Vänskap

Igår föll mina tankar på vänskap. Tänkte på hur viktig vänskap är, hur svårt det kan vara att underhålla den i dessa tider och hur svårt det är att skapa nya vänskapsband. Det var länge sedan jag träffade mina vänner, fysiskt. Det var länge sedan vi kunde träffas över en lunch eller fika. Jag skickar hälsningar och meddelande, hör av mig på olika sätt men kan känna sorg över att det kan dröja länge innan vi får ses igen.

Som relativt ny på jobbet har jag lärt känna mina närmaste kollegor men det är fortfarande många som jag knappt träffat. Jag är väldigt tacksam att vi alla gör allt vad vi kan för att lära känna varandra. Jag ringer ofta och vi har bl.a. fika via olika digitala hjälpmedel. Det fungerar men det tar lite längre tid att lära känna varandra på djupet. Det jag verkligen saknar är att bygga en vänskap men någon som inte är mina medarbetare eller närmaste kollega. Någon som jag kan bolla frågor och idéer med och som jag kan anförtro mig åt nu är det är så många nya situationer som ska lösas hela tiden. Det tar tid att bygga sådan vänskap och det är mycket svårare på distans, har jag märkt.

Tänker att ”riktig” vänskap håller även över dessa tider. Att vi finns för varandra även om vi inte kan ses. Det finns förstås en risk att tappa några vänner men förhoppningsvis kan vänskapen återupptas igen.

Förtroendefull grupp

Vi var 10 personer anmälda till kursen Skriv! vid Katrinebergs folkhögskola. Vi var åtta som dök upp, alla kvinnor i åldrarna mellan 19 och 70 år och vi kom från olika delar av landet. Någon hade skrivit en del tidigare, andra inte alls. Det blev en kreativ blandning av personligheter och erfarenheter.

Vi blev snabbt en harmonisk grupp vilket är viktigt. Att dela med sig av sina texter och få respons kräver både öppenhet och förtroende. Vissa texter kan vara utlämnande. I vårt gäng var alla snälla och det var fint att både få dela texter, ge och ta emot respons.

Vid ett tillfälle satt jag och en lärare i ett separat rum, då jag fick personlig återkoppling. När vi kom tillbaka till klassrummet var stämningen helt annorlunda än när vi lämnat. Många hade tårar i ögonen, en grät och en av lärarna bad oss att sätta oss ner för det var något vi måste få höra. Det handlade om att en av kvinnorna skrivet en mycket personligt och känslosam dikt om sin barndom, en text som inte lämnade någon oberörd. Det är en mäktigt känsla när tilliten finns, att få höra en person innersta ord. Och att bli berörd.

Jag hoppas att jag kan hålla kontakten med mina nya vänner. Vi har delat fina minnen och det vore kul att se vad alla kommer att göra med sitt skrivande.

Vänner och bekanta

Likhet och skillnad mellan vänner och bekanta är något jag sällan tänker på. För mig finns ingen skarp gräns., det är subjektivt och kanske inte är så avgörande vad som är vad. Det kan ju ändras med tiden.

Häromdagen satt jag och fikade med en kvinna som jag lärde känna för gissningsvis 8-10 år sedan. Vi träffas ibland och har kontakt via facebook. Jag upplevde att vi hade ett bra samtal. Så säger kvinnan ”Vi känner ju egentligen inte varandra, vi är mer som bekanta, än som vänner. Men vi nu känner vi varandra bättre”. Jag behöll tanken för mig sig och har tänkt på den sedan dess.

Idag fick jag ett mejl från en tidigare kollega. Vi har inte setts på länge och jag hade mejlat om ett möte. Hon svarade att det inte passade just nu. Hon behövde bland annat prioritera sina vänner. Helt okej och jag respekterar hennes beslut.

Tanken som jag behöll från fikasamtalet tog chansen att utvecklas. Uppenbarligen har ingen av personerna sett mig som sin vän utan bekant. Gränsen är otydlig och föränderlig och faktiskt bra att man talar om den. Min nya tanke är dock att när man uttalar det, så får det en betydelse. Att få vara någons vän/väninna är fint. Att inte vara det är inte alltid lika upplyftande. Det kan bli avgörande med vad som är vad.

Nu ska jag låta den tanken vila och under tiden ska jag vara försiktig med att göra skillnad. åtminstone inte uttalade det i personens närhet. Men jag har nog ända tänkt att fortsätta betrakta de båda personerna som mina vänner.

 

Facebookvänner

Satt och funderade över hur man ska tolka att vissa personer valt att inte längre vara vän på Facebook. När de lämnar utan att säga något. Hur ska man tolka det? Det är ju inte så att jag går in och kollar mina vänner, att alla är kvar. Men jag har någon som jag är säker på att vi var vänner tidigare men som inte längre finns i vänlistan.

Kom fram till att det faktiskt inte är mitt problem. Om någon annan inte står ut att läsa mina inlägg, då är det deras bekymmer. Att de missar information från mig är också deras problem. Att de inte vågar vara ärliga, ta en öppen diskussion, ja även det är deras ensak.

Dock, även om det inte är mitt problem, så blir jag ändå lite nyfiken. Men å andra sidan har jag viktigare saker att fundera över. Tex så undrar jag varför småfåglarna måste använda min balkong som toalett. Är det planerat eller ett misstag?

En hälsning på Alla hjärtans dag

På Alla hjärtans dag går mina tankar till alla som på ett eller annat sätt betyder något för mig i livet. Det finns så många som är viktiga, och på så olika sätt.

Och jag tänker på att som jag har kontakt med här, en vänskap som finns i orden och där vi delar mycket av vad som sker i våra liv, öppenhjärtligt och med respekt.

Som ett försök att skicka digitala kramar, så får det bli med en varm hälsning, där nyttan går till andra som kan behöva stöd i livet.

Önskar en glad Alla hjärtans dag och en fin lördag!

e5c139da8eeeab60d9875153e4b056b5530de16a