Vår, väder och val

Sovmorgonen uteblev då jag glömde stänga av alla alarm på telefoner. Men det känns helt okej att få en extra lång morgon att njuta av. Jag älskar ju stunden på lördagsmorgonen, bästa stunden i veckan. Bryggde kaffe, tog med mig en bunt med böcker och gick ut på balkongen.

Vände in ganska snabbt. Hu så kallt. Det snöade i veckan. När jag vaknade i dag sken solen men solskenet hann försvinna. Nåja, det är alltid roligare att skriva och prata om väder än pandemi.

Trots kyla så känns det att våren är här. Nu är det några pollen om min kropp inte gillar. Måste ta mig till ett apotek idag och får råd om vilka tabletter jag bör ta.

Jag läser ofta flera böcker parallellt. Tre kom med ut på balkongen idag och kvar inne blev de ytterligare två som jag läser. En del böcker behöver man sträckläsa, andra går alldeles utmärkt att läsa parallellt med andra. Men fem böcker är lite väl många parallellt – jag vill ju veta hur det går. Det blir en del av helgens uppgifter. Behöver bara kunna välja vilken jag ska börja med.

Glad Lördag!

Lugna dagar

Den här veckan har varit lugn. Eller rättare sagt, jag har tagit det lugnt. Har igen energi och sover mycket. Då får det vara så. Vädret är ju inte heller så lockande. Det har visserligen slutat blåsa rejält men det är fortfarande mörkgrått och blötväder.

Igår var uppgiften att ta mig till brevlådan med ett viktigt brev samt lämna en bok på biblioteket. Nu är biblioteket ännu mer stängt dvs vilket innebär att man enbart kan lämna tillbaka böcker. Tidigare stängde de för folk men det var möjligt att reservera och hämta ut böcker. Nu har den möjligheten försvunnit och det är totalstängt men undantag för den lilla luckan där man kan lämna böcker.

Dagens uppgift var att ta mig till kontoret för att kolla ett brev som jag tydligen fått. När jag kom dit var dock postutlämningen stängd så det blev att åka hem igen med ogjort ärende. Samtalade en stund med vakten i receptionen som sa att det var folktomt i lokalerna och att postutlämning fått ok på att gå hem tidigare och det tycker jag är helt i sin ordning.

Resten av dagarna går åt till att sova, läsa och lyssna på radio och det passar ju utmärkt när man är ledig. Har lite koll på jobbmejl, fakturor, attestera tid mm men det gör jag så snabbt jag bara kan för att återgå till semesterläge igen. De stora frågorna just nu är: ska jag hinna läsa en bok till innan året är slut? Och blir det uppehåll i morgon så att det passar bra för vandring?

Väder med makt

Med 3 plusgrader och regn, får naturen ett grått uttryck. Molnen hänger lågt. Titt som tätt hörs brak då snö- och isflak rasar ner från taket. Man får var rädd om sig själv och sina ägodelar när man befinner sig i bebyggelse. Har tyvärr sett en del skador men åtminstone bara materiella.

Dagens promenad tarvade egentligen både broddar och galoscher, vilket jag förstås saknade. Vissa partier var barmark, andra snö, snöslask, issörja och rena isgator. Det var översvämningar där vattnet inte har någonstans att ta vägen. Den snabba smälttakten gjorde att underlaget var i förändring. Jag fick helt enkelt anpassa tempot. Största delen av promenaden gick bra. En sträcka, bara några hundra meter, blev en utmaning. Det var tjock, slät is med massor av vatten ovanpå. Med en bergvägg på ena sidan och tät biltrafik på andra sidan om gångbanan, fanns inte så många alternativ – vända eller fortsätta framåt. Jag kom i alla fall fram hel, utan skador och med insikten att välja en annan väg.

Naturkrafterna är mäktiga. Det krävs eftertanke när man bygger upp samhällen, kunskap att underhålla gator och det krävs förstås ett eget förstånd när man är ute. Själv har jag fått ställa undan favoritkängorna. Det är varma, sköna och fungerar i snö men inte på is. Sulorna fäster inte på isen, jag glider fram på ett obehagligt sätt. Vem trodde det om vinterkängor? Nu får de vila och jag tar fram grovkängorna. Det är vädret som bestämmer, inte jag.

Blåsigt

Hej och hå så det blåst i natt. Det började redan igår kväll då vinden ven och trädgrenar vispade runt i en orolig dans. Saker for över gräsmattor. Jag har suttit vid fönstret under natten och sett naturens krafter och jag är tacksam att jag bor i en stabil byggnad. Det var först på morgonkvisten som den kraftiga vinden avtog men visst blåser det fortfarande rejält.

Mina tankar går till alla som är ute i ovädret. Jag har bekanta som är ute på sjön, nöjestur till Tallinn och det är inte så kul i blåsten, det vet jag av egen erfarenhet. Efter att ha jobbat många år i elnätsbranschen tänker jag även på alla som måste ut och ta bort fallna träd vid elledningar och göra andra reparationer. Att beordra ut medarbetare i oväder är ingen favoritsyssla för mig och jag ser dessa modiga personer som hjältar. Naturligtvis finns det många andra yrkesgrupper som är ute och kämpar för oss andra, alla lika viktiga.

Naturen och väder är kraftfullt och mäktigt och kräver sin respekt.

Kraftfulla vindar

Har lyssnat till ovädret under natten. Blåsten har varit hård och tagit i. Här hos mig har inte snön kommit, det är bara kalla vindar som härjar. Det låter hårt och jag undrar vilken skada vinden kommer att göra denna gång.

Det var egentligen inte vinden som höll mig vaken, utan magsmärtor. Jag vet inte vad som orsakat värken, och inte heller vad jag ska göra för att bli av med plågan. Istället låg jag och vred mig i takt till den hårda vinden.

Det är mycket man inte har rådighet över: inte vädret, inte allt som sker inne i kroppen. Jag vill ju gärna se mig som en självständig människa. Vissa nätter blir jag medveten om hur liten jag är i världen. Jag må vara stark som människa men jag är trots alla ”bara” en människa i en stor värld.

Åskrädd

Sitter och kurar i soffan och lyssnar på radio via webben. Regnet tilltar och det åskar. Sedan några år tillbaka är jag inte alls förtjust i åska och blixt. Länge brydde jag mig inte så mycket, men efter en hemsk vandring där jag var rejält utsatt för vädret så har jag väldig respekt för oväder.

Varje blixt får det att krypa till i kroppen, jag ryser och känner mig stressad. Någon form av obehag och oro.

Kanske är det fånigt.
Eller så är det högst naturligt att ha respekt för vädrets krafter. Det väl så vi överlever.