Klicka bort

Idag klickade jag bort en sk facebookvän. Det är snarare en bekant som var intressent i ett tidigare arbete. Personen är politiskt aktiv och det är förfärande att få en inblick i hur illa vissa sköter sin politiska kommunikation. Det har många gånger fått mig att undra över om det finns någon etik inom hens parti. Det är ständigt grova anklagelser, personangrepp istället för sakfrågor, hån och härskartekniker. Det avstår jag gärna ifrån i mitt flöde.

Min grundidé är att man ska respektera varandras åsikter. Jag tror dessutom på att reda ut konflikter, inte fly från dem. Att bara blockera ett ta bort vänner ser jag inte som någon lösning eftersom det inte löser själva problemet. Jag ser borttagandet av vänner som något som kan ske i enstaka fall. Däremot, om det blir återkommande finns troligen något att lära av sitt eget beteende, tänker jag. I detta fall har jag funderat över att ta en diskussion men de försök som är gjorda har inte lett någonstans. Nu vill jag inte ha något med personen att göra och vill absolut inte bli förknippad med hen som vän. Därav kändes bortklickande som ett bra beslut.

Vänner och bekanta

Likhet och skillnad mellan vänner och bekanta är något jag sällan tänker på. För mig finns ingen skarp gräns., det är subjektivt och kanske inte är så avgörande vad som är vad. Det kan ju ändras med tiden.

Häromdagen satt jag och fikade med en kvinna som jag lärde känna för gissningsvis 8-10 år sedan. Vi träffas ibland och har kontakt via facebook. Jag upplevde att vi hade ett bra samtal. Så säger kvinnan ”Vi känner ju egentligen inte varandra, vi är mer som bekanta, än som vänner. Men vi nu känner vi varandra bättre”. Jag behöll tanken för mig sig och har tänkt på den sedan dess.

Idag fick jag ett mejl från en tidigare kollega. Vi har inte setts på länge och jag hade mejlat om ett möte. Hon svarade att det inte passade just nu. Hon behövde bland annat prioritera sina vänner. Helt okej och jag respekterar hennes beslut.

Tanken som jag behöll från fikasamtalet tog chansen att utvecklas. Uppenbarligen har ingen av personerna sett mig som sin vän utan bekant. Gränsen är otydlig och föränderlig och faktiskt bra att man talar om den. Min nya tanke är dock att när man uttalar det, så får det en betydelse. Att få vara någons vän/väninna är fint. Att inte vara det är inte alltid lika upplyftande. Det kan bli avgörande med vad som är vad.

Nu ska jag låta den tanken vila och under tiden ska jag vara försiktig med att göra skillnad. åtminstone inte uttalade det i personens närhet. Men jag har nog ända tänkt att fortsätta betrakta de båda personerna som mina vänner.