Vandring Frostavallen

Det var tidig tisdagsmorgon när jag satte mig på tåget mot Hässleholm. Ryggsäcken vägde drygt 13 kg vilket är lite för mycket för en vandring. Men eftersom jag behövde vara beredd på mycket, så blev det tungt denna gånga. I Hässleholm blev det byte till Höör och där blev den en liten språngmarsch för att hinna med bussen till Frostavallen. Så var jag äntligen på plats, mitt i skogen och redo för vandring. Någonstans bland dessa byten av transportmedel, måste jag ha tappat min ena vattenflaska, så jag fick klara mig med en. Det gillar jag inte då vatten är viktigt.

Planen var ju initialt att starta i Åstorp och gå via Skäralid. Där är det dock alldeles för mycket folk med avrådan att besöka nationalparken. Därav valde jag att påbörja min vandring längs ”Ås till ås-leden”, en del av Skåneleden, senare och att även göra andra vandringar. Därav började med en vandring i Frostavallens strövområde.

Det var vackert och lättgånget och lunchen åt jag vid en sjö. Hade tänkt att nyttja ett vindskydd där men där fanns 25 scouter som tjoade och jagade skogsmöss. Det är nämligen ett gnagar-år i år. Gick vidare och njöt av bokskogen svalka. Men och vilken brant uppförsbacke jag utsattes för. Jag var inte alls beredd på att den skulle vara så brant, och det fanns inga alternativa vägar att ta sig upp. Jag lyckade still slut men ack så darriga ben.

Lyckades gå vilse där jag inte riktigt förstod var jag var någonstans. Det visade sig att karta och ledmarkering inte riktigt stämde, kanske har de dragit om leden, men jag gick på intuition och till slut hittade jag rätt. Irrandet och den branta backen tog min energi och jag längtade till vindskyddet i Maglebjär. Där väntade nästa utmaning. Det fanns inget vatten, vilket både kartor och skyltar utlovat. Jag fick bege mig ut på tiggarstråt och leta fram ett hus där någon var hemma. Det kändes inte alls bra.

Kvällen blev lång men natten blev ännu längre. Ett stort gäng danskar hade hyrt en fritidsanläggning och hade fest till långt in på morgontimmarna. Högsta volym förstås. Helt omöjligt att sova, trots att jag var så trött. Därtill hade jag sällskap av skogsmöss i vindskyddet. Jag har aldrig varit med om det tidigare. Men här fanns de och försökte gnaga sönder min ryggsäck. Jag var mest oroligt för att de skulle förstöra liggunderlaget eller komma in i sovsäcken. Visst kan de vara söta men jag gillar absolut inte den närkontakt som de ville ha.

Det var verkligen ingen glad start på vandringen, men även det ger ju erfarenhet.

Efter denna vandringsdag följde fler vandringar: Vandring Maglebjär – Bjeveröd, Vandring Fulltofta och Vandring Vattenriket.

Annons

Boende längs Österlenleden

I planeringen av min vandring funderade jag en del över vilken typ av boende jag skulle välja. Jag går ensam, trivs med det och jag känner mig trygg. Jag vill kunna känna mig trygg även när jag sover.

På Österlen finns mycket boende att välja på, så det är inga problem att hitta alternativ. Kanske att priset varierar men jag hittade överkomliga priser.

Ett annat alternativ är tält. Dock går en del av leden i skyddade områden där man inte få tälta, så det måste kollas innan man börjar sin vandring. Själv undviker jag tält pga vikten. Jag har nog att bära ändå.

Jag gillar att det finns vindskydd på flera ställen längs leden. Det är gratis att bo där men går inte att boka. Vissa lägerplatser ligger väl skyddade, andra mer öppet. Vid lägerplats med vindskydd finns oftast ved, dass och ibland även vatten. Min tanke var att undvika vindskydden längs stranden men att bo i de som var i skogen. Strandnära lägen kan locka alla typer av besökare. Ju mer lättillgängligt, desto mer folk. Därför bokade jag rum på vandrarhem och B&B de första nätterna.

Det visade sig att vindskydden i skogen var mer upptagna. Vid Vantalängan hade ett sällskap satt upp ett tält men använde vindskyddet som förråd för alla sin packning. De vandrade inte utan såg det som ett billigt och bra alternativ till att låta barnen få vara ute i naturen. Vid vindskyddet i Agusa hände något liknande. En mamma med två barn hade slagit läger, inte för att vandra utan för att det är mysigt och gratis att bo där.

Jag gillar att föräldrar tar med sina barn ut i naturen. Det är bra. Samtidigt är jag lite bekymrad om vi som vandrar längs leden inte får plats i vindskydden. Det är lite jobbigt att hitta alternativ när man gått en hel dag. Det andra som bekymrar mig är ljudnivån. Som vandrare är man trött och vill njuta av lugnet och naturen. Barn som leker och skriker är inte riktigt det man tänkt med upplevelsen. Jag tror att man på sikt måste hitta en lösning där alla kan samsas utan att störa varandra i sina naturupplevelser.

 

Vandring längs Öresundsleden

IMG_5551Sedan många år tillbaka har jag vandring som intresse. Inte så att jag är någon särskilt van vandrare, det blir ett antal korta vandringar per år och några lite längre. I år har jag planerat för att vandra längs Öresundsleden. Nu har jag förverkligat den drömmen.

Jag valde att vandra i fem dagar och min stora utmaning var att bo i vindskydd längs vägen. Det utmanar mig dels eftersom jag tycker att det är lite läskigt att bo relativt öppet i skogen, dels eftersom de inte är bokningsbara så man vet inte om man får plats och dels eftersom det inte finns så många och kräver planering för att få lagom långa dagsvandringar.

IMG_5566Leden startar i Utvälinge utanför Ängelholm. Här är underlaget mjuk, vandring över strandängar och genom hagar. Det var ett otroligt fågelliv vilket imponerar på mig. De flesta hagar var tomma men i en  fanns en tjur som inte verkade gilla vandrare. Det blev en rejäl omväg för min del. Efter ca 19 km kom jag fram tll min första övernattning i vindskydd som blev med en dansk man och hans barn. Det blev bara trevligt.

Andra vandringsdagen blev mer utmanande. Via Arild började jag ta mig upp för alla backar i Kullabergsområdet. Det blev tufft med lite för tung ryggsäck. Det som överraskade mig är att det är så mycket uppför och lika mycket nedför. Man går upp och ner ett antal gånger. Vissa delar var mycket branta. Men ryggsäcken blev det nästan för svårt för mig. Å andra sidan kom jag upp, så visst klarade jag det. Men oj så jag fick slita. Det tog tid och jag fick planera om, och valde att stanna redan ute på Kullen, längst ut på Kullaberg. Helt rätt beslut. Det blev en riktigt fin kväll, en av den finaste denna sommar, kanske finast detta decennium.

IMG_5707Tredje dagen skulle jag vandra ca 25 km så det vara bara att knata på. Fick ta de försiktigt när jag skulle ner för Kullaberg men sedan var det mycket lättvandrat. Fin utsikt över Öresund hela vägen. När jag kom fram till min övernattning, så hade redan campare slagit läger vid vindskyddet. Men det skulle tälta så allt gick bra, jag fick min sovplats. Jag fick även en magisk kväll. Solnedgången var enastående, har aldrig sett någon lika vacker. När mörkret sänkte sig, var det helt klart. Så när jag låg i vindskyddet, hade jag en sprakande el i förgrunden, ett stilla Öresund och sedan ett glittrande av lampor i Danmark. Önskar så att jag kunde fånga detta på bild. Det är bland det finaste jag sett.

IMG_5743Även nästa dag blev lättvandrad, med undantag för en brant backe vid Sofiero. Jag gjorde även en avstickare ner till stranden i Helsingborg, bara för att njuta av solen och folklivet. Sedan vidare till Rydebäck när nästa vindskydd väntade. Här fick jag bo ensam men kände mig inte helt trygg. Det låg så nära camping och parkering och lätt för andra att passera. Den här natten sov jag inte så mycket.

Sista vandringsdagen blev den skönaste. Solen sken när jag gick på sandiga stigar ner till Landskrona. Det var ett började landskap men det kändes värt att gå upp och ner för alla backar.

IMG_5802Det finns så mycket att berätta och varje del av leden ska få en egen beskrivning i sinom tid. Men nu nöjer jag mig med att berätta att hela vandring överträffade alla mina väntningar och jag är mycket glad att jag kom iväg. Att skorna är slitna och ryggsäcken är tung, är sådan jag kan lära av. Oavsett alla utmaningar så klarade jag denna utmaning utan minska skavsår. Det är en fröjd.