Nya stigar

För en tid sedan började jag se mig om kring efter nya vandringsstigar i närområdet, för att relativt enkelt kunna komma ut i skog och mark. Jag har förstås mina favoritområden, men vill gärna ha lite variation. För några veckor sedan gick det inte så bra då jag avstod att gå igenom hästhagar. Idag åkte jag tillbaka till det stället jag ville testa men det gick inte så bra idag heller då parkeringen var full. Jag åkte vidare till nästa ställe och där gick det bättre.

Det är väl egentligen inget särskilt med dessa områden, skog, ängar, sjö och hagar. Det fiffiga är att det är tre olika rundor som sammanstrålar, vilket gör det möjligt att kombinera på många olika sätt. Där till är det bra att snabbt kunna ta bilen utan att behöva åka långt, det underlättar så mycket.

Idag blev det en skogsrunda. Solen sken, kanske 14-15 grader vilket var jätteskönt. Luften var klar och härlig att andas. Jag kan verkligen gå bort alla jobbiga tankar. En tur i skogen får mig att må bra. Idag mötte jag många svampplockare med tomma korgar. Och många hundar med ägarna långt ifrån sig. Hundarna var snälla medan hussar, mattar och svampplockare var högljudda. Jag fattar att skogen är för alla men när man söker lugnet är det trots att störande med tjatter. Men det är ju bara att traska vidare.

Kanske ingen favoritrunda men det känns bra att ha hittat dit så att jag kan ta dessa rundor ibland, som omväxling till andra. Och det känns kul att upptäcka närområdet, naturområden som man inte riktigt tänker på. Det finns mycket fint att uppleva.

Vilodag

En lugn och stilla söndag når snart sitt slut. Dagen startade med en måttlig sovmorgon sedan mjukstart. Försökte sedan ta mig ut i närområdet där jag letade nya strövområden. Hade tänkt mig strövområden i grannkommunen bl.a. en fornstig. När jag börjat gå kom jag på att jag varit i delar av området tidigare, och sett varningar för stressade hästar. När jag kom fram fanns återigen varningar om att beträda hagen och att de sker på egen risk. Eftersom det stod att hästarna är i hagen fram till mitten av september så väljer jag att vänta någon veckan innan jag testar den stigen. Egentligen vet jag inte om det är hästarna eller ägaren som jag är mest rädd för men jag tänker inte chansa. Jag litar verkligen inte på hästar och känner mig tveksam till någon som sätter upp så många skyltar vid en vandringstig. Det var i alla fall skönt att komma ut en stund i friska luften även om det inte blev någon långvandring.

Hemma igen blev det läsning på soffan. Har inte läst på flera veckor, vilket är ett långt uppehåll för att vara jag. Varvade läsning med att sova. Det blir inte mycket gjort men det är skönt. Det är inte ofta söndagen blir en vilodag men idag har jag verkligen lyckats med det.

Reflektion av en fin semester

Igår kväll var mina fyra semesterveckor över och jag satt och tittade på min lapp över saker att fixa under ledigheten. Tja, lite drygt hälften var nog avklarat. Några punkter kan jag utan problem skjuta upp och en och annan är inte lägre relevant.

När jag ser tillbaka på de här fyra veckorna så har inte mycket blivit som planerat. Men det har blivit väldigt bra ändå. Jag är bra på att planera och minst lika bra på att planera om. Det har jag haft nytta av i sommar. Det blev en vandring även om det inte blev den rutt jag tänkt. Det blev en tur till skärgården även om det blev med bil istället för båt. Och det blev en resa till en stad även om städerna tappat en del av sin citypuls. Jag har hunnit läsa en del böcker, även skrivit en del. Men mest av allt har jag tagit vara på dagen, gett kropp och hjärna tid att varva ner och återhämta sig. Kroppen behövde mer tid än jag trodde vilket krävt fler aktivitetsfria dagar. Det är ju det som semestern är till för.

Jag är även glad för min nya cykel. Nja, ingen kvalitet direkt, men jag tog en tur i kväll och det kändes som att jag susade fram. Med den kan jag ta mig till kontoret, åtminstone vissa dagar. Ska testa och se hur lång tid det tar och därtill behöver jag fixa bättre väskor så att jag får med mig både dator, ombyte och allt annat som behövs.

Ja, det blev en fin semester och jag känner att jag har tagit vara på dagarna. Nu ska jag hushålla med energin jag samlat på mig. Jag ska även boka in några weekendresor i höst så att jag har något att se fram emot. Därtill ska jag nog hinna med några fler korta vandringar. Balansen i livet är viktig.

 

Flickebarnet

Min mamma är född i Skåne men var liten när familjen flyttade norrut och hamnade i Närke/Västmanland. Eftersom både mormor och morfar hade föräldrar och syskon kvar i Skåne, reste de dit varje sommar och när jag var liten följde jag ofta med. Även min familj reste dit, åtminstone så länge som mammas farmor, mormor och morfar levde. Numera har min mamma telefonkontakt med alla sina släktingar, de talar med varandra varje vecka.

Mina vandringar i Skåne engagerar och den föregående veckan har varit mycket orolig för min mammas morbror. Han är i 85-års åldern och gillar inte att jag vandrar ensam. Så snart det började regna i hans del av Skåne blev han orolig och var beredd att sätta sig i bilen för att hämta ”flickebarnet”. Stackars man som inte fått ro i kroppen förrän han fick veta att jag kommit hem tryggt.

Att jag närmar mig 50 år och är van att klara mig själv, har ingen betydelse för vem vet vad som kan hända i de skånska skogarna. Jag skrattade gott åt saken och är samtidigt glad att någon bryr sig.

Men det här med att bli kallad ”flickebarn”, den tiden trodde jag var förbi. Så fel man har ibland!

Vandring Vattenriket

Efter några vandringsdagar i trakterna kring Höör och Hörby, tog jag mig med buss till Kristianstad. Där väntade hotellnätter, helt fria från gnagande skogsmöss, och dagsturer. Skåneleden arbetar med att skapa en ny delled och det finns fyra etapper klara. Jag valde att gå tre av dem som dagsturer. Jag gick så länge jag orkade, vände eller och tog sedan bussen tillbaka till Kristianstad. Det var generellt sett väldigt lättgånget, platt och mycket längs vägar eller breda stigar.

Att gå dagsturer är något annat än att gå med tung packning. Jag orkar gå längre och njuter mer. Å andra sidan missar jag kvällarna i vindskydden. Just i år var det ingen förlust. Att inte få sova pga av gnagande möss, var lite mer än jag klarade av i år, därav var det skönt att få komma tillbaka till ett hotellrum med dusch.

Vattenriket för tankarna till trakterna kring Kristianstad med sina vackra vattenområden, ån och strandängar. Men trakterna har så mycket mer att erbjuda. Ner mot Åhus är floran mer artfattigt men många fåglar och insekter. Jag önskar att jag kunde fler fågelarter.

Även när jag var klar med dagens vandringar, gick jag gärna till naturrummet, eller satt i något av de utomhusmuseer som finns. Där kunder man sitta i små skydd och bara vänta in naturens skådespel. Återigen förundras jag över närheten till naturens prakt, bara några hundra meter från hotellet. Så underbart.

Här finns andra vandringar under samma resa:

Vandring Frostavallen, Vandring Maglebjär – Bjeveröd, Vandring Fulltofta.

 

Vandring Fulltofta

Vaknade tidigt när solen gick upp men valde att ligga kvar i vindskyddet länge. Benen behöver sin vila. Planen för dagen var att delvis följa Skåneleden, delvis ta andra turer i Fulltoftas strövområde. Jag ville till deras Naturcentrum en samlingsplats med utställning. Det blev en jättefin vandring dit även om jag råkade gå på avstängda spångar.

När jag kom fram till centret var det lagom för lunch. Jag åt den godaste rödbetsburgaren jag någonsin ätit, ja så kändes det. Hela området var väldigt fint och välordnat så jag förstår att den stora parkeringen var full. Här fanns något för alla: barn som gamla, rullstolar, barnvagnar, äventyrare. Så kul att så många upptäcker dessa fina områden i sommar.

Efter en lång paus valde jag att gå vidare ner till Hörby. Det här är något som imponerar stort på mig, att naturen är så nära städerna, så tillgängligt. Även denna dag mötte jag en hel del vandrare. De allra flesta stannar och pratar en stund och det är trevligt att utbyta erfarenheter.

Här finns beskrivning av vandringarna som tog mig till Fulltofta: Vandring Frostavallen samt Vandring Maglebjär till Bjeveröd. Och här finns beskrivning av den fortsatta vandringen i Vattenriket.

 

Vandring – Maglebjär till Bjeveröd

Sliten efter en hård natt och trötta ben efter gårdagens vandring, blev det dags att packa ihop för vandring längs Skåneleden mot Fulltofta strövområde. Det första som händer är att telefonen inte fungerar. Jag hade tänkt lägga ut bilder på instagram för att andra ska ha koll på var jag är, som en säkerhetsåtgärd, men det gick inte. Jag kunde inte heller kolla väderprognos. Detta, och bristen på vatten, irriterade mig ganska mycket så jag var inte på mitt soligaste humör.

Humöret blev bättre av att få gå. Vissa delar var vackra men det var några trista passager med. Det var en hel del vandrare ute, på dagsturer, och det är trevligt att få en pratstund. Tog mig till Onsvalakällan för en paus och det var verkligen skönt att få vila fötterna. Inser att mina billiga kängor inte är riktigt bra. De passar för kortare turer men inte för längre och med tung packning. Vid vindskyddet fanns det gott om skogsmöss som kom fram och hälsade.

Fortsatt genom vackra landskap, delsvis ganska raka vägar fram till Bjeveröd som ligger i norra delen av Fulltoftas strövområde. Det var så skönt att komma fram till vindskyddet. Där fanns utedass och vatten, ca 200 m från vindskyddet, vind en lite damm. Kvällssolen sken så ljuvligt, inte jättevarmt men det lockade många till området. När solen gick ner blev det mer fuktigt och ganska kallt. Bara att krypa ner i sovsäcken i vindskyddet. Och ja, även här fanns skogsmöss och jag kan erkänna att jag inte alls uppskattar deras sällskap. Några timmars sömn blev det i alla fall och det är jag tacksam för.

Här kan man läsa om efterföljande vandringar: Vandring Fulltofta, Vandring Vattenriket.

Vandring Frostavallen

Det var tidig tisdagsmorgon när jag satte mig på tåget mot Hässleholm. Ryggsäcken vägde drygt 13 kg vilket är lite för mycket för en vandring. Men eftersom jag behövde vara beredd på mycket, så blev det tungt denna gånga. I Hässleholm blev det byte till Höör och där blev den en liten språngmarsch för att hinna med bussen till Frostavallen. Så var jag äntligen på plats, mitt i skogen och redo för vandring. Någonstans bland dessa byten av transportmedel, måste jag ha tappat min ena vattenflaska, så jag fick klara mig med en. Det gillar jag inte då vatten är viktigt.

Planen var ju initialt att starta i Åstorp och gå via Skäralid. Där är det dock alldeles för mycket folk med avrådan att besöka nationalparken. Därav valde jag att påbörja min vandring längs ”Ås till ås-leden”, en del av Skåneleden, senare och att även göra andra vandringar. Därav började med en vandring i Frostavallens strövområde.

Det var vackert och lättgånget och lunchen åt jag vid en sjö. Hade tänkt att nyttja ett vindskydd där men där fanns 25 scouter som tjoade och jagade skogsmöss. Det är nämligen ett gnagar-år i år. Gick vidare och njöt av bokskogen svalka. Men och vilken brant uppförsbacke jag utsattes för. Jag var inte alls beredd på att den skulle vara så brant, och det fanns inga alternativa vägar att ta sig upp. Jag lyckade still slut men ack så darriga ben.

Lyckades gå vilse där jag inte riktigt förstod var jag var någonstans. Det visade sig att karta och ledmarkering inte riktigt stämde, kanske har de dragit om leden, men jag gick på intuition och till slut hittade jag rätt. Irrandet och den branta backen tog min energi och jag längtade till vindskyddet i Maglebjär. Där väntade nästa utmaning. Det fanns inget vatten, vilket både kartor och skyltar utlovat. Jag fick bege mig ut på tiggarstråt och leta fram ett hus där någon var hemma. Det kändes inte alls bra.

Kvällen blev lång men natten blev ännu längre. Ett stort gäng danskar hade hyrt en fritidsanläggning och hade fest till långt in på morgontimmarna. Högsta volym förstås. Helt omöjligt att sova, trots att jag var så trött. Därtill hade jag sällskap av skogsmöss i vindskyddet. Jag har aldrig varit med om det tidigare. Men här fanns de och försökte gnaga sönder min ryggsäck. Jag var mest oroligt för att de skulle förstöra liggunderlaget eller komma in i sovsäcken. Visst kan de vara söta men jag gillar absolut inte den närkontakt som de ville ha.

Det var verkligen ingen glad start på vandringen, men även det ger ju erfarenhet.

Efter denna vandringsdag följde fler vandringar: Vandring Maglebjär – Bjeveröd, Vandring Fulltofta och Vandring Vattenriket.

Knappast billig semester

Vandring kan tyckas enkelt, bara att ge sig ut. Men vid närmare titt så framgår att det krävs en del utrustning. Ju längre vandringar, desto viktigare blir det med bra saker. Jag tror att jag har allt men för varje vandring så inser jag att det är något mer som jag behöver.

Förra veckan köpte jag ett överdrag till sovsäcken. Jag har köpt ett rejält skydd så att jag kan sova utomhus även vid regn. Jag hoppas att få plats i vindskydd men det känns bra att ha utrustning för att klara att sova ute. Jag minns ju natten förra året, då jag sov under bar himmel, det kan hända igen.

Igår klickade jag hem vattenfilter. Jag vet att det är svårt med tillgång till vatten och jag har sett rapporter och otjänligt vatten och magsjuka vandrare. Det var inte helt lätt att hitta rätt filter då efterfrågan är stor och de bästa är slutsålda. Jag lyckades i alla fall hitta ett filter till ett pris som fick mig att flämta. Men vad gör man inte för rent vatten.

Snart är det dags att boka tågresor och därmed är budgeten i paritet men en bättre spavistelse. Å andra sidan, all utrustning har jag ju kvar inför kommande vandringar. Ju mer jag använder dem, desto mer värde får jag ju ut. Kanske dags att boka ytterligare vandringar?

Gå in kängor

Idag kom jag ut på Järvafältet, ett naturreservat inklämt i norra Stockholm. Jag behöver gå in ett par nya kängor för att testa om de fungerar. Det är en billigare variant men jag tror att det kommer passa utmärkt för mina planerade vandringar. Kanske att de inte håller hela livet men det förväntar jag mig inte heller. Jag har ju andra kängor för mer krävande strapatser.

Oj så många som var ute i området. Folk, vandrade, promenerade, joggade, cyklade eller satt och fikade. Det finns en 4H-gård (tror jag), en naturskola, ett stort lantburk och massor av djur i olika hagar. Det lockar folk men det brukar tunna av när man kommer lite längre in i reservatet. Men inte idag, det var folk överallt där jag gick.

Det finns många stigar och vägar att gå vilket gör det fullt möjligt att hitta en lagom lång tur. Idag såg jag inte så många djur, mest hästar och de undviker jag helst. Jag litar inte på hästar. Tyvärr missade jag att ta bilder på alla vackra blommor. Det är relativt torrt i marken men blomprakten imponerade. Men oj så få blommor jag kan namnet på. Det hade inte varit fel om man fått lära sig det i skolan.

Det blev några sköna timmar i naturen. Det känns som att man är långt ute på landet trots att det är nära hem. Det var så skönt temperatur för vandring, ca 20 grader mest sol men tidvis tog vinden fart. Sådan har vandringar vill jag gärna ha mer av.