Roslagsleden, etapp 2

Idag gick jag etapp 2Roslagsleden. Etappen börjar vi Karby gård i Täby och avslutas i Örsta, nära Angarns kyrka i Vallentuna. Jag har sedan länge tänkt gå hela leden och gick första etappen 2018. Det var en varm sommar som inte passade för vandring och sedan dessa har jag gjort annat. Etapp 2 är kanske inte superupplevelse men ändå trevlig att gå. Man måste passera över och under hårt trafikerade vägar, det är ju så i detta område. Men jag gillar att det är möjligt att skapa dessa gröna kilar, hittar genvägar mellan olika motionsspår mm.

Började fint, solen sken utan att bränna. Jag fick chansen att bestiga Täbys högsta naturliga topp, 58 möh! Inte så imponerande men kul. Jag upptäckte områden och en sjö jag inte visste. Jag tog det lugnt och fikade med kaffe och kardemummabulle, alldeles vid ett spår där joggare flåsade förbi.

När halva sträckan var gången började äventyren göra sig påminda. Jag misslyckades totalt med att balansera på en spång och for i backen. Det blev inga allvarliga skador men jag blev lite stukad och fick dra ner på tempot. Det var foten som vek sig och jag landade på knä och handled. Det gör ont men det är inga frakturer, det är jag säker på. Även om det gör ont så måste man ju gå vidare, det finns inget alternativ. Ju längre norrut jag gick, desto mörkare himmel och mer dånande åska. Jag har inget emot regn men jag gillar verkligen inte åska. Regn kom i små droppar. Men när jag var ute på ett öppet fält, öppnade sig himlen, och skyfall var ett faktum. Jag tog skydd längs en ladugårdsvägg men skyddet räckte inte när regnet kom på tvärsen. För första gången klarade inte ens regnjackan att stå emot regnet. Jag var totalt genomblöt, från topp till tå. Jackan har klarat alla regn under 5-6 år men i det här skyfallet hade jag behövt våtdräkt. Jag fick stå länge men till slut var jag tvungen at gå vidare.

Det var inga problem att nå etappslutet vid Örsta och där fanns en busshållsplats. Jag kände mig inte alls ärtig när jag haltade ombord, genomblöt, lite ledig och med skrapade ben.

Eftersom den är leden finns i norrort så gick hemresan hyfsat snabbt och det var skönt att dra av sig allt det våta. Jag är lite frusen men det blev ändå en bra dag. Jag kommer absolut att minna den framöver, trots en ganska modest etapp.

Floppad vandring

Idag var det dags att göra gårdagens planerade vandring och jag hade tänkt mig en pilgrimsled i Vallentuna. Av det skälet gick jag upp tidigt för att ta mig med tåg, buss och annat tåg till Frösunda. Det var dagens första misstag. Jag borde ha tagit bilen till slutmålet och då bara behövt åka en station med tåget. Det hade varit mer effektivt och flexibelt.

Från Frösunda följde jag karta och pilar och vandrade vägen mot Orkesta Kyrka. Där upptäckte jag dagens andra misstag. Jag ville fika i solen och hade kaffe och vatten med mig. Men inget tilltugg då jag åt upp matsäcken under fredagen. Det fungerade men blev lite trist. Jag upptäckte även det tredje misstaget. Jag hade ett pilgrimspass och upptäckte att jag kunde stämpla vid varje kyrka. Det missade jag vid Frösunda kyrka. Men jag orkade absolut inte gå tillbaka. Underlaget var hård asfalt och jag var redan stel i benen.

Jag vandrade vidare, nu på traktorstigar och tänkte på att jag glömt ta med godis. Det hade jag inte ens köpt vilket måste räknas som misstag nummer 4. Misstag nr 5 blev katastrofalt. Jag gick fel. Vid ett vägskäl gick jag åt fel håll, jag tänkte helt fel. Efter ett tag tyckte jag att det inte stämde, fattade inte kartan men trodde mer på markeringen än mig själv. Himla dumt. När jag kom på mitt misstag var jag nästan framme. Jag hade vandrat en annan led än jag tänkt.

När jag kom fram till Lindholmen, för att ta tåget tillbaka, hade jag förstås missat det. Fick vänta för att sedan byta i Vallentuna. Där bjöd jag mig själv på fika för att pigga upp mig. Kände hur det stramar och bränner i huden vilket tyder på att misstag nummer 6 var att inte ta på solskyddsfaktor.

Vallentuna är ett område med många runstenar som jag studerat under dagen. Eftersom jag inte är från trakten, är detta lite nytt för mig, inget som man lärde sig så mycket om i skolan. Det ger lite perspektiv på vandringen. Att jag vandrar i samma trakter där många vandrat i årtusenden före mig.

Nu kan jag ju rätta till alla mina misstag och göra en ny vandring, på rätt led. Men å andra sidan var detta den tristaste led jag någonsin gått så det känns inte så aktuellt. Det hårda underlaget gör att benen var rätt nöjda med att komma hem i tid.

Retreat

img_6255Fredagskvällen inleddes med ett retreat som pågick i ett dygn. Jag var med i en grupp, 18-personer, och vi bodde på kursgård i Vallentuna. Retreat innebär att vi delade gemenskap under tystnad. Vi åt enkelt och jättegott, mediterade, reflekterade, slappnade av, var ute och promenerade eller gjorde det vi kände för. Det fanns möjlighet att vara med på Qi gong, måla, läsa mm. Ett dygn för att fylla på ett meningsfullt sätt.

Temat för detta retreat var ”Resan”. Resan in i sig själv och hitta sitt eget jag. Vi fick bland annat med oss ord från Mark Levengood ”Resan från där man är född till där man hör hemma”. Han lär ha sagt det i ett ”Tankar för dagen” på P1. Jag hittar dock inte programmet men litar på att det stämmer ungefär, även om det kanske inte är ordagrant.

Några kloka svar på mina egna frågor, är jag inte säker på att jag hittade. Men för mig räcker gott med att fortsätta resan och upptäcka saker under resans gång. För mig var det ett bra dygn som gjorde mycket gott. Livet känns både lättare och vackrare! Det betyder mycket.