Missade vårtecken

Den senaste veckan har jag varit inne i Stockholm City, åtminstone fyra gånger. Ändå har jag glömt att jag ska gå via Kungsträdgården, inte ta en omväg runt den som jag gjort. Att besöka Kungsan när körsbärsträden blommar är i det närmaste obligatoriskt här, och därtill ska man ta en selfie och publicera i sociala medier. Det har jag missat.

Nu är det inte selfien som jag grämer mig över, utan att jag missar de få vårtecken som erbjuds. Jag vill ju gärna vara en person som tar vara på naturens skönhet och uppskattar det lilla. Ändå är jag på väg att missa denna stund på året. Jag skäms.

Bakgrundsljud

Det är vår. Ett av alla vårtecken är sopmaskinerna som sopar och suger upp allt grus. Jag älskar det rasslande ljudet. Idag är det tydligen städdag. I morse vaknade jag av sopmaskinens buller. Sedan dess har jag hört mullret. Det jag hör, är ett dovt, vibrerande ljud. Däremot hör jag inte rasslet. Det saknar jag. Det finns något störande i det vibrerande ljudet, eller rättare sagt att enbart höra det dova. Jag blir trött i huvudet av durret.

Självklart måste gruset upp och jag behöver helt enkelt leta fram musik, dra upp volymen och låta öronen njuta av något svängigt.

Insikten slog mig att jag inte lyssnar på musik här hemma. När slutade jag med det? Jag har inser att jag inte har någon utrustning för lyssnande. Stereon är inte inkopplad, alla mp3-spelare är borttappade och jag har inga konton till Sportify eller annat. Jag lyssnar på radion via webben. Det här är illa. Jag måste ju uppdatera mig.

Eller så väntar jag bara på att sopmaskinen ska bli kvar, så kan jag fortsätta mitt musiklösa liv ändra fram till nästa vår.

Svan-tjatter

Under påsken fick jag möjligheten att besöka Tysslingen, en sjö i Närke där bland annat svanar tar en paus i varje år. Det kan vara flera tusen svanar på ett mindre område. Förra året var det ett rekord, någon dag med över 5000 svar. När jag under helgen var det 1600 svanar som samlats, enligt webbplatsen.

Jag är ingen fågelskådare och kan enbart skilja de olika arterna år när jag har en bok eller guide i handen. Men jag kan uppskatta naturens små underverk. Det är imponerande att se hur stora dessa fåglar är och hur de samverkar när de transporterar sig och väljer landningsplats. Men mest av allt är det ljudet som imponerar. Det är ett enormt tjatter när så många fåglar samlas, ett ljud som är svårt att beskriva och som jag rekommenderar andra att uppleva. Jag har hört någonstans att tjattret är en viktigt del av deras kommunikation.

Härligt vårtecken!

 

Årstider

Jag vill ta in alla årstider, ta vara på vad var och en av dem ger och njuta av dess skiftningar.

Vädret är som det är. Det är temperatur, nederbörd, soltimmar och vindstyrkor. I årstider har både väder och klimat en betydelse men där årstider även har fler dimensioner. Det finns kalendermässiga årstider och det finns meteorologiska årstider. Numera undrar jag om det även kanske kan finnas sociala årstider.

För mig utgår en årstid från meteorologin, och därtill lägger jag till andra upplevelser såsom hur ljuset är, hur naturen ändras mm, mycket av det naturliga som vi inte kan påverka. 12 grader och regn är väder och det kan upplevas olika under olika årstider; en brunslaskig vinterdag, en vårdag med takdropp, midsommarafton eller en höstdag i gyllenfärger. Det är det unika som bland ljus och natur ger, som ger de olika årstiderna.

Några årstider har flera perioder. I vissa delar av landet är vårvintern som en egen period. Sommaren kan delas in i försommar, högsommar och sensommar och vissa år får vi även brittsommar och indiansommar. Andra årstider ger oss föraningar. Vi talar om vårtecken långt innan våren gör sitt inträde. Kanske behöver vi det även för andra årstider?

Är det här ens viktigt? Jo, jag tror det. Av flera skäl. I vårt samhälle har vi relativt hög grad av stress, stressrelaterade sjukdomar, mental ohälsa och andra former av ohälsa. En del av detta har sitt ursprung i orealistiska krav och förväntningar. Kanske att det även finns en koppling till en oförmåga att landa i nuet och att alltid vara på väg någon annanstans. Balansen saknas och ställer till det för oss.

Att känna sig okej med att vintern inte alltid är snörik, är inte så dumt. Att kunna njuta av vårens alla dimensioner, trots att några ibland har mer att önska, har sina fördelar. Det finns en sundhet i att se sommarens olika skiftningar och ta in hösten när den väl kommer. Däremot har jag mycket svårt att se fördelarna med att bli besviken pga orimliga förväntningar på naturens helt naturliga växlingar.

Många har längtat till hösten. En längtan som många gånger beskrivs som längtan till struktur och vardag och att kravlöst får krypa upp i soffan och tända levande ljus i hemmet. Andra längtar till sommarens frihet och semester. Här är min tro att vi kanske borde börja ta om ”sociala” årstider, dvs årstider som har mer med vårt sätt att leva och vara, än naturens skiftningar.

En annan tanke är att vi behöver fler ”övergångsfaser”. Precis som vi ser vårtecken långt innan våren kommer, kan vi se hösttecken som det första gula lövet, ett moget bär etc. Att ha förmåga att skilja mellan föraningar och när det verkligen inträffar, kan göra oss mer medvetna och nyanserade.

Att ta saker för vad det är, att ha ett gemensamt språk att använda kan hjälpa oss att han rimlig förväntan. Jag ser att det kan hjälpa oss att må bra och göra gott för vår mentala hälsa. Och det är viktigt för mig.

 

Pyssel och promenad

Det är mycket som man ska hinna med när man är ledig. Idag har varit en sådan pysseldag. Började med att försöka skicka ett paket, det har tagit hela dagen. Det är inte lätt att hitta rätt storlek på påse, rätt frimärken, en brevlåda som inte är tömd alternativt ett inlämningsställe som är öppet. Under mina irrfärder har jag även hunnit med ett stort antal stopp för olika ärenden.

Den här helgen är det konstronda i Sollentuna. Ett stort antal konstnärer öppnar sina hem och visar sina alster. Det finns även en samlingsutställning vid Bergendal och den passade jag på att besöka. Varje konstnär ställer ut ett verk där. Det betyder att jag fick se allt och kunde avgöra vem jag ville besöka. Nu har jag besökt nästan alla konstnärer eftersom jag har varit en trogen besökare i många år.

Det blev många butiker men lite shopping idag. Möbelbutiker och cykelaffärer fick besök av mig idag men jag var knappast ensam där. Jag vill gärna ha en bra cykel men då behöver jag först en bra försäljare som har tid för mig. Det var inte en sådan dag idag. Det hela slutade med att jag köpte ett antal månadsmagasin och veckotidningar och åkte hem och drack mitt kaffe hemma i fåtöljen. Jag orkar inte trängas med folk.

Men en söndag är ju inte komplett utan en promenad och det var alldeles ljuvlig att promenera i den sena eftermiddagen. Det är kyligt men fågelkvittret är bedårande och doften av nytända grillar är hemtrevlig. Våren är här. Gångvägarna är sopade. Och jag längtar efter jogging.

Vårstavar

En ledig kväll med sprängande huvudvärk var inte riktigt vad jag tänkt mig. Att tv-programmet jag velat se har slutat för säsongen gjorde mig knappast gladare. Då finns ett knep: Kvällspromenad.

stavar2Det är lite kyligt ute men det är så otroligt skönt att slippa dra på sig grova vinterskor och tjock jacka. Tröja och täckväst passade alldeles utmärkt, det som jag brukar har under vår och höst. För att få fart på promenaden, bestämde jag mig för powerwalk med stavar. Och med vårkänsla i kroppen blev det mina rosa vårstavar som fick den äran att hänga med.

Det är mycket grus och sand på gångvägarna så det var uselt fäste för stavarna. Men gruset är ett vårtecken så det får jag acceptera. Hängen på alar (tror jag) gör också att våren känns närvarande. Nu väntar jag bara på ljuset. Några stråk utan belysning, fick jag lov att avstå från ikväll, men snart får jag gå vart jag vill.

Gå, eller snarare jogga. Längtan efter jogging blir starkare för varje dag. Snart, snart, snart måste jag vara redo. Att längta är skönt!

Vårtecken

Skräpkorgen fylls med svarta strumpbyxor. Par efter par ger de upp. Maskor blir till hål, resåren släpper och sömmar går upp. Det har varit en lång vinter. De svarta strumpbyxorna har blivit flitigt använda och de har tvättats otaliga gånger. Nu är det som att de inte orkar längre. En lång vinter är vad de tål, mer klarar de inte.

I mitt hem är utslitna svarta strumpbyxor ett av de tydligaste vårtecknen. Och det skönaste. Det är en befrielse att få kasta ut de gamla, nötta och tömma strumplådan på allt det mörka. Det är berikande att ge plats för nytt. Det är bejakande att få fylla på mer nytt, lite ljusare, lite tunnar och mycket mera vår.