Förmiddagen som försvann

Var riktigt irriterad i morse. Idag, kl 13.00 var inlämningsdag för ett grupparbete. Trots att jag satt i natt och gjorde en annan persons jobb, så var hela arbetet inte klart som det skulle i morse. Vi har haft flera veckor på oss men det har varit svårt att få kontakt med de andra i gruppen. En tjej är ambitiös men osäker, hon svarar men tar inga initiativ. En kille hör i stort sett inte av sig. Han är duktigt och viktig för resultatet men det blir en stor osäkerhet när man inte vet om han tänker göra något eller inte. Jag har gjort det mesta av hans del.

I morse var han dock lite mer aktiv. Lärarna kollar nämligen så att alla har varit med och bidrag. Troligen det skälet till att han raderade delar av det vi gjort, skrev i det igen, så att det ska se ut som att han gjort det. Jag vet att jag inte ska bry mig, men det gör mig irriterad. Om han hade hört av sig och varit ärlig, hade vi andra självklart hjälp till och försökt lösa hans situation. Nu har vi försökt anpassa oss, gjort allt själva och då kan man inte låta bli att bli berörd när han ändrar utan att säga något. För mig är det inte kamratskap.

Hursomhelst fick jag sitta hela förmiddagen och kommentera, vägleda och stötta inför inlämningen. Jag tror att arbetet är okej så det ska bli skönt att lämna det bakom mig. Jag funderar dock på att ge återkoppling till mina gruppkamratet. De har många fina styrkor att ta vara på. Men det har även egenheter som de behöver arbeta med. Att fortsätta som de gör nu, kommer inte att fungera för dem i arbetslivet.

Var är manualen?

Ibland rullar livet på i en hissnande fart medan det i andra perioder kräver mer av kraft och energi för att komma framåt. Alla har vi våra knep. Men så kommer vi till de situationer som man inte vet hur man ska hantera. Och just nu är jag där. Just nu vill jag helst skrika ”Var är manualen?” Just nu behöver jag vägledning och goda råd.

Men livet har väl ingen manual. Kanske att vi kan lära av varandra. Min övertygelse är dock att var och en måste hitta sitt eget sätt att hantera alla livets situationer på. Så även om det är svårt, så måste jag fixa det här. Sakta måste jag resa mig från min kraschlandning. Det gör ont. Det får göra ont. IMG_2408(2)