Vinter i P1

Under en kort period i mellandagarna, eller vad man vill kalla dem, bjuder P1 på vinterprat. Det är som ”Sommar i P1” men nu under vintertid. Denna säsong erbjuds åtta vinterprat. De sänds via radio och man kan även lyssna via webb och podd. Mina tre favoriter av dessa vinterprat är Stina Wollter, Fredrik Lindström och Anders Hansens program och jag rekommenderar gärna en lyssning.

Fredrik Lindströms program var lättsamt samtidigt som han på ett konkret och okonstlat sätt tog upp många viktiga frågor från utmanande perspektiv. Riktigt bra, tycker jag.
Stina Wollter talade om konsten på ett mycket inspirerande sätt, jag gillade det jättemycket. Hon pratar med en sådan värme och kärlek.
Anders Hansens program var intressant och lärorikt om hjärnan. Det fick mig att reflektera över eget och andras beteende och att det kan finnas förklaringar till varför vissa företeelser. Samtidigt uppmanar Hansen till kritiskt tänkande vilket jag gillar.

Ett intressant program är även Johan Rockströms program om klimat, miljö och planitärt nödläge. Väldigt intressant men lite tungt att lyssna till. Det innehåller många akademiska referenser och är långt ifrån lättsamt. Jag tror att man behöver ett visst intresse för att lyssna.

Har även lyssnat till Olof Wretling. Det var lite kul men jag fattar inte vad han vill säga, vad han vill förmedla till alla oss som lyssnar. Jag vet att han är uppskattat men jag fattar inte poängen. Ungefär samma gäller för Petra Medes program som innefattade två ganska intetsägande historier ur hennes liv, som jag inte kommer att komma ihåg när helgen är över.

Jag har inte lyssnat till Madeleine In Hwa Björk och Caroline Fagerberg. Jag föll inte för dem i somras och har inte riktigt tid att ge dem en andra chans, inte just nu i alla fall.

Vinter i P1

Via webben har jag lyssnat på ”Vinter i P1”, jullovets motsvarighet till sommarpratare. Vissa lockade mer än andra från början, men alla har haft något att ge och berätta.

Både Katarina Wennstam och David Eberhard tog upp jämställdhet men från olika perspektiv och med olika åsikter. Intressant tycker jag. Jag håller inte med någon av dem fullt ut och tycker att båda har poänger som är viktiga. Kan bara önska att de ville ägna mer tid till att lyssna och prata med varandra i stället för att övertyga om den egna åsikten.

Klimat och hållbarhet togs upp av Hanna Hellquist och Mattias Alexandrow Klum, med sina olika utgångspunkter. De andra pratarna hade mer personliga utgångspunkter och perspektiv i sina vinterprat.

Jag uppskattade Tomas Sjödin och Tommy Ivarssons vinterprat allra mest och tycker att Olof Röhlanders pratat var det enda om inte levde upp till förväntningar. Nu längtar jag till sommaren och fler sommarprat.

Vinter i P1

Vinter i P1, den vintriga varianten av Sommar i P1, har i år inte lockat mig så mycket. Få av pratarna tilltalade mig på förhand. Jag valde ut tre att lyssna på. Två var bra men den tredje ”bara” okej. Men så lyssnade jag på ytterligare en och blev glatt överraskad och har ny försökt lyssna på de som jag tidigare ratat med varierat resultat.

Tomas Sjödin var en av mina förhandsfavoriter och det program som jag gillade allra mest. Det är skönt att lyssna till Tomas klokskaper, oavsett om man är troende eller ej. Det är mycket mänskligt och viktigt han tar upp.

Jag gillade även Stina Stoors program. Även det lugnt och med intressanta betraktelser. Min tredje förhandsfavorit vara Sakine Madon. Det var bra men inget speciellt med programmet, inget som fastnade.

Den stora överraskningen, för mig, är Jesper Rönndahl. Så kul, så finurligt, klurigt och väldigt smart. Jag är så glad att jag började lyssna och har inga problem att erkänna att jag hade fel förutfattade meningar om detta program.

Några som jag försökt lyssna på men som inte passar mig, jag har visserligen stängt av tidigt, är: Olof Wretlig, Emil Jensen, Edward Blom och Martina Haag. Alla kan ju inte attraheras av samma saker och dessa talare är sådana som intresserar mig.

Det här resultatet förvånar mig lite. Jag har tyckt att programmakarna varit duktiga på att hitta ett varierat utbud men jag tycker inte att det är så denna vinter. Får hoppas på mer tur i sommar.

Vinter i P1

Vinter i P1 är ett vinterns alternativ till Sommar i P1. Åtta vinterpratare har knåpat ihop intressanta program som har sänt nu under jul och nyårshelgen. Jag har valt att lyssna via webben och jag har valt att lyssna med mindre musik.

Min lyssning har blivit sex hela program, ett som jag bara har slölyssnat på och ett som jag helt avstått från eftersom det inte intresserar mig alla.

De program som jag uppskattat allra mest är Hans Rosling och Terese Cristiansson. De har mycket att lära ut och de delar med sin av sina kunskaper på ett givande sätt. De berikar mig och vidgar mitt medvetande. Rosling gör det faktabaserat med Terese gör det mer med känslor.

Lars Lerin och Kjell Enhager är de som överraskade mig mest. Jag var aningen tveksam till att lyssna med deras program var personliga och intressant och väckte mycket nyfikenhet.

Största besvikelsen var Alice Teodorescu. Hon talade om kärlek, mest faktabaserat men det övertygade inte mig. Känner mig tveksam till om hon är rätt person att dra de slutsatser hon gör och sprida den kunskapen. Framförallt saknade jag känslan och värmen i hennes program. Den andra besvikelsen stod Johan Rockström för. Det var nog intressant men så svårt att fokusera på. Jag tappade fokus hela tiden, det gick inte att hålla fast i alla ord och all fakta. Tyvärr inget välkomponerat program.

Två program hade jag bestämt mig för att inte lyssna på; Sanna Lundell och Olof Wretling. Av någon anledning råkade jag ändå lyssna på Lundells program och det bekräftade mina farhågor. Hennes känslor och idéer är inget jag vill lägga tid på. Det stärkte mitt beslut att avstå från Wretlings program och det beslutet har jag hållit fast vid.
Nu återstår bara att vänta till sommaren igen.