta annan digital aktivitet. Eller fortsätta med mitt läsande och skrivande.

Vinter igen

Var ytterst nära att försova mig under tisdagsmorgonen. Jag var verkligen trött efter den långa måndagen och det kändes. Jag missade i alla fall inga möten men fick sätta rejäl fart för att hinna dagens alla uppgifter och möten. Det gick i ett ända fram till halv sex på kvällen, men då tog energin slut. Det fick vara nog.

En bok väntade på biblioteket så jag valde en kvällspromenad. Ute upptäckte jag snö och halka och halvvägs till bibblan var jag genomfrusen. Kroppen var för trött för att orka få upp farten och det tog tid att ta mig fram. Sedan var det ju förstås lika långt hem. Inga tåg gick och det var nästan en timma till nästa buss så det vara bara att traska.

Resten av kvällen tillbringar jag insvept i filt och jag tänker inte göra mer av den här dagen. Och när jag vaknar i morgon igen hoppas jag att vintern är borta, för den är inte välkommen.

Spännande vinter att se fram emot

För en tid sedan fick jag höra ett hemligt ryckte om att min kusin ska bli mamma i slutet av januari. Det är hennes första barn och förstås stor glädje. Känns väldigt roligt med varje nytt barn som kommer till släkten.

Och det kommer mer. Det är bara några veckor sedan som min brorsdotter berättade om tillökning i familjen. En barn är beräknat till februari vilket vi alla se fram emot. Det har ju varit så mycket sorg i familjen att det känns väldigt roligt att se fram emot en ny familjemedlem.

Igår berättade jag stolt nyheten om min nya roll som gammelfaster, för en tidigare kollega som kontrade med att han ska bli morfar i månadsskifter januari/februari. Wow, vilken bebisrik vinter vi har att se fram emot.

Det verkar som att denna vinter är populär för familjetillökning. Jag är visserligen rädd för barn, men gläds med alla. För min del är det inte aktuellt att skaffa barn men jag skulle gärna utöka familjen med en kanin eller kanske en fisk. Men det räknas nog inte. Det är glädjande nog att se fram emot andras familjelycka.

Spöktåg

En liten vardaglig händelse blev en av dagens glada upplevelser.

Tog ett pendeltåg in till stan. Solen sken och jag var så lycklig att få njuta av värmen. Killarna som satt mitt emot mig tyckte annat. ”Åh, jag längtar till vintern”. ”Jag vill ha vinter nu”, var repliker som jag fick höra. Det satt med sina mobiltelefon och tittade på vinterjackor. Nej, vi var verkligen inte överens och jag kände att det var jag som dragit vinstlotten i dagens väderlotteri.

När vi åkte ner i tunnlar, märkte vi att ljuset var släkt. Eftersom de flesta satt och tittade på skärmen på sina mobiltelefoner, såg man rad efter rad med upplysta ansikten i mörkret. Det kändes som att åka med spöktåget. Den associationen gjorde i alla fall jag. Men väldigt många tyckte snarare att det var mysigt, de tyckte att det blev så lugnt och skönt i mörkret. Om jag inte hade haft en pocketbok som jag försökte läsa, så hade nog även jag tyckt att mörkret var mysigt. Det kanske vore något för SJ att erbjuda, typ en tyst avdelning och en mörk avdelning.

Dock, även om mörkret kan vara mysigt så var det helt underbart att få komma ut i sommarvärmen igen. Jag hoppas att killarna får vänta länge på sina vinterjackor.

Naturens narr

Känns som att naturen narras en aning. Vårens antågande har stannat av och delvis gjort en reträtt. Idag är det kallt och blåsigt, i morse föll lite snö och det kändes som is i blåsten. Jag ser ut över en sjö som förändas ideligen. Igår var det tö och nästan som man trodde att isen skulle ge upp. I morse låg isen vit och skrovlig igen men har under dagen ändrat skepnad. Det är imponerade hur sjön förändrar sitt uttryck.

Jag har både vantar och mössa att ta på så mina tankar går till djur och växlighet. Varje år står de ut med vädrets skiftningar utan att kunna värja sig. Själv kryper jag in i värmen och ser fram emot en kväll i soffan med en bra bok.

Snöpromenad

Gårdagen promenad, kändes i benen. Det är inte jättemycket snö men inte heller så bra plogat vilket gör att man halkar fram. Ändå skönt att komma ut. Under dagens promenad blev vädret än mer kännbart.

Det blåser och snöar. Stora flingor singlar ner och det bildar ett tjockt täcke av snö. På utvägen var det medvind och jag fick hålla i hatten. Hemvägen gick i motvind och ännu mer snö. Tydligen är detta bara början på ett oväder. Känns skönt att komma in igen.

Tänker att snöpromenader är bra träning, åtminstone för vissa delar av kroppen. Såg  en liten vovve som smet från sin husse och hunden passade då på att glädjefyllt hoppa runt i snön. Tänk om jag hade den energin. 

Det är sådan här dagar man får leta i frysen och ta fram en äppelpaj som jag bakade i höstas. Det tycker jag att jag är värd.

 

Utveckling i skrivandet

De senaste dagarna har jag ägnat lediga stunder åt redigering av noveller. Det är noveller som fått vila ett tag. Några av dem är jag riktigt imponerad av, andra behöver mer av redigering innan de är klara.

Det jag ser är att de flesta av mina noveller är skrivna i gråväder. Det är höstrusk, snöslask och iskalla vårregn. Har verkligen inte tänkt på det tidigare men det blir så tydligt när jag försöker sätta samman till en novellsamling. Varför skriver jag så? Det måste jag fundera på.

När jag ser flera noveller på detta sätt kan jag även se vissa ord som återkommer. De är svåra att upptäcka under själva skrivandet. Jag skulle behöva någon som läser och granskar sådant, tänker jag.

Samtidigt- att jag ser saker nu, som jag inte sett tidigare – tyder på att jag utvecklas som skribent. Det tycker jag är positivt.

Årstider

Jag vill ta in alla årstider, ta vara på vad var och en av dem ger och njuta av dess skiftningar.

Vädret är som det är. Det är temperatur, nederbörd, soltimmar och vindstyrkor. I årstider har både väder och klimat en betydelse men där årstider även har fler dimensioner. Det finns kalendermässiga årstider och det finns meteorologiska årstider. Numera undrar jag om det även kanske kan finnas sociala årstider.

För mig utgår en årstid från meteorologin, och därtill lägger jag till andra upplevelser såsom hur ljuset är, hur naturen ändras mm, mycket av det naturliga som vi inte kan påverka. 12 grader och regn är väder och det kan upplevas olika under olika årstider; en brunslaskig vinterdag, en vårdag med takdropp, midsommarafton eller en höstdag i gyllenfärger. Det är det unika som bland ljus och natur ger, som ger de olika årstiderna.

Några årstider har flera perioder. I vissa delar av landet är vårvintern som en egen period. Sommaren kan delas in i försommar, högsommar och sensommar och vissa år får vi även brittsommar och indiansommar. Andra årstider ger oss föraningar. Vi talar om vårtecken långt innan våren gör sitt inträde. Kanske behöver vi det även för andra årstider?

Är det här ens viktigt? Jo, jag tror det. Av flera skäl. I vårt samhälle har vi relativt hög grad av stress, stressrelaterade sjukdomar, mental ohälsa och andra former av ohälsa. En del av detta har sitt ursprung i orealistiska krav och förväntningar. Kanske att det även finns en koppling till en oförmåga att landa i nuet och att alltid vara på väg någon annanstans. Balansen saknas och ställer till det för oss.

Att känna sig okej med att vintern inte alltid är snörik, är inte så dumt. Att kunna njuta av vårens alla dimensioner, trots att några ibland har mer att önska, har sina fördelar. Det finns en sundhet i att se sommarens olika skiftningar och ta in hösten när den väl kommer. Däremot har jag mycket svårt att se fördelarna med att bli besviken pga orimliga förväntningar på naturens helt naturliga växlingar.

Många har längtat till hösten. En längtan som många gånger beskrivs som längtan till struktur och vardag och att kravlöst får krypa upp i soffan och tända levande ljus i hemmet. Andra längtar till sommarens frihet och semester. Här är min tro att vi kanske borde börja ta om ”sociala” årstider, dvs årstider som har mer med vårt sätt att leva och vara, än naturens skiftningar.

En annan tanke är att vi behöver fler ”övergångsfaser”. Precis som vi ser vårtecken långt innan våren kommer, kan vi se hösttecken som det första gula lövet, ett moget bär etc. Att ha förmåga att skilja mellan föraningar och när det verkligen inträffar, kan göra oss mer medvetna och nyanserade.

Att ta saker för vad det är, att ha ett gemensamt språk att använda kan hjälpa oss att han rimlig förväntan. Jag ser att det kan hjälpa oss att må bra och göra gott för vår mentala hälsa. Och det är viktigt för mig.

 

Mil efter mil i snö och regn

En sen hemfärd från Malmö medförde att jag inte var hemma förrän efter midnatt. Tyvärr kunde jag inte unna mig någon sovmorgon. Stället fick jag masa mig upp för att köra i 20 mil för ett möte som varade i en timme. Sedan 20 mil hem igen. Under resan fick jag möte vintern igen. Allt från lätt snöfall, snöslask, snöyra och regn. Min lilla bil känns inte så nytvättad längre.

Skönt att få ligga på soffan och filosofera efter en sådan dag. Jag blundar och längtar till våren.

Sigtuna

En utflykt till Sigtuna stod på dagens agenda och det blev mycket lyckat. Solen sken och den lilla staden gnistade i kapp med den vita snön. Staden ligger vid Mälaren och många var ute och åkte skridskor på sjön medan andra åkte skidor. Det såg så härligt ut.

Jag träffade en väninnan och vi tog en skön promenad längs vattnet och njöt av solen. Det fanns så mycket att prata om innan vi hittade ett ställe för äta lunch. Det var avkopplande och härligt att träffas på detta sätt.

För mig innebär ett besök i Sigtuna även ett besök i Sigtuna bokhandel. Jag köper ju alltid böcker i fristående boklådor för att stödja deras verksamhet. Nu var det bokrea och jag gjorde fina fynd. Det finaste fyndet var boken ”Sammankomsten” av Anne Enright. Boken är slut på förlag sedan länge och jag har letat som en galning för att hitta den, bland annat i varenda bokhandel och varenda antikvariat som jag besök. Så låg den framför mig. Pulsen höjdes och jag kände mig som att ha vunnit något mycket stort. En enorm lycka.

Vilken glad och fin dag jag fick vara med om!