Tankar om livet

Under några torsdagskvällar denna höst har jag deltagit i en grupp med samtal om livet. Vi i gruppen känner inte varandra sedan tidigare och är en brokig skara. En kvinna är 91 år och jag tänker ofta på hennes ord. Det vi säger i gruppen stannar i gruppen, så jag kan inte skriva så mycket. Däremot kan jag ju skriva om mina egna tankar.

Kvinnan har fött många barn, har ännu fler barnbarn och säger ofta att det är först nu hon hunnit tänka på livet och på sig själv. Jag tänker att jag är glad över att ha tiden, redan nu, att jag inte behöver vänta till 91 för att hinna tänka och se inåt. Samtidigt tänker jag på kvinnan, att det inte är försent. Hon går på kurser, samtalsgrupper och andra aktiviteter. Hon vill något, är nyfiken på sig själv och vill ändra på det som skaver. Vilken cool förebild!

Jag vill ha nyfikenheten kvar. Jag vill fortsätta utforska mig själv, hitta nya sidor, nya nyanser. Jag hoppas att jag fortsätter våga ser mer av mig själv, har mod att testa nya saker och att vågar utvecklas. Jag vill bli mitt bästa jag.

 

 

 

Stöd i utveckling

Att skriva är viktigt för mig och nu under hösten har det känts än mer viktigt än tidigare. Jag är mer motiverad att skriva noveller, längtar efter att skriva klart två romanprojekt och framförallt redo att satsa mer på mitt skrivande.

Att läsa mycket är viktigt. Jag läser främst samtida författare men jag försöker läsa olika författare, genrer, stilar för att ta intryck och lära mig. Att gå en skrivkurs är ett annat bra sätt att utveckla sig på. Det har jag gjort många gånger och kommer säkerligen att göra igen. Dock inte denna höst. Kursen tar tid och nu behöver jag tiden till själva skrivandet.

För att öka produktiviteten och effektiviten testar jag nu att ta hjälp av en coach. Det är ingen skrivcoach utan en person som jobbar mycket med personlig utveckling. Det är spännande. Vi har djupa samtal om vad som kan vara mina hinder och hur jag kan använda mina egna egenskaper på ett nytt sätt. Jag vet ännu inte vad detta kommer att leda till men än så länge så känns det givande. Jag har kommit på flera knep till att hitta mer regelbundenhet i skrivandet samt att undvika vissa fallgropar där jag brukar tappa bort mig.

Det känns skönt att det finns hjälp att tillgå. Det är egentligen upp till mig, hur mycket stöd jag är mottaglig för. Jag måste hitta en balans mellan eget kreativt skapande och öppenhet för andras inblandning. Jag provar mig fram och det går riktigt bra. Skyndar långsamt. Steg för steg. Jag är på Gång!