Skavlöten

I dag fortsatte jag mitt utforskande av naturområden i norra Stockholm. Jag vill hitta fler skogar och naturområden att vandra i, som komplement till mina hemma stigar, utan att behöva åka långt. Idag drog jag mig mot Täby. Första stoppet blev inget stopp då det var knökfullt med bilar på parkeringen. Andra stället var folktomt men det var väldigt blött i markerna och passade inte riktigt mina jympadojor. Jag vände om och åkte vidare och hamnade av någon anledning i Skavlöten. Det är ett fritidsområdet som jag mest förknippat med bad men jag har ju hört att man kan gå runt sjön och det lät härligt.

Tyvärr missade jag var stigen runt sjön går och hamnade i stället på en rundslinga. Det var väl mer som ett motionsspår än vandringstig men det var ändå väldigt skönt att gå i skogen. En fördel med ”tråkiga” vandringar är att det är folktomt. Vid populära ställen är trängseln påtaglig. Hur som helst så kom jag i alla fall fram till Roslagsleden och hittade även var man kan ansluta till Blå leden. Det är bra information för mig när jag ska planera för kommande vandringar.

Det var väldigt skönt att få gå lugnt i skogen. Jag hittade även en soffa och där satt jag i strålande sol och njöt av fågelsång. Det behöver inte vara mer komplicerat än så att få må bra.

Det lär inte bli fler vandringar i området men jag återkommer gärna för en vandring runt sjön eller möjligen ett dopp. Men det får bli till sommaren.

Spänd vandring

Drog på mig kängor och jacka och begav mig ut på vandring i närområdet. Med en bok/radioföljetong i öronen tog jag mig snabbt förbi tråk-stråken och fortsatte vidare längs vattnet. Det var grått, inte så farligt kallt men snart kom vätan. Småduggande regn men inga skyfall. Jag gick med vinden i ryggen så det kändes väldigt bra.

Efter några timmar började jag allt mer ångra allt kaffe jag druckit på morgonen. Det tryckte på, jag gick allt mer spänt och till slut fick jag korta av för att skynda hem. Det var ju inte planerat men det fanns ingen annan lösning. Det går inte att vandra avslappnat när man går och spänner sig.

Vandringen var i alla fall skön så länge den varade.

Längs grusade vägar

Traskar vidare i mitt utforskade av Norrorts naturmiljöer. Idag ville jag utforska om man kan gå mellan Sollentuna och Upplands Väsby längs grusvägar. I Sollentuna kan man med lätthet gå längs Edsviken och Norrviken och jag har sett trevliga stråk längs en å i Upplands Väsby. Jag vill gärna kunna gå längre turer, dvs gå i flera timmar, utan att vara beroende av bil och detta tillsammans driver min upptäckarlust.

Jodå, det gick ganska bra. Det finns många fina stråk men sedan måste man gå en bit på asfalt innan man kommer över till nästa stråk. Å andra sidan upptäckte jag trevliga villaområden på det korta asfaltsturerna så det var helt okej.

Blev glad då jag kom fram till Paradiset, det hade jag förstås inte väntat mig. Men en stund därefter gick jag fel. Jag hittade inte en stig, gick, letade, vände om, insåg att jag var i ett skyddsområde där jag inte skulle vara, försökte hitta ut, träffade några amerikaner, kom helt fel och när jag äntligen kom ur en skog var jag på en plats långt bort ifrån där jag borde vara. Jag vill inte kalla det vilse, men helt rätt blev det inte heller.

När jag kom fram till slutdestinationen blev det mat. Jag hade ett akut behov av både toalett och värme. Hade egentligen tänkt gå tillbaka för att hitta rätt väg men snön virvlade i vinden och jag valde att ta mig hem istället.

Största utmaningen var blåsten, som var iskall. Burr så kallt det var, trots att jag hade mössa och vantar. Efter hemkomst är jag fortfarande frusen, och har mest legat på soffan invirad i filtar.

Trots felsteg och kyla kommer jag absolut att fortsätta utforska nya vägar. Det var kul, jag lärde mig något och jag fick se något nytt. Och det är betydligt mindre folk än på uppmarkerade vandringsstigar. Här fick jag vara för mig själv.

Nästäppa och träningsvärk

Våren kändes påtaglig under helgen. Det tog visserligen tid att varva ner i fredags men på lördagsmorgonen kändes det som vårhelg. Jag hade en lista med ärenden men relativt få blev utförda. Det är tydligen fler än jag som vill nyttja lördagarna till att fixa grejer och det var lite för mycket folk där jag hade ärenden. Bara att vända att vänta in en annan dag.

I lördags lyckades jag i alla fall fixa i ordning på balkongen. Stolen är framme och blommor planterade i balkonglådorna. Det ser fint ut. Hann sitta en stund innan jag avbröt mig själv för att se Prins Philips begravning. Fastnade framför tv, det var en fin ceremoni, tycker jag, och fint att vi fick se.

Tyvärr tänkte jag inte på pollensäsongen när jag hade balkongdörren öppen. Hoppsan så näsan rann och ögonen kletade igen under kvällen. Jag brukar vädra genom att öppna fönster mot ett annat håll än mot träden men det glömde jag i våryran. Det lär jag inte göra om. Nu får det vara stängt så att jag har lägenheten som fristad.

Söndagens vandring känns av i kroppen idag. Det stramar i vader och framsida lår. Och det känns i ryggen att ryggsäcken satt på plats. Det blir en annan rörelse i kroppen vi vandring i terräng och det känns idag. Och det är bra. Att bli stark har bara fördelar och det tackar jag inte nej till. Eftersom promenaden tog längre tid än jag trott, hann jag inte heller med söndagens ärenden. Lite surt för nu tryter tiden. Å andra sidan var det värre för kvinnan jag möte i skogen som gick samma led som jag. Även hon var inte beredd på att det var en tidskrävande tur och hon skulle till jobbet. Kvinnan fick ringa och skamset säga att hon både var vilse och sen. Det slapp jag och det är jag glad över.

Den fina helgen gav i alla fall bästa förutsättningar för att hantera en minst sagt krävande måndag. Det har gått i i ett hela dagen, utan paus. Men nu har jag i alla fall tagit en paus inför kvällspasset. Det blir bra!

Birgittavandringen

Idag tog jag mig till Upplands Väsby för en vandring på en pilgrimsled. ”Birgittavandringen” börjar vid Fresta kyrka och går i det som var en socken en gång i tiden. Bakgrunden till namnet är att Heliga Birgitta, enligt en teori, kan ha varit född och växt upp på en gård i Fresta socken, där fadern ägde gården Sköldnora. Det finns olika teorier men jag lockas ända av tanken att hon varit i området och traskat i naturen där jag gick i dag. Jag gillar tanke att jag går samma stigar som andra gått före mig. Jag gillar tanken att Birgitta och/eller hennes släkt vänner suttit och tänkt på livet på samma sten där jag satt idag och tänkte på livet. Inte så mycket som skiljer oss åt mer än drygt 700 år och skönare skor.

Jag attrahera även av att upptäcka mer i mitt närområde, inte allra närmast men ändå så att det inte kräver långa resor. Upplands Väsby är ingen vandringsmetropol, delar av vandring gick i tättbebyggt område men jag förstår sträckningen då den tog mig till intressanta platser. Jag kommer nog inte gå hela sträckningen igen men delar av den kommer jag absolut att besöka igen, kanske skapa mig en egen runda.

Hela rundan var välskyltad och det fanns många informationsskyltar där men fick lära sig både om natur och historia. Därtill fanns skyltar med ord att reflektera över tex sanning, mod, tillit, frihet. Det gjorde att min vandring tog tid då jag stannade och lästa och fotograferade.

Det var många som var ute idag och det var fullt vid alla grillplatser. Som vandrare är jag van att hälsa på andra vandrare, det hör till. När jag vandrare hälsar nästan alla även lokalbefolkning med några få undantag av ett fåtal sura ortsbor. Idag hälsade inte alla men ganska snart upptäckte jag vilka jag skulle hälsa på och inte samt vilka jag kunde prata med. Ett glatt hej är inte så jobbigt att bjuda på.

Dagen kan beskrivas som ett tomrum mellan vinter och vår. Det var inte soligt, nästan ingen snö men ändå inte vår. På några ställen var isen kvar men det mesta var barmark. Och lera. Hoppsan så smutsig jag var när jag kom tillbaka, utan att jag märkt det under vandringen. Det är ett mycket gott betyg på en glad vandring.

Nya stigar

För en tid sedan började jag se mig om kring efter nya vandringsstigar i närområdet, för att relativt enkelt kunna komma ut i skog och mark. Jag har förstås mina favoritområden, men vill gärna ha lite variation. För några veckor sedan gick det inte så bra då jag avstod att gå igenom hästhagar. Idag åkte jag tillbaka till det stället jag ville testa men det gick inte så bra idag heller då parkeringen var full. Jag åkte vidare till nästa ställe och där gick det bättre.

Det är väl egentligen inget särskilt med dessa områden, skog, ängar, sjö och hagar. Det fiffiga är att det är tre olika rundor som sammanstrålar, vilket gör det möjligt att kombinera på många olika sätt. Där till är det bra att snabbt kunna ta bilen utan att behöva åka långt, det underlättar så mycket.

Idag blev det en skogsrunda. Solen sken, kanske 14-15 grader vilket var jätteskönt. Luften var klar och härlig att andas. Jag kan verkligen gå bort alla jobbiga tankar. En tur i skogen får mig att må bra. Idag mötte jag många svampplockare med tomma korgar. Och många hundar med ägarna långt ifrån sig. Hundarna var snälla medan hussar, mattar och svampplockare var högljudda. Jag fattar att skogen är för alla men när man söker lugnet är det trots att störande med tjatter. Men det är ju bara att traska vidare.

Kanske ingen favoritrunda men det känns bra att ha hittat dit så att jag kan ta dessa rundor ibland, som omväxling till andra. Och det känns kul att upptäcka närområdet, naturområden som man inte riktigt tänker på. Det finns mycket fint att uppleva.

Vilodag

En lugn och stilla söndag når snart sitt slut. Dagen startade med en måttlig sovmorgon sedan mjukstart. Försökte sedan ta mig ut i närområdet där jag letade nya strövområden. Hade tänkt mig strövområden i grannkommunen bl.a. en fornstig. När jag börjat gå kom jag på att jag varit i delar av området tidigare, och sett varningar för stressade hästar. När jag kom fram fanns återigen varningar om att beträda hagen och att de sker på egen risk. Eftersom det stod att hästarna är i hagen fram till mitten av september så väljer jag att vänta någon veckan innan jag testar den stigen. Egentligen vet jag inte om det är hästarna eller ägaren som jag är mest rädd för men jag tänker inte chansa. Jag litar verkligen inte på hästar och känner mig tveksam till någon som sätter upp så många skyltar vid en vandringstig. Det var i alla fall skönt att komma ut en stund i friska luften även om det inte blev någon långvandring.

Hemma igen blev det läsning på soffan. Har inte läst på flera veckor, vilket är ett långt uppehåll för att vara jag. Varvade läsning med att sova. Det blir inte mycket gjort men det är skönt. Det är inte ofta söndagen blir en vilodag men idag har jag verkligen lyckats med det.

Reflektion av en fin semester

Igår kväll var mina fyra semesterveckor över och jag satt och tittade på min lapp över saker att fixa under ledigheten. Tja, lite drygt hälften var nog avklarat. Några punkter kan jag utan problem skjuta upp och en och annan är inte lägre relevant.

När jag ser tillbaka på de här fyra veckorna så har inte mycket blivit som planerat. Men det har blivit väldigt bra ändå. Jag är bra på att planera och minst lika bra på att planera om. Det har jag haft nytta av i sommar. Det blev en vandring även om det inte blev den rutt jag tänkt. Det blev en tur till skärgården även om det blev med bil istället för båt. Och det blev en resa till en stad även om städerna tappat en del av sin citypuls. Jag har hunnit läsa en del böcker, även skrivit en del. Men mest av allt har jag tagit vara på dagen, gett kropp och hjärna tid att varva ner och återhämta sig. Kroppen behövde mer tid än jag trodde vilket krävt fler aktivitetsfria dagar. Det är ju det som semestern är till för.

Jag är även glad för min nya cykel. Nja, ingen kvalitet direkt, men jag tog en tur i kväll och det kändes som att jag susade fram. Med den kan jag ta mig till kontoret, åtminstone vissa dagar. Ska testa och se hur lång tid det tar och därtill behöver jag fixa bättre väskor så att jag får med mig både dator, ombyte och allt annat som behövs.

Ja, det blev en fin semester och jag känner att jag har tagit vara på dagarna. Nu ska jag hushålla med energin jag samlat på mig. Jag ska även boka in några weekendresor i höst så att jag har något att se fram emot. Därtill ska jag nog hinna med några fler korta vandringar. Balansen i livet är viktig.

 

Flickebarnet

Min mamma är född i Skåne men var liten när familjen flyttade norrut och hamnade i Närke/Västmanland. Eftersom både mormor och morfar hade föräldrar och syskon kvar i Skåne, reste de dit varje sommar och när jag var liten följde jag ofta med. Även min familj reste dit, åtminstone så länge som mammas farmor, mormor och morfar levde. Numera har min mamma telefonkontakt med alla sina släktingar, de talar med varandra varje vecka.

Mina vandringar i Skåne engagerar och den föregående veckan har varit mycket orolig för min mammas morbror. Han är i 85-års åldern och gillar inte att jag vandrar ensam. Så snart det började regna i hans del av Skåne blev han orolig och var beredd att sätta sig i bilen för att hämta ”flickebarnet”. Stackars man som inte fått ro i kroppen förrän han fick veta att jag kommit hem tryggt.

Att jag närmar mig 50 år och är van att klara mig själv, har ingen betydelse för vem vet vad som kan hända i de skånska skogarna. Jag skrattade gott åt saken och är samtidigt glad att någon bryr sig.

Men det här med att bli kallad ”flickebarn”, den tiden trodde jag var förbi. Så fel man har ibland!

Vandring Vattenriket

Efter några vandringsdagar i trakterna kring Höör och Hörby, tog jag mig med buss till Kristianstad. Där väntade hotellnätter, helt fria från gnagande skogsmöss, och dagsturer. Skåneleden arbetar med att skapa en ny delled och det finns fyra etapper klara. Jag valde att gå tre av dem som dagsturer. Jag gick så länge jag orkade, vände eller och tog sedan bussen tillbaka till Kristianstad. Det var generellt sett väldigt lättgånget, platt och mycket längs vägar eller breda stigar.

Att gå dagsturer är något annat än att gå med tung packning. Jag orkar gå längre och njuter mer. Å andra sidan missar jag kvällarna i vindskydden. Just i år var det ingen förlust. Att inte få sova pga av gnagande möss, var lite mer än jag klarade av i år, därav var det skönt att få komma tillbaka till ett hotellrum med dusch.

Vattenriket för tankarna till trakterna kring Kristianstad med sina vackra vattenområden, ån och strandängar. Men trakterna har så mycket mer att erbjuda. Ner mot Åhus är floran mer artfattigt men många fåglar och insekter. Jag önskar att jag kunde fler fågelarter.

Även när jag var klar med dagens vandringar, gick jag gärna till naturrummet, eller satt i något av de utomhusmuseer som finns. Där kunder man sitta i små skydd och bara vänta in naturens skådespel. Återigen förundras jag över närheten till naturens prakt, bara några hundra meter från hotellet. Så underbart.

Här finns andra vandringar under samma resa:

Vandring Frostavallen, Vandring Maglebjär – Bjeveröd, Vandring Fulltofta.