Lång, lång väntan

Sitter vid jobbdatorn och börjar bli less på vissa system. Jag skulle lämna jobbveckan tidigt idag men kan inte lämna förrän tid är attesterad i systemet. Har därför väntat in alla mina medarbetare, som förstås gör så gott de kan. Några snabba, andra behöver mer tid. Därtill måste alla komma ihåg att gå ur systemet innan jag kan komma in och attestera. Därtill en liten fördröjning som idag är en evighet.

Nu har det fått 2,5 timmar sedan min helg skulle ha startat. Naturligtvis har jag gjort annat under tiden, jag sitter inte bara och väntar, men jag börjar bli less på systemet. Det är ju inte alls logiskt att behöva logga ut och att det dessutom finns en fördröjning är ju galet. Jag kan bara vänta. Och vänta medan dyrbar helg försvinner för mig.

Så – nu har jag skrivit av mig min frustration – och det känns genast lite bättre.

Det här med hur veckor startar

Det blev en tidig morgon då jag tog bilen en bit utanför stan och var där strax efter sju på morgonen. Blev inte jätteglad av insikten att mina första planerade intervju blev inställd. Blev inte direkt gladare när jag 1,5 h senare insåg att även intervju nr 2 blev inställd. Framåt 10-tiden inser jag att även intervju nr 3 låg i farosonen. Jag satt nämligen och väntade utanför konferensrummet och insåg att personer jag skulle intervjua redan var där. Tiden gick. 10 minuter över tiden, 15 minuter över tiden… Samtidigt insåg jag att jag inte kunde knacka på. Det var nämligen en väldigt upprörd stämning där inne, med höga röster, nästan så att de skrek åt varandra. Bara att sitta still och vänta.

En fördel med väntan var att jag noterade företagets kultur. Jag satt i ett fikarum/lunchrum. Förmodligen har de mer eller mindre fasta platser och att jag nog tog någons plats. Jag fick snabbat dra ihop dator, papper, pennor mm där fika-besökarna kom. Det kändes som att de betraktade mig som en kuf. En nackdel var dock att jag noterade hur en ung kvinnlig chef försökte göra sig hörd men talade för döva öron. Sådant gör mig irriterad. Eftersom det var den tjejen jag skulle intervjua, blev det senare självklart att låta henne hantera sin sitt möte, utan att störa. Därav min tålmodiga väntan. Jag förlorade alltså en sovmorgon men fick en hel del gjort under den lediga tiden. Drygt tre tomma timmar av väntan.

Resten av dagen ägnades åt intervjuer i rasande fart där den ena efter den andra avlöste varandra. Det är så mycket information att ta in. Det är otroligt intressant men visst blir jag fysiskt trött. Dock, framöver skulle jag kunna tänka mig en något mer harmonisk start på veckan.

Makt

Dagens tankar går till temat ”Att ha makt och hur man använder sin makt”. Med makt kan man göra mycket: man kan påverka och förändra världen till det bättre. Men man kan även trycka ner andra människor. Det är upp till makthavaren hur man vill förhålla sig till sin makt, tänker jag.

Igår eftermiddag, vid femtiden, fick jag ett mejl från en rekryterare. Hon ville göra en telefonintervju, vilket förstås glädjer mig. Däremot blev jag inte helt imponerad av hennes framförhållning, då hon vill ha intervjun i dag på förmiddagen. Eftersom hon har makten, så ser jag självklart till att var flexibel och redo för samtal. Jag svarade att jag såg fram emot en intervju. Sedan dess har jag inte hört något. Hur lång är en förmiddag egentligen?

Jag fattar att rekryteraren har hela makten och vi som söker har att förhålla oss till de försättningar som ges. Men även rekryterare kan ju respektera andra människor. Det gör så mycket för inställningen både till det rekryteringsföretaget och det företag som söker folk. En bra relation blir en bra intervju, vilket alla parter tjänar på.

Det här är inte första gången det händer. Jag har inget att vinna på att mejla och fråga om tid. Jag kan bara påminna om att jag fortfarande är intresserad av tjänsten och intervjun. Under tiden sitter jag här vid telefonen, förbereder mig och väntar. Hur lång kan en förmiddag vara?

Väntar på mejl

Den senaste veckan har jag gått och väntat på ett mejl som jag väldigt gärna skulle vilja få. Det har inte kommit. Däremot har jag fått ett mejl som nästan är ännu bättre än det jag väntat på. Och så har jag fått ett som jag inte alls vill ha. Och ett vykort som jag kunde klara mig utan. Och när jag ska summera, vet jag inte riktigt vad jag tycker.

Nu ska jag sluta hoppas på mejl. Bara ta emot de som kommer. Och kanske slänga dem som stjäl min energi. kort2