Det går fort

Tänk så fort det går att komma tillbaka till en gammal ovana. Dag 2 på jobbet efter semestern och jag har redan börjat med att jobba alldeles för långa dagar. Jag skäms en aning. Å andra sidan är jag medveten om det, jag erkänner det och det är ett första steg för att kunna ändra på mitt beteende.

När jag lämnade kontoret så var det redan en ljum kväll, tyvärr lite försent för kvällsaktiviteter utomhus. När jag slarvar med jobbet så får jag ju inte slarva med sömnen också. Någon god vana behöver jag ju ha kvar.

Annons

Åtta år

Idag är det åtta år sedan min chinchilla, Drutten, dog. Hon var ganska speciell, enstörig, lite butter och hon blev 22 år. När vi köpte henne sa försäljaren att medelåldern var 9 år så trots sin tjurighet så trivs hon nog hos mig. Vi trivdes bra ihop.

Första åren efter hennes död tyckte jag att det var så otroligt tyst här hemma utan henne. Det tog väldigt lång tid att vänja mig av vid att ropa på henne när jag klev innanför dörren. Det tog ännu längre tid, fler år, innan jag lyckades sluta att vrida på huvudet för att se hennes bur när jag gick in i köket. Det var en rörelse som skedde per automatik och fanns i kroppen efter alla år tillsammans.

Idag får jag erkänna att hennes bord fortfarande står kvar och matskålen har jag inte heller gjort mig av med. Hade nog tänkt att jag skaffat mig ett nytt husdjur efter så här många år men det har jag ju inte. Eftersom jag bor ensam så har jag ingen som tar hand om djur när jag reser bort och jag vill ju inte lämna djur ensamma. På sikt vill jag absolut ha ett djur igen, gärna en guldfisk och en kanin.

Behöver jag en teve?

Första gången i livet har frågan dykt upp i mitt huvud. En teve har alltid varit en självklarhet. Dock, när min förra teve gick sönder var jag utan teve i två månader och det gick förstås alldeles utmärkt. Nu har jag varit utan tv-bild en tid. Bilden försvann, kom tillbaka men nu har den försvunnit igen. Ljudet är kvar! Behöver jag verkligen en teve?

I min självrannsakan kan jag konstatera att jag saknar nyheterna. De program som jag verkligen vill se, kan jag se via datorn på Svt play och TV4 play. Tanken slog mig idag. Är det kanske smartare att köpa en bra dator med stor skärm?

Jag har ofta teven på som bakgrundsljud. Nu tänker jag att en bra musikanläggning vore bättre.

Måste nog smälta det här. Vad är mina egentliga behov? Vad är gammal vana?

Otäcka varningstecken

Det kan vara svårt att ha disciplin när man sitter hemma och pluggar. Många tycks ha den erfarenheten. För mig handlar det oftare om att jag måste ha disciplin att sluta i tid, snarare än att komma igång. Jag försöker avsätta tid då jag ska pluggar, har naturliga pausar och försöker markera tydligt när jag avslutar. Det är viktigt för hälsan.

Senaste veckan har jag dock upptäckt två otäcka varningstecken. I början av veckan, efter en lång dag, låg jag på soffan och läste en bok. Så kom jag på en lösning på ett problem jag haft i en novell. Jag läste ut kapitlet, satte mig vid datorn ingen och skrev om något avsnitt i novellen. Men, lite drygt en timme senare upptäcker jag att tiden runnit iväg och att jag sitter med en skoluppgift. Jag tror inte ens att jag var medveten om att jag pluggade igen.

Igår kväll hände något liknande. Jag hade bestämt mig för en ledig kväll. Ändå upptäcker jag att jag är inne i några dokument, filar lite, strukturerar upp nästa uppgift.

Inte så konstigt att jag får problem med spänningar i axlar och nacke, huvudvärk samt svårt att sova. Det här måste jag således göra något åt. Att ändra mitt beteende. Lättare sagt en gjort men jag är övertygad om att jag med beslutsamhet och träning ska kunna göra det. Hälsan är viktig.

 

Framsteg med förhinder

Jag var så stolt igår kväll när jag lagade till en god matlåda att ha med till jobbet.
Jag var så stolt i morse när jag kom upp i tid, lagade frukost och satt ner och åt innan jag gick till jobbet (sällanhändelse)

Jag var så besviken när jag satt på tåget in till jobbet och insåg att matlådan ligger kvar hemma i kylen.

Vackra ambitioner men och så svårt att skapa nya vanor.

 

Vardagsrutiner

Det känns gott att vara inne i vardagsrutinen igen. Jag jobbar, tränar, både äter och skriver regelbundet. Det verkar lovande inför en lång och intensiv höst. Jag kommer att behöva goda och stabila vanor.

Måndagskvällar är träningskvällar och ikväll blev det Indoor Walking hos Friskis&Svettis. Jag kände mig stark. Jag orkar mer än i våras och jag tar i mer. Och jag svettas mer. Jag känner att träningen ger resultat. Dessutom tycker jag att det är kul.

Nu ska jag nöta in rutinen att gå och lägga mig i tid. God sömn är också en viktig vana men för mig är den just nu den sköraste. Jag slavar med sömnen och det ska jag sluta med. Ingen anledning att vänta – jag börjar direkt!

Morgonrutiner

Att sova gott och vakna utsövd är ett av mina projekt som går allt bättre. Numera händer det allt oftare att det känns helt okej att gå upp på morgonen och frukosten är en god vana. Men det är som att goda vanor lätt följs av nya ovanor.

När jag på morgonen sitter med frukostskålen med fil och granola, är det lätt hänt att tv:n  går igång och att jag blir uppslukad av något program eller något ämne som diskuteras. Eller så råkar jag dra igång datorn, eller att jag tar fram ett block och börjar skriva på något. Kanske att jag även behöver en kopp kaffe. Och att sitta och filosofera över påtåren. Tiden går och helt plötsligt är jag försenad. Igen.

Jag vill så gärna hålla fast vid den goda morgonvanan, men dessa nya ovanor behöver jag bryta. Tänk om det vore lika lätt att skaffa goda vanor, som det är dra på sig ovanor 🙂

Torsdagsträning igen

Efter gårdagens vilokväll begav jag mig ikväll till Friskis & Svettis. Indoor Walking på torsdagskvällarna är numera rutin, det trivs jag bra med. Jag har ett pass som jag inte vill missa. Den känslan är skön. Jag vet hur passet känns. Ledaren peppar och får mig att kämpa ännu mer. Jag känner att jag gör framsteg. Jag känner mig nöjd.

Inser även att nu måste jag hålla ordning på mina träningskläder, ha flera uppsättningar och jag måste tvätt oftare. Jag har även fixat med duschtvål, schampo och balsam så att det alltid finns en bra uppsättning i väskan. Att alltid ha en träningsväska packad är god vana.

Trots många goda vanor och rutiner finns flera att skaffa. Jag får inte glömma utsidan av kroppen, smörja in kropp och fötter mer regelbundet. Jag måste framförallt äta bättre och mer regelbundet. Det får nog bli nästa utmaning.

Saknar min torsdagsträning

Känner att jag varit ganska duktig på att hitta några nya goda vanor. Jag har hittat träning jag trivs med och pass som utmanar mig. Jag har hittat hyfsade alternativ och beredskap för de veckor då jag inte kan följa mina vanliga rutiner. Denna vecka är sådan udda vecka. Jag har varit bortrest och mina rutiner är rubbade. Jo, visst har jag hittat alternativ. Men jag saknar min torsdagsträning. Det är en fin saknad.

Tisdagskväll på Walkern

På väg mot goda vanor. Det krävs uthållighet och beslutsamhet. Det går så mycket lättare med glädje, stöd och pepp. Jag är hoppfull. Året har börjat bra. Jag börjar ana förbättringar.

Tisdagskvällarna är numera vikta för Indoor Walking. Det är något som jag ser fram emot. Det går lättare för varje vecka. Jag är mer stabil och mer uthållig. Jag vågar öka motståndet och ta i mer, kämpa mer. Det är en härlig känsla. Trots allt, har jag inte hållit på så länge och framstegen motiverar.

Tyvärr har jag fortfarande dålig kontroll över min kropp och min ork. Jag tar i så mycket som känns bra men jag klarar inte av att hushålla med orken under hela passet. Balansen har blivit bättre men det är en lång väg kvar tills jag är helt stabil. Oavsett, så är det träning som ger resultat. Och jag har kul! Det blir både stön och fniss under passet. Det är väl så träning ska vara.