En glass för tröst

Började arbetsdagen med att en halvårsutvärdering med chefen för att utvärdera hur första halvåret har gått. Vi gick igenom vad som fungerar, vad som varit svårt och jag fick lite återkoppling. Vi pratade bl.a. om hur många märkliga akutgrejor vi behövt hantera av olika slag och hoppas på lite mer arbetsro under hösten. Men…

två timmar senare kom nästa stora utmaning och vi fick båda släppa allt annat. Jag slets mellan olika möten, att ta hand om en nyanställd (första dagen) och hantera situationen. Vid sextiden kom vi fram till att vi inte kan göra med idag och chefen gick hem. Jag bestämde mig för att leta efter ett försvunnet mejl som jag borde ha fått men som inte nått mig.

Efter lång felsökning hittade jag felet i min mejlkorg. Jag hittade det försvunna mejlet. Och jag hittade flera hundra andra mejl som inte hamnat i inkorgen. Då ville jag nästan gråta. Så otroligt otäck med mejl som inte kommit fram rätt och som jag inte vetat om. Orkar inte hantera allt i kväll, så det får bli till helgen. På vägen hem köpte en glass att trösta mig. Glass är bättre än gråt, tänker jag.

 

Analyserad

Nu är jag analyserad och utvärderad. Fick tillbringa hela förmiddagen hos ett testföretag och det blev förstås en spännande upplevelse. Det började med djupintervju, sedan rollspel och avslutningsvis genomgång och diskussion om resultatet av de tester jag gjort online.

Rollspelet var inte så märkligt som jag befarande. Jag fick tid att förbereda mig, läsa in mig på en situation och lägga upp en strategi. Det handlade om ett svårt samtal med en medarbetare med brister i sitt beteende och det skulle jag fixa på 20 minuter! Det blev ett bra samtal, under rådande förutsättningar, så jag känner mig nöjd med min insats.

Känner mig nöjd med hela förmiddagen. Det var bra samtal i god ton och jag känner att jag presterade bra dvs förmedlade en tydlig och ärligt bild av mig. Exakt vad utvärderaren skriver i sin rapport vet jag inte men den återkoppling jag fick var i alla fall positivt.

Nu ska jag vila en stund innan kvällsaktiveten dra igång. Jag ska gå på ett författarsamtal som jag ser fram emot väldigt mycket. Men det får bli ett eget inlägg.

 

Att vila i vissheten

Har haft anledning att göra en avstämning i livet. Inte så mycket om vart jag är, snarare vem jag är. Och vill vara. Jag klarade utvärderingen med bravur!

Sommaren var lyckosam för mig på många sätt. Jag hade tid för mig själv. Jag kunde satsa på hälsan och annat som är viktigt för mig. Jag lyckade nå många av mina uppsatta mål. Långt och hårt arbete har gett resultat och det blev så tydligt under sommaren. Det var viktigt för mig att veta, få bekräftat, att mina ansträngningar leder någon vart, att de leder framåt.

Jag är inte klar. Jag vill fortsätta att utvecklas som människa, må gott och leva ett harmoniskt liv. När jag häromdagen fick möjlighet att prata om min personlighet, tog jag chansen, öppnade mig för en främmande människa och fick en öppen och okonstlad återkoppling.

När mannen beskrev hur han uppfattade mig fick jag en tydlig bekräftelse på vem jag är idag. Jag kan se hur jag utvecklats, hur jag hittat nya sidor inom mig själv och hur jag låtit mina styrkor komma fram och ta plats. En skön känsla blommade upp i mig.

Jag är trygg i mig själv, känner mig balanserad och harmonisk och mår bättre än på länge. Det är så jag vill vara. Jag tänker efter, analyserar, reflekterar och fattar välgrundade beslut. Jag drivs av mina passioner – förändringar som gör världen lite bättre. Jag är lyhörd och intresserar mig för andra människor och jag ser möjligheter i olikheter. Jag tror på hållbara och långsiktiga lösningar och relationer.

Jag är ingen affärstrader som tror på snabba klipp och jag försöker inte heller vara det. Jag vet vem jag är och behöver inte försöka spela någon annan.

Jag vet mina styrkor och är minst lika medveten om mina svagheter. Jag vet när det är viktigt att jag tar hjälp av andra med andra egenskaper. Det betyder inte att jag alltid lyckas men medvetenheten är till stor hjälp.

Jag är inte perfekt. Jag vill inte vara perfekt. Jag är människa. Jag vill vara mig själv. Jag vill utveckla mig själv. Och nu vet jag att jag är på rätt väg. Det känns oerhört skönt att kunna vila i den vissheten.


Det här är mitt 500:ade inlägg. Det är även en text jag aldrig skulle ha vågat skriva för några år sedan.  Glädjen i att leva upp till mina egna förväntningar, ger mod. Nu vill jag visa mer av mig själv, få andra att se mig som jag är och få andra att ge mig chansen att utvecklas.

Fortsatt Friskis

Minst en gång per år funderar jag över hur min träning ska se ut framöver. I samband med att mitt träningskort är på väg att löpa ut, så gör jag en lite utvärdering och en marknadsundersökning. Framförallt funderar jag över eventuella förändringar och nya behov hos mig själv.

Ikväll har jag bestämt mig. Jag kommer att fortsätta att träna hos Friskis&Svettis och kommer att förlänga mitt träningskort i ytterligare ett år. För att kunna variera med simning, har jag även bestämt mig för ett klippkort till simhallen. Efter 10 gånger i simhallen, bör jag veta om jag vill fortsätta med simningen eller ej. Nästa avstämning sker vid årsskiftet.

Nu när jag har dessa förutsättningar, kan jag ta nästa steg och formulera bra och tydliga mål för träningen. Därefter ska jag besluta om ett motiverande belöningssystem vid måluppfyllelse. Steg för steg tar jag mig an en ny träningssäsong. Förväntansfull och skadefri!

Avstämning

Det är tid att kolla hur det går med mina mål. För att må bra har jag satt upp fem mål som är relaterade till min hälsa. Därtill finns delmål och förklarande texter. Kort beskrivet är mina mål:

  • Sängdags senast 22.30
  • Motionera minst 55 minuter varje dag
  • Ät frukost varje dag
  • Ät mellanmål och ”matigt” även på kvällar och helger
  • Tänk tallriksmodell

Att sova gott och lagom länge är en svår utmaning. Jag har kommit en bit på väg men det är en lång väg kvar till jag kan kalla det en god vana. Här måste jag fortsätta att nöta.

Motionen går bra. Jag tränar riktigt bra vissa dagar och mängden motion ökar. Utmaningen är att jag inte längre registrerar min vardagsmotion, så jag har ingen bra koll. Här skulle jag egentligen behöva omformulera mitt mål. Men jag känner mig trygg i att jag är på rätt väg. Att motionera känns kul och det är viktigt.

Frukostmålet är det som jag numera kan fira. Jag känner att frukosten börjar bli en riktigt god vana. Jag ser fram emot den och bli riktigt orolig för dagen om jag missar min frukost. Jag har hittat favoriter som fungerar; fil och granola. Jag har till och med funderar över att leta fram ett bra recept för att göra egen granola. Hurra för frukosten! Det här målet behöver jag inte tänka på längre. Det fungerar.

Det två resterande mat-målen är på gång, eller åtminstone påbörjade. Jag tänker, experimenterar och försöker hitta långvariga lösningar. Det känns som att det är möjligt.

Gemensamt för mina mål är att de alla ska leda till en långsiktig beteendeförändring. Därav har jag ingen brådska. Det är rutin och känslan av vana som jag eftersträvar och det tar flera år. Men det känns riktigt bra att vara På Gång.

PåGång(1)

 

Utvärdering

En vecka har gått sedan jag fattade ett beslut. En vecka är visserligen ingen lång tid när man vill göra en förändring i livet, men jag tycker ändå att det är värt en utvärdering.

Mitt mål är att sitta ner och äta frukost i lugn och ro varje dag. För mig är det viktigt för att få en jämnare fördelning av måltider under dygnet, bättre koll på blodsocker och sug. För att få in frukostrutinen, behöver jag ge mig tid och det innebär att jag måste gå upp tidigare vilket i sin tur innebär att jag behöver gå och lägga mig tidigare. Det ena ger det andra och det är viktigt att tänka på helheten.

Första veckan ser ganska lovande ut. Jag har verkligen ätit frukost varje dag och det är jag nöjd med. Jag har även gått och lagt mig tidigare nästan varje kväll. Något undantag har det visserligen blivit men det accepterar jag. Däremot har jag oerhört svårt att gå upp i tid. Det hjälper inte att jag somnar tidigare, jag sover bara mer. Kanske är det förkylningen som stör, kanske tar det längre tid att vänja sig eller möjligen så behöver jag testa en ny tid för väckning. Jag får låta tiden utvisa vad som passar bäst för just mig. En vecka är en bra start, och jag är motiverad att fortsätta. Det viktigaste är att jag har tagit detta steg och är på gång. Det känns bra.