När en god vana blir en ovana

Någon gång har jag fått lära mig att det kan vara bra med en tydlig gräns mellan arbetsliv och fritid för att ha balans i livet. Ett sätt som kan vara effektivt är att byta om dvs ha arbetskläder och fritidskläder. Detta kan vara särskilt viktigt när man jobbar hemma då arbete och fritid lätt glider ihop. Jag har i stort sett aldrig jeans på en arbetsplats, däremot brukar jag dra på mig ett par slitna jeans när jag skriver. Brallorna markerar skrivtid. Sedan en tid tillbaka har jag en mjuk klänning som jag drar på mig på kvällen, när jag är klar med arbetssökande och intervjuer. När den goa klänningen åker på, får jag vara ledig.

Nu har jag noterat en nackdel med klänningen. När jag väl satt på mig den, orkar jag inte byta igen. Det innebär att det inte blir några sena kvällspromenader eller liknade. Träning måste bli gjort innan jag tar på mig klänningen, annars blir den inte av. Det är som att klänningen blivit ett svepskäl för att inte behöva gå ut mer den dagen.

Det är märkligt hur hjärnan fungerar och att man kan göra saker för att hjälpa sig själv men även för att lura sig själv. Min goda vana för balans kan enkelt blir en ovana för lathet. Man, dvs jag, måste verkligen vara uppmärksam på mig själv för att säkerställa att syftet med mina handlingar blir som det är tänkt. Jag vill ju ha fler goda vanor.

Hur snabbt kan man skapa en ny ovana?

Min ambition är att bli en bättre människa och bli av med ovanor. Därför blir jag lite förvånad över mig själv när jag är på väg att skaffa nya ovanor. Det tycks kunna gå fort, mycket fortare än jag anat.

Kontoret där jag gör mitt exjobb ligger på promenadavstånd, ca 10 minuter. Jag har verkligen sett fram emot lugna morgonar där jag inte behöver gå upp i ottan eller stressa efter kollektivtrafik. Men de senaste dagarna har jag upptäckt en vana, kanske en ovana, där jag inte alls tar det lugnt utan sitter och pluggar innan jag ska iväg. Vips så glömmer jag tiden, blir sen och får stressa iväg. Hur snabbt kan en ovana smyga sig på egentligen? Nu är visserligen pluggandet snart över men jag känner en risk att jag kommer att fylla morgonstunden med något annat. Kanske en morgonblogg?

Det är inte lätt att vara människa. Man får hålla koll på sig själv. I mitt fall är det inte alltid så lätt.

Trött på fil

Frukost var länge ett problem för mig. Jag åt sällan frukost vilket inte var bra. Sedan oktober äter jag frukost varje morgon och jag har varierat mig från fil och granola till smoothies. Det har gått jättebra. Ända till idag.

I morse ville jag verkligen inte ha mer fil. Jag är så trött på det. Kanske får man räkna med det efter sex månader, kanske är det bara en tillfällig svacka. Något måste i alla fall göras så att jag inte faller ut min goda vana.

Tid att göra en god vana ännu godare.

Utan bra start på dagen

Sedan sex veckor tillbaka jobbar jag hårt med min utmaning att skapa en god frukostvana. Jag går och lägger mig tidigare, går upp tidigare och har hittat lättlagad frukost som jag tycker om. Och det går bra, riktigt bra. Det är till och med så att jag känner att jag mår mycket bättre. Allra bäst mår jag av fil och granola och jag har lärt mig att en macka inte är en bra start på dagen.

Idag när jag skulle berätta om detta för en kollega, drabbades jag av insikten att jag missat dagens frukost. Inte pga av resa eller stress utan av ren glömska. Det kändes hemskt.

Frukt1Jag är medveten om att det tar tid att skapa en ny vana, att få rutin och att få den kännas helt naturlig. Men jag trodde att jag var på god väg. Dagens bakslag får bli en lärdom. Jag ska kämpa vidare med min vana.

Jag är värd en bra start på dagen.

Frukost

Det är ju med lite stolthet jag passerat en vecka med frukost varje morgon. Det går bra. Det är faktiskt inte så enformigt trots att jag äter samma frukost varje morgon. Det är gott. Men snart måste den utvecklas.

Frukosten är så enkel som fil med granola. Renée Voltaire har goda sorter granola och den jag äter är sötad med äppeljos. Annars tycker jag nog att många varianter flingor och granola är lite för sockersöta medan müsli känns lite för torrt. Förstår att jag ska kunna göra hemmagjorda varianter och kanske att jag kommer dit någon gång. Tills vidare håller jag tillgodo med butikernas utbud. Oj, så mycket ”flingor” i alla varianter som det finns att välja på.

Nästa steg blir nu att fylla på med lite frukt. Färsk skivad frukt på filen blir bra. Redan nu varierar jag med att strö på kanel eller kardemumma men jag vill ha lite mer av fiber och vitamin. Min idé är att bygga på med en förändring varje vecka. Det räcker. Om några veckor har jag en balanserad och bra frukost. Men just nu gäller det att få in vanan. Och att ta hand om disken.

Målbild
gröt

Vanor

Trots att jag sov alldeles för länge idag, halva dagen försvann, valde jag ändå att packa träningsväskan och åkte in till stan för att träna Indoor Walking. Egentligen tar det alldeles för lång tid med all restid, flera timmar för 50 minuter träning. Det är inte rimligt. Men just nu är det vad jag behöver göra. Jag behöver komma in i vanor, rutiner, för att de på sikt ska kännas som något helt naturligt. Det tar tid. Jag har hört att det tar två till tre år att få in en naturlig och god vana. Det gör att jag har gott om tid på mig.

Att skriva regelbundet och att träna regelbundet är några av de vanor jag vill ha i mitt liv. Jag vill även äta frukost regelbundet. Det är tre mål. Om tre år ska det kännas lika naturligt som att borsta tänderna.

Nu sitter jag vid datorn med mycket trötta ben. En mugg te står bredvid ett block med idéer till en novell. Bara att sätta igång. Det är dags att öppna ett nytt dokument och börja skapa. Även om resultatet inte blir en läsvärd novell, så är det ytterligare ett steg mot en god vana.