Frösviksrundan

Nytt försök att ta mig ut på Bogesundslandet för vandring. Idag lyckades jag. Det är fortfarande ovanligt mycket folk ute men jag fick i alla fall en parkeringsplats. Jag valde en runda som jag till viss del gått tidigare, det är två rundor som har delvis gemensam sträckning. Den här gången gick jag åt motsatt håll för att få variation. Förra gången gick jag vilse men i år är det betydligt bättre markerat och lätt att hitta.

Solen sken, fåglarna kvittrade och folk pratade. Man möte många, jag kom ifatt vissa medan andra kom ifatt mig. Väldigt många går i grupper, typ 4-5 personer och de håller knappast avstånd, varken mellan sig själv eller mot mig. När jag hör någon närmar sig, så kliver jag ordentligt åt sidan och låter andra passera. Önskar, hade faktiskt förväntat mig, att andra gjorde samma sak, men så var det absolut inte. Så himla trist att andra tror att de kan göra vad som helst bara för att de är utomhus.

Jag undvek de fina rastplatserna där folk samlas och hittade en fin plats på en höjd i skogen. På så sätt hittade jag en lugn plats, precis som jag vill ha de under mina skogsbesök. Kaffepausen är extra härlig efter en spänstig vandring. Idag hade jag glömt mjölken till kaffet och jag hade missat att köpa med mig en bulle. Istället hade jag en macka med prickig korv. Det har jag nog inte ätit sedan barndomen, så det var extra gott.

Känner mig glad och nöjd över dagens vandring. Hoppas innerligt att det blir fler vandringar i sommar men med färre skränande människor längs stigarna.

Flopp

Planen för dagen var att åka ut på Bogesundslandet för att vandra. Jag älskar att vandra där, det finns så många fina rundslingor. Tyvärr var jag lite seg i starten och kom ut lite för sent, vilket jag fick sota för. Jag var nämligen inte den ende som hade den planen för dagen.

Jag blev lite misstänksam när jag passerade den första parkeringen och den var fullsatt. På de minsta småvägarna hade jag många möten, där det aldrig brukar finnas en bil. Ytterligare en parkering, mitt i ingenstans, var full och så även nästa där jag trodde jag skulle vara ensam. Jag har ju varit i trakterna så många gånger och alltid varit ensam. Jag såg flera bilar som parkerat i terrängen men det vill jag inte göra, särskilt inte när det är brandrisk. Jag vände och konstaterade att ytterligare tre parkeringar var knökfulla. Det är helt galet men ändå härligt att så många upptäckt naturen.

Tog en tur via Vaxholm och även där var det jättemycket folk, inte alls som i Gustavsbergs igår. Hur kan det vara så stor skillnad? För mig som sökte rofylldhet, var det bara att åka vidare.

Åkte inåt landet, tänkte mig till ett ställe där jag trodde jag kunde låna vandringskarta. På vägen dit körde jag fel, och när jag kom fram var hela stället nedlagt. Dessutom började det att regna, det värkte ner. Efter ytterligare ett felaktigt vägval, så blev det en väldigt lång resa på små vägar genom en att vårprunkande landskap. Tiden rann i från mig. Någon långvandring blev det inte men ändå en skön utflykt. För mig som inte har trädgård är det helt ljuvligt att få se annat än lägenhetens väggar.

Dagen blev kanske en flopp men min termokaffe och matsäck smakade lika gott hemma i soffan!

Resdrömmar

Tycker att det känns lite lättare att veta att man får lämna hemorten och göra resor på 1-2 timmar. Självklart gäller det under stor försiktighet och man får tänkta till både en och två gånger om resan verkligen behövs. Det finns fler ställen inom tidsradien som jag skulle vilja besök men det är förstås inte nödvändigt och kommer därför inte alls att genomföras. Däremot har jag några skogar som jag vill vandra i, och det tycker jag ska gå bra. Men det viktigaste för frihetskänslan är dock att jag kan ta bilen utan alltför dåligt samvete, när jag kan se till att inte träffar någon. Det är en skön känsla.

Jag har tidigare tänkt att var och en kan avgöra vad som är viktigt för dem, förutsatt att men verkligen försöker minska kontakt med andra. Vi kanske inte alltid förstår andras prioritering, men får respektera dem ändå. Men det händer att jag tappar hoppet om vissa människors omdömen, tex i helgen då en krog i Örebro fick order att stänga. Vad gjorde alla där? Hur kommer man på idéen att gå in på en överfylld krog och beställa mat när det inte finns sittplatser? Och jag tänker att om någon tar illa upp för att jag ställer de frågorna, så är det säkert det dåliga samvetet som skaver. Och det skaver med all rätt.

Jag får helt enkelt fortsätta att drömma, planera, planera om och drömma lite till om alla resor jag vill genomföras. Och om lägenheten känns för trång, kan jag ta mig ut i naturen. Det känns väldigt bra.

Semesterplaner

En av de allra bästa sakerna med att plugga var sommarlovet. Det var verkligen härligt att få ha långledigt under sommaren. Det kommer jag att sakna, även om det är bra med betald semester. Har så smått börjat funder över sommar och hur den ska tillbringas.

För min del blir det definitivt semester i Sverige, inget annat är aktuellt. Som så ofta vill jag varva vandring med hotellvistelser. Hur långa vandringar det blir, beror på hur länge jag kan vara oanträffbar på jobbet eftersom jag inte kan garantera mobiltäckning i naturen. Det är inte klart än. Även om jag inte kan planera i detalj så kan jag i alla fall låta mig inspireras. Jag googlar, köper böcker och kartor. Denna typ av förberedelser är en stor del av upplevelsen.

Ska även planera in några helgvandringar. Jag vet ju inte om de kan genomföras, men planera dem går ju bra. Även om det är i närområde så är det transporten till och från vandringen som måste lösas på ett eller annat sätt.

Skönt att få tänka framåt och drömma om bättre tider.

 

Vandringsdrömmar

Det är lätt att drömma sig bort när man ligger ensam under filten men halsduken virad flera varv runt halsen. Jag drömmer om olika vandringar som jag vill göra. Det händer att jag googlar, kollar i böcker och tar fram kartor.

Låglandsvandring är min favorit och jag är extra förtjust i Skåneledens alla möjligheter. Det är härligt att gå längs havet, över böljande backar och kanske allra härligast med bokskog. Min dröm är att vandra i bokskog, eller bara få vara i den, när det börjar grönska. Jag har hört att det är något extra. Jag planerar varje år och tyvärr börjar jag bli allt mer införstådd på att jag kommer att missa denna upplevelse även i år. Jag accepterar (och det känns lite bättre om jag får protesera).

För att stilla min absintens, så läser jag en del böcker som utspelar sig i Skåne. Det går sådär. Det händer att jag kolla på hemnet efter någon egen stuga men har inte hittat något som fallit mig i smaken. Än. Men å andra sidan hjälper ju inte en egen täppa om man inte får resa dit.

Så jag försätter att drömma, planera rutter och hoppas att det åtminstone blir en tur i sommar.

 

 

Flexibel

Det är så grått, så grått, så grått, i det närmaste mörkt. Hela denna höst har känts regnig och grå. Jag hade tänkt mig massor av soliga höstvandringar, med hög klar luft och där solen glimmar i löv och får sjöar att glittra. Pyttsan. De få dagar då solen kommit fram, har jag haft inbokningar som jag inte kunna ändra. Tyvärr är jag inte alltid så flexibel som jag önskar.

Idag hade jag tänkt mig en ledig dag med vandring. Jag tänkte trotsa vädret. Igår kom en liten notis framför mina ögon, ett erbjudande om att se en repetition på Dramaten. Snabb som en iller, skrev jag upp mig. Så oerhört flexibel. Inga problem att ställa in gråvädersvandringen.

Jag kan minsann vara flexibel, jag med.

Rosiga kinder och röd nos

Ägnade lördagsförmiddagen åt en krånglande dator. Jag försöker få den att fungera till dess att jag ids köpa en ny. Jag vet ungefär vad jag vill ha och väntar in ett bra pris. Till dess vill jag ett min gamla ska fungerar. Jag är ingen IT-tekniker och mitt humör är inte det bästa när jag ägnar mig åt felsökning och åtgärder.

Tog bilen och åkte till ett friluftsområde i Åkersberga som heter Domarudden. Där finns många spår och leder både för vandring, skidåkning och hästar. Många var där för att fiska och det finns även en bastu vid en sjö som är populär. Mitt uppdrag var att kolla vindskydd mm inför kommande vandring och att fika. När jag kom dit var det så underbart väder att jag inte kunde låta bli en tur i skogen. Jag var inte klädd för vandring, hade inte ens ryggsäck, så jag valde en rundslinga. Det var bedårande vackert men bara 6 grader varmt och jag var alldeles för tunt klädd. Det känns att kroppen blivit kall. Tydligast är det förstås på kinder och näsa men öronen hade uppskattat en mössa och fingrarna vantar.

Efter skogsturen, blev det fika. Jag hade nog lite otur. Framför mig i kön stod ett par som gjorde en större beställning, kanske att de skulle abonnera stället. Efter en stund tog det en paus och jag kunde beställa kaffe och leverpastejsmörgås. 25 minuter senare hade ingen smörgås levererats och jag började bli otålig. Ett större sällskap med hästtjejer dominerade stället. Vi andra fick tränga i hop oss eftersom hästtjejerna valt att  använda flera av borden för att lägga av sig jackor och hjälmar. Jag fattar att de hade bokat bord, men jag tänker att så länge man inte abonnerar helt och hållet så får man visa hänsyn även för andra gäster. Till slut fick jag i alla fall min macka. Som vandrare behöver man inte mycket komfort men det är bra att veta om det finns mat eller ej dvs det ville jag kolla inför kommande vandring.

Att det är en stor anläggning med stugor mm gör det lättillgängligt vilket är bra på många sätt. Det var väldigt mycket folk där, så vill man ha lugn och ro, får man dra sig länge in i skogen. För mig blev det i alla fall en fin men kall eftermiddag och nu har jag mycket information inför kommande vandringar.

 

Skåneleden Österlen – Hallsbergs gård – Vitabäck

Dag två på min vandring längs Skåneleden Österlen, SL4, mot Vitabäck. Dag är finns beskriver här.

Vaknade upp på min gräsplätt efter en riktigt god sömn. Det var visserligen lite fuktigt pga. daggen men inne i sovsäcken var det torrt. Jag hängde upp sovsäcken på tork i morgonsolen och började packa. Inget utedass i sikte, tyvärr.

Traskade på stigar och genom ännu fler kohagar. Jag blev jätteglad då jag såg en vit stork. Det är inte så vanligt med det finns ett storkprojekt i Skåne. Försökte fota men hade tyvärr bara mobilkamera med mig. Så ståtlig storken var. Gick vidare och lite lägre fram stötte jag på en stork igen. Kanske var det samma eller hens kompis? Fortsatte min vandring, gick fel igen men lyckades till slut hitta rätt stig till Lövestads åsar. Det var underbart att gå på åsen i lövskogen. Rastade vid ett vindskydd. Lite lägre fram fanns en gård där man fick hämta vatten. Oj så gott med kallt vatten. Fyllde alla flaskor jag hade.

Traskade vidare. Det var fint på åsen med sedan kom ytterligare transportsträckor. Roligast var att se Kullamöllan, en väderkvarn. Vid Vanstad, valde jag att gå av leden för att se på byn. Till min stora glädje fanns ett cafe! Mums så gott. Alla som kom ville prata och veta hur jag gått och var jag skulle här näst. Det var riktigt trevligt och jag tänkte att livet inte kvar vara bättre än så här. Jag vann t.om. 90 kr på en trisslott.

Efter någon kilometer kände jag första regndroppen. Trodde inte att det skulle komma på mycket regn, så jag ställde mig under ett träd. Regnet tilltog och jag valde ett större träd, ett ännu större träd och sedan rusade jag upp på en veranda. Huset verkade vara under renovering, jag tror inte att någon bodde där. Regnet vräkte ner, det var blixt och dunder och jag var genomblöt. Regnkläder måste ju tas på innan det börjar regna men jag hoppades kunna torka på resten av vägen. Jag stod där i ösregnet i drygt en timme innan jag kunde fortsätta min vandring. Jag gillar verkligen inte åskväder och jag känner mig väldigt liten i naturen krafter.

Ytterligare transportsträckor längs grusvägar tog vid. Det fanns inget att se så jag fick roa mig själv med att gnola och sjunga. Passerade en stor väg och sista delen fram till vindskyddet i Vitabäck var på asfalt. Ben och fötter var jättetrötta och det är hårt mot asfalten. Vindskyddet låg fint i en lövskog i en backe. Det fanns utedass vilket är skönt. Jag såg några hjortar men inga som ville komma fram och hälsa. Resten av kvällen ägnades åt att försöka få mina kläder att torka. Det blev lite ensamt i vindskyddet , en hel kväll, men å andra sidan var jag glad att ingen luktade på mina kläder som hade en doft av svett, fukt, tiger balsam och några droppar djungelolja.

Skåneleden Österlen – Eljaröd – Hallsbergs gård

Juli 2019, Skåneleden Österlen, SL 4. Det blev en både tidig och stressig torsdagsmorgon. Var uppe redan vid fem-tiden för att packa klart och sedan ta mig med tåg från Stockholm till Skåne. Första beskedet var att tåget var försenat men det kom. Hade byte i Hässleholm och det verkar som att jag kunde ha bokat ett tidigare tåg. I Kristianstad blev det byte till buss. Det blev långa väntetider och inte alls så optimera resa. Bussen tog mig till Eljaröd där jag började min vandring.

Det var ca 6 km till Alunbruket och deras kaffestuga där jag skulle gå på leden. En ganska trist transportsträcka med den fungerar. I Alunbruket gick jag fel men hittade kaffestugan tillslut. Jag har varit där tidigare och är mycket förtjust i stället. En bra start på den riktiga vandringen. Tyvärr började jag med att gå fel igen så det blev väldiga omvägar för min del.

Vägen mot Heinge, som var mitt mål, var att betraktas som transportsträcka. Det var brännande hett att gå i över fält i solen. Inte mycket att se. Kom in i skogspartier och jag insåg att detta är en etapp som få går. Det gick nästan inte att se stigen och jag fick kämpa mig fram i det höga gräset. Jämfört med grusvägarna så var det mjukt och skönt att gå skogen.

Hettan gjorde att jag drack mycket vatten och började bli orolig för ransonering. Det är ont om vatten längs leden, så man får bära tungt. När jag såg en man utanför sin stuga, tog jag mod till mig och började prata med honom och bad om vatten, det gick bra. Jag var så trött och därmed väldigt tacksam. Men där började problemen. Jag skulle gå igenom en kohage där korna är ”nyfikna men oftast snälla”. Vad betyder ”oftast”? Dessa kor gillade att busa med mig och omringade mig. Jag kom ingenstans. Försökte prata med dem, gå vidare men det är inte så lätt med ett 40tal kor som blockerar varje steg. Tillslut tog jag mig ur hagen och började leta en annan väg. Det var ett misstag.

Det visade sig bli ett enorm omväg. Jag kunde inte gå över fält eftersom det var elstängsel överallt. Jag gick och gick men kom inte i närheten av det vindskydd där jag skulle övernatta. Jag fick göra om planer samtidigt som jag vår så otroligt trött. Det värkte i benen och skymningen föll. Till slut hittade jag ett ställe där jag kunde gå på leden igen, vid Hallsbergs gård. Jag övervägde mellan att gå tillbaka längs leden till vindskyddet eller fortsätta till nästa. Men benen ville bara vila. Det hela slutade med att jag campade på en gräsmatta. Det är inte mitt optimala önskemål att sova under bar himmel. Nöden har ingen lag men vi har i alla fall allemansrätten.

Det blev en väldigt lång dag med väldigt många steg, betydligt längre än planerat. När jag låg under natthimlen och tittade på stjärnorna, undrar jag hur denna vandring kunde bli så äventyrlig. Det är skulle ju bli en lugn vandring.

Välgörande och äventyrlig långhelg

Tvättmaskinen snurrar och jag sitter som klistrad framför tv:n med ”Lotta på Liseberg”. Känns fint att vara hemma igen efter en lång och lite äventyrlig helg på Österlen i Skåne. Jag har slutfört min vandring längs den del av Skåneleden som kallas Österlenleden, SL4. Jag reste ner i torsdags och började min vandring söder om Brösarp och har kom fram till Ystad i söndags. Jag gissar att det har blivit mellan 8-9 mil med alla irrturer, omvägar och egna strövtåg. Allt gick inte helt enligt planerna men det kommer i senare inlägg. Nu är jag i alla fall mycket glad över att ha genomfört vandring, nått mitt mål och uppfyllt min dröm om att gå hela delleden.

I natt har jag sovit på hotell i Malmö. Fick även några timmar i Malmö innan tågresan hem idag. Jag hade gärna stannat längre men jag vill å andra sidan hem och tvätt bort vildmarksdoften. Vandring har många fördelar men man luktar inte gott efter några dagars vandring.

Medan benen vilar och Lotta sjunger börjar jag nu funder över vart nästa resa ska gå.