En promenad på Järvafältet

P1010518(1)Idag stod det ”Otta och pilgrimsvandring” på mitt program där tanken var att jag skulle  vara i Edsbergsparken redan före åtta på morgonen. Så blev det förstås inte eftersom jag försov mig och vaknade drygt fyra timmar senare än väckarklockan ringde. Efter en skön förmiddag med en bok på balkongen gick jag ut på en egen vandring.

P1010516Närheten till Järvafältet är en stor lycka för mig. Där kan jag ströva på vägar, stigar eller fritt i naturen och det finns alltid mycket att titta på. Det är gott om barnfamiljer vid gårdarna men ju längre ut jag kommer desto lugnare blir det. Visserligen några cyklister men få vandrare. Idag kunde jag verkligen njuta av vindsus och fågelkvitter. Jag hörde faktiskt göken, vilket inte är så vanligt under mina promenader. Vårblommorna stod ödmjuka i all sin prakt och doften liljekonvalj var dominerande. Så fint kan livet vara!

Trots att jag ägnade nästan hela eftermiddagen till att vandra, ville jag ändå inte riktigt gå hem. Det är skönt att vandra, det är skönt att andas och det är skönt att tänka. Med mig hem har jag massor av idéer till sådant jag ska förverkliga i sommar. Det känns bra. Det kommer bli en riktigt bra sommar!

P1010535(1)Att det tar tid att vandra beror även på att det finns så många djur att hälsa på. Det finns flera öppna gårdar och nu på våren får man nästa tassa fram för att inte störa de små djurungarna och deras mammor. Här är det ju jag som är besökaren och måste respektera deras hem.

Vissa polare har dock ingen lust till pratstund – de tycker att jag stör i maten! Förlåt, men det betyder så mycket att få dessa timmar i solskenet.

P1010541(1)