Kvällspromenad

Efter en lång dag av pluggande försökte jag bege mig ut på kvällspromenad. Har inväntat att vinden ska lugna sig något, vilket den har. Det visade sig dock att det fortfarande kommer rejält kraftfulla vindbyar som tar tag i vad som finns i dess väg, inklusive mig. Det har fryst på och det är is över allt, is som vinden har polerat.

Under hela den senaste veckan har jag längtat efter en bulle till kaffe. Det var det som var målet med kvälls promenad, att bärga hem en bulle. Jag kom en bit men för att nå affären behöver jag gå under järnvägen. Varje backe är blank isgata så det var inte något som fungerar utan dubbar. Jag fick vända om, utan bulle. Jag vill inte bidra till mer tryck på vården pga av frakturer eller andra skador.

Läste idag om att räddningstjänsten behöver hjälp hem folk från Måkläppen. Jag fattar att det är sista chans en för säsongen för ett besök men ändå oansvarigt att gå dit i detta väder. Jag vet att det är tillåtet men jag tycker ändå att vi kan använda resurser och räddningstjänst på annat sätt.

Vindar och sken

Det har varit ett blåsigt dygn. Vinden har många fördelar och ge oss mycket men är även starkt och förtjänar sin respekt. Det är ju inte alltid vi har byggt vårt samhälle på ett sådant sätt att vi klarar vindarna och det som blåsten kan dra med sig.

Den här gången kom vi lindrigt undan i min del av landet. Inte så mycket kullfallna träd eller annat material som rört sig. Folk har ju ganska mycket dekorationer i trädgårdar så det finns ju en del som kan flyga.

Tyvärr missade jag det norrsken som tydligen syntes i gårkväll. Jag har aldrig sett något norrsken och vill gärna se. Kanske kommer ny chans i natt.

Byig vind

Hej och hå så vinden tar i. Jag tänker att det mest vanliga är att det mojnar till kvällen men idag tar vinden i rejält nu under kvällskvisten. Träden vajar och svajar och jag har börjat fundera över alla saker på balkongen. Mina blommor får i inte blåsa bort.

Vädret upptar en del tankar nu. I veckan ska jag ut på en resa. Det känns så spännande eftersom det var så länge sedan. Jag ska vara borta i två dagar dvs en övernattning. Väderprognosen bjuder 15 grader ena dagen och 25 grader den andra. Det gör mig villrådig inför packandet. Det blir inte lättare av att det både är möte i terräng samt kommunhus vilket gör att jag antagligen behöver packa ner flera par skor. Det ska ju egentligen inte behövas för en så kort resan men det får nog bli ett undantag.

Fotboll bryr jag mig inte alls om. Det överlåter jag helt åt andra.

Saknar flyt

Idag kom en lapp i brevlådan att värden ska byta belysning på vinden. För att göra det ska alla tömma sina förråd under tiden. Kanske ett ypperligt tillfälle för utrensning men jag har inte tid just nu. Jag har dessutom tre mindre förråd och ett stort. Allt måste in i lägenheten. Jag har ingen aning om hur det ska fungera.

Därtill är jag den ende som har övre delen av lägenheten på vindsplanet. Jag kommer alltså att höra när alla andra städar sina förråd. Det brukar vara livat och jag är glad att det sker sällan. Nu ska hela huset dit.

Normalt sett skulle detta inte påverka mig men just nu har jag extremt mycket att göra så tidsmässigt passar detta uruselt och ökar på min stress. Jag har inget flyt alls, varken i jobbet eller privat. Allt motarbetar mig just nu. Måtte det snart gå över.

Vinden mojnar

Efter gårdagens alla händelser var det skönt med en god nattsömn och att få sova några minuter extra i morse. Även denna dag började med att telefonen ringde, visste knappt om jag vågade svara men det gjorde jag. Och där i luren väntade ett väldigt glatt besked. Perfekt start på dagen!

Och sen rullade det på. Nja, flyt är kanske att ta i men det gick bra. Fråga efter fråga hanterades. Framåt eftermiddagen mojnade den starka vinden vilket jag tycker känns tryggt. Här oss mig ser man en del kullvälta soptunnor, grenar och annat skräp som vinden dragit med sig men inga större skador.

Nu har kylan kommit, det känns frostigt. Desto skönare att få vara inne och mysa. Tyvärr läser jag en så svårläst bok och funderar faktiskt på att byta, då den kräver mer koncentration än vad jag har nu. Men korsord och krypton går bra och det är skön avkoppling. Och snart är det helg.

Ta kontroll och må bättre

Idag satt jag 12 timmar framför datorn. Det var full fart hela tiden, jag till och med åt framför datorn. När jag var helt slut, loggade jag ut. Och vad gör jag? Jo, slår på jobbdatorn. Ibland undrar man ju hur man själv tänker.

Med pandemiläget och de nya restriktionerna har jag har ställt in mig på att vara hemma i tre veckor. Jag tar tre veckor till att börja med, det känns mer hanterbart. Sedan kanske det blir tre veckor till, och tre till, vem vet? Helt inlåst är jag inte då jag behöver gå ut och handla mat ibland, men det blir sena kvällar då det brukar vara folktomt i butiken. Jag förstår dem som skaffar husdjur för det hade verkligen varit trevligt med sällskap.

Min tro är att jag mår lite bättre när jag själv tar kontroll över situationen. Jag tror att jag själv måste vara drivande, ta initiativ för att göra det bästa av situationen. Det kan handla om att hitta på egna aktiviteter här hemma, våga ta kontakt med fler via sociala medier och på olika sätt hålla mig sysselsatt med sådant jag gillar. Och att hittar andra där vi kan stötta och uppmuntra varandra.

Något jag längtar efter, men har svårt att kontrollera, är att vinden ska mojna. Det har blåst rejält idag men jag tror att vi klarat oss från skador. Vinden är kraftfull och det har jag respekt för. Lite solsken skulle pigga upp sinnet så det hoppas jag på resten av veckan. Även om jag mest ser datorskärmen.

Ljud som påverkar

De senaste dagarna då vinden dånat mellan husen, så har jag reflekterat över ljud och hur de kan påverkar, oavsett om det är rationellt eller inte.

Det första jag tänker på är tandläkarborren. Jag är ofta lite spänd hos tandläkaren och borrljuden gör att jag spänner mig ännu mer. Det går som kårar genom kroppen. Ändå vet jag ju att det inte är farligt och att det inte gör ont. Det sitter i huvudet.

För mig ger rejäla åskovärder rysningar. Så har det inte alltid varit. Det började för några år sedan då jag var ute och vandrade i ett fruktansvärt oväder. Det var korkat och jag hade all anledning att vara rädd. Det gick bra men sedan dessa  ger viss typ av åskoväder en oro i kroppen som jag har svårt att koppla bort.

I år har jag fått en ny ljudrelaterad oro. När vindbyarna närmar sig storm så låter det väldigt mycket i huset där jag bor. Det knakar, brakar, dundrar och darrar. Efter incidenten där balkongtaket skadades så känns vissa av dessa dunkanden inte bra. Det känns i kroppen och jag går oftare till fönstret för att kolla läget. Ljudet ger en oro och även om jag vet att inget mer kan skadas så känns det i kroppen.

Jag fattar att det sitter i skallen, att det är mentalt. Däremot har jag nog tidigare tänkt att det borde går att ignorera, bara att bita ihop. Nu börjar jag ana att jag faktiskt måste göra något om jag vill bli av med dessa associationer. Visserligen är det inget allvarligt men om jag på något sätt kan jobba bort dessa oroskänslor, så vore det ju bra. Jag ska försöka läsa på lite, om det nu är möjligt. Eller kanske fråga någon som vet. Det känns ju lite onödigt att ha oroskänslor i onödan.

Slutet på veckan

Disk och tvätt blev väl omhändertagna av mina händer under förmiddagen. Skönt att jobba med händerna och samtidigt lyssna till radioföljetong. Tog med mig sopor, tidningar mm till återvinningstunnorna och kände samtidigt hur skönt det var med frisk luft. Istället för att gå in igen, tog jag en promenad. Fy så jobbigt i motvind. Vinden var frisk, nästan hård, och jag fick kämpa mig fram.

Kom hem med röda kinder senare än väntat, somnade på soffan och sedan har jag läst en bok. Nu väntar Babel på Svt och sedan är det inte mycket kvar av veckan. Det var en vecka som började med magont, dippade i möten med dålig stämning men som lyckades vända till något positivt. Visst har jag blivit trött av att hantera alla omöjliga händelser men jag får även massor av energi när jag lyckas.

Nu ser jag fram emot en ny vecka som enligt kalender ser lugn och behaglig ut. Det ska bli spännande att ser den planen förverkligas och vilka nyheter som kommer längs vägen.

Med perspektiv på livet

Har varit frusen hela dagen. Jag tycker att det känns som att vinden viner rakt igenom husen, att det drar. Jag vet inte om det är sant eller inbillning men jag känner mig frusen. Har försökt lösa massor av problem under dagen och i alla fall lyckats med några. Det får man vara glad för.

Kände mig lite låg när jag kom hem, som att jag skulle vilja ha lite mer energi. Pysslade med lite ditt och datt. Satte mig framför svt:s ”Husdrömmar” och plötsligt känns livet mycket lättare. Oj, oj, oj, vilka utmaningar folk kan utsätta sig för. Men en sådan budget som det här husägarna hade, så hade jag nog tänkt mig ett lättare liv. Jag blev lite matt, bara av att titta, sedan började jag glädjas över mitt eget liv. I perspektiv så känns det rätt lätt att leva.

Och med en varm ylletröja så har jag även löst problemet med frusenheten.

Landskap som förändras

Att vandra är ett hyfsat långsamt sätt att ta sig fram. Ändå hinner man se mycket, uppleva mycket och reflektera över det man ser och upplever. Det uppskattar jag. Eftersom jag går sakta och länge så hinner jag med mycket.

Under vandringen från Simrishamn söderut, hann jag bekanta mig med landskapet. Jag fick uppleva hur det ändras längs vägen. Strandängar, fiskeläger, strand med mycket tång, områden där fåglar trist till att övergå allt mer till sandstränder med höga sanddynor. Varje plats är unik.

Jag gick även uppleva hur naturen själv ändrar och formar landskapet. Vinden och vågarna har en stark inverkan på hur landskapet formas och solen, månen och ljuset påverkar hur vi kan uppleva naturen.

Att uppleva naturen på detta sätt gör gott både för kropp och själ. Jag tycker även att det är lärorikt och jag får lite mer förståelse för vår natur, vårt land, samhället och människor som bor här.