Sjunkande påslager

I mitt kök finns gömmor med både plastpåsar och papperskassar. Det är påsar från alla tänkbara butiker och från olika tider. Jag har ju svårt att slänga saker så mitt lager har varit stort.

För första gången i mitt vuxna liv ser jag ett trendbrott: mitt lager minskar. Användningen av soppåsar har visserligen minskat något ju mer jag sopsorterar men har nu stabiliserat sig. Däremot har inflödet av påsar minskat drastiskt. Detta trendbrott syns tydligt i mitt kök.

Nu är det ingen kris på något sätt utan något som jag ser som ett gott tecken på en sund utveckling. Det är värt lite uppmärksamhet.

Personlighet och struktur

Innan jag började plugga levde jag i tron att skolvärlden har en fungerande struktur som gör utbildning transparent. Nu är den bilden ändrad. Min upplevelse är att strukturen och administrationen/byråkratin är enorm men att det ändå inte lyckats likforma och ge transparens. Enligt min mening är inte lösningen att föra på mer struktur och byråkrati. Nu gäller det för lärare att lära av varandra och inse hur de kan arbeta på ett sätt där de får nyttja sin personlighet utan att det går ut över transparens.

För varje kurs jag går, måste man lära sig hur läraren betygsätter och fokuserar på. Det hjälper inte med mallar och långa dokument som beskriver kursmål och betygkriterier då varje lärare har sin egen tolkning och bedömning.

Mitt förslag till lösning är att lärarna samverkar er och i olika konstellationer. Det vore även bra om det kan läsa mer av varandras texter, dels för att ta bort oklarheter, dels för att lära av vandra. Vi elever sker skillnaderna och det vore bra om lärarna drog samma lärdom.

Naturligtvis blir detta extra tydligt för oss som lär oss att granska och utveckla verksamheter. Ibland känns det väldigt ironiskt då våra lärare inte lever som de lär ut. Det borde få sina chefer att lyssna på sina egna lärdomar.

Jag är en skrivande människa

Idag har jag fått ett brev och ett mejl som betyder något för mig.

Brevet var från en folkhögskola som meddelar att jag är välkommen på en kort sommarkurs i att skriva. Det ser jag fram emot. Jag vill gärna få ny inspiration, träffa andra som skriver och få ny fart i utvecklingen. Jag var inte säker på om jag skulle få plats, så för mig blev detta ett glatt besked.

Mejlet var inte lika glatt eftersom det var ett refuseringsbrev på en novellsamling som jag skickat in till ett förlag. Det var förvisso väntat. Eller rättare sagt så förväntar jag mig inte att få ja vid första förlag. Jag har skickat in till fler förlag och jag är beredd på omskrivningar. Trist är det förstås men jag ser det som en del av min lärprocess.

Det viktigaste, för mig, är dock att jag ser mig som en skrivande människa. Skrivandet är inte enbart en dröm utan något jag verkligen gör, trots att det kan vara svårt och att konkurrensen är hård. Jag vågar skicka till förlag och jag kan hantera både mot- och medgång. Det stärker mig. Nu vill jag mer. Jag vill skriva mer innan kursen sätter fart och jag vill ha gott om tid att skriva efter kursen. Jag vill verkligen utveckla mitt eget skrivande så att det någon gång mer ett positivt brev från ett förlag.

Hög tid att agera hållbart

Enligt min mening behöver vi alla ta ansvar för klimatet och jordens resurser. Jag menar inte att vi ska vara dumsnåla men jag anser att vi inte ska slösa i onödan.

En gång i tiden jobbade jag på ett företag där jag hade personal i både Sverige och Finland. Vi kämpande hårt med att få in gemensamma rutiner. Vi hade massor av telefonmöten som efter en tid ersattes med videomöten. Visst träffades vi även fysiskt men vi la stor möda på att minimera antal resor. Det handlar både om att spara klimat, tid och pengar. Det var svårt att få med alla på förändringarna men vi var riktigt duktiga på det. Av det skälet blir jag så otroligt irriterad när jag fortfarande ser personer för företaget som flyger alldeles för ofta, personer som inte tar till sig teknikens möjligheter.

Så snart jag ser detta slöseri med resurser, oavsett företag, försöker jag att undvika det företaget. Det är viktigt att markera att jag inte accepterar slöseriet. De missar mig som kund. Tyvärr är det inte lika lätt när det gäller myndigheter. Där behöver jag tydligen ta till andra knep. Vilket i sig oroar mig eftersom jag gärna ser att myndigheter tar rollen som förebilder. Jag tycker inte att det är okej att slösa med skattepengar på resor, hotellnätter och traktamenten och restid när det finns alternativ. Alla måste vara öppna för utveckling och ett hållbart agerande, även om det inte går att tjäna pengar på det. Det handlar bland annat om ett gott ledarskap.

Stavning

Har en tanke om att jag blir sämre på stavning. Eller rättare sagt att jag inte utvecklar min förmåga till stavning. Anledningen är att jag väldigt ofta skriver vid ett tangentbord och i Word. Om jag är osäker, går jag inte till en ordbok, utan chansar och ser om det blir rätt, jag använder stavningskontrollen. När jag skriver förhand, är det inte möjligt. Om jag blir osäker, måste jag slå upp ordet och på så sätt lär jag mig till nästa gång. Ofta råkar jag se något annat när jag ändå är i ordboken och på så sätt lär jag mig mer.

För stunden är det förstås snabbt och enkelt att låta Word hjälpa till. Det är den långsiktiga effekten jag tänker på. För mig handlar det inte om vanliga ord, slarvfelen utan de ord som jag skriver väldigt sällan och inte lärt mig stava i skolan.

Å andra sidan, en del av förmågan till stavning, kommer av att se orden dvs jag lär genom att läsa. Att läsa mycket är en viktig del för att utveckla mitt eget skrivande. Tänker att det kanske även påverkar min stavning. Det ger ju ett incitament att läsa mer faktaböcker, mer av vetenskaplig texter och annan litteratur med fler svåra ord.

Som sagt, detta är enbart en tanke som slagit mig.

Tankar om forskning

En del av mina universitetsstudier handlar om att skriva vetenskapligt och att kunna genomföra studier. Just nu läser jag en bok om forskningsmetodik och det är väldigt intressant. Det väcker tankar.

Det finns många olika sätt att se på forskning, utredning och utveckling och det finns många olika vetenskapliga förhållningssätt. Därtill många olika metodiker. Jag anar av det jag läser att det är lätt att falla in det förhållningssätt som den egna disciplinen tillhör.

Ju mer jag läser, desto större blir mitt förtroende för möjligheterna till bra forskning. Samtidigt ser jag att behovet av kritisk granskning är större än jag anat. Jag brukar alltid vara noga med att kolla syfte och avgränsningar i en studie innan jag läser resultatet. Nu inser jag att jag behöver ta reda på än mer om studien innan jag kan tolka dess resultat. Det är ju självklart att både kvalitet och kvantitet i insamling av data är avgörande för resultat och osäkerheter i utfall.

Ser fram emot att göra egna studier och utredningar. För mig är det den viktigaste insikten: att jag tycker att det här med forskning, undersökningar och utveckling känns väldigt välkomnande och kul!

Final i mindfulness måleri

Femte och sista fredagseftermiddagen med mindfulnessmåleri är nu avklarad. Det kändes verkligen vemodigt att lämna mina kurskamrater i kväll. Vi har ju lärt känna varandra genom våra bilder och det ger en närhet trots att vi knappt känner varandra.

Dagens tema vara att göra tre bilder; den jag kommer ifrån, den jag är nu, den jag är på väg emot. Med bilder är det inre bilder som avses, dvs teknik har mindre betydelse. Det kan ibland snarare handla om att hitta en form, en färg eller en struktur.

När vi vara klara namngav jag mina verk, och samlade det jag skapat under dessa fredagar. Det är verkligen en inre resa, en utveckling och samtidigt bara början på något nytt.

img_6324

Teknik och illvilja

Teknik kan vara fantastisk. Jag gillar teknik. Däremot ogillar jag företag som nyttjar teknik för att utnyttja mig.

I helgen upptäckte jag problem med att komma åt en e-postadress och försökte uppdatera här bland inställningar i bloggen. Det har tagit en evighet att få allt rätt. Anledningen är att tjänsteleverantörer tex av e-posttjänst och bloggtjänst, vill bestämma hur jag ska ha det. Det går att ändra inställningar men det är svårt. Företagen vill att jag ska lita på dem, deras inställningar, deras val mm. Men så vill jag inte ha det. Jag vill bestämma själv. Jag vill göra val. Mina val.

I morse upptäckte jag en ändrad inställning på telefonen. Återigen är det allt annat än enkelt att göra inställningar som jag vill ha dem. Mycket är förinställt, det kommer obegripliga varningar när jag vill ändra och jag känner inte att jag har kontroll. Det är orimligt svårt att ha kontroll på sin egna val, sin egen integritet.

Jag fattar att företagen vill tjäna pengar på mig. Men det finns gränser. Min integritet är inte till salu, inte eller min valfrihet. Jag är beredd att betala för tjänster men jag vägrar att låta mig utnyttjas. Det här är en utveckling som går åt helt fel håll. Och det är inte tekniken som är felet – det är företagen och girigheten bakom dem.

Tankar från dagen – att utveckla där man har makten

Utveckling är viktig för mig. Jag vill hela tiden förbättras, att det runt omkring mig förbättras, att hela världen blir en bättre värld att leva i.

Ibland känns det motigt. Det kan vara att andra inte har samma behov, inte samma målbild eller vill ha utveckling på annat sätt. Jag kan känna att det går trögt, står stilla eller till och med går bakåt. Så har det känts på vissa områden den senaste tiden.

Så idag, när jag lät en promenad rensa i mina tankar, kom jag på att jag i dessa perioder kan satsa på min egen utveckling. Att det här är tiden då jag ska utveckla min egna projekt, där jag inte är beroende av andra. För min del är det mitt skrivande.

Jag behöver använda min energi effektiv och inte slösa bort den på irritation. Jag ska satsa på det jag kan göra, där jag har makten. Så snart jag kom hem från promenaden, satte jag mig vid tangentbordet och började skriva.

Det finns ingen anledning att vänta, när man kommit på en bra idé.

P1010202(1)

Yogamånaden

Januari är min månad för yoga. I år i alla fall. Det började vid en pool på Gran Canaria och sedan dess har jag tränat, tränat och tränat. Och läst, låtit mig inspireras och tränat lite till. Och i morgon är det januaris sista dag, final, vilket för mig betyder en yogakurs.

Det är en nybörjarkurs, en eftermiddag för att gå igenom grunderna. Förväntar mig även en del personlig återkoppling och tips som är bra för mig och min kropp. Och det är anledningen till att jag tränat. Jag behöver absolut inte känna mig duktig, men jag vill vara förberedd så att jag vet vad som är svårt för just mig, jag vill veta vad jag ska fråga om och vilka råd jag ska be om.

Efter denna långa månad ser jag verkligen fram emot kursen. Jag längtar. Det ska bli intressant. Kanske får jag veta vad jag gör del, hur jag ska göra annorlunda och hur jag ska utveckla mig.

Efter kursen ska jag ta mig tid för att tänka efter om detta är något jag vill fortsätta med. Eller om det är dags att testa något annat. Men det är då. Än är det januari och än är det yoga jag fokuserar på.