Bestört

Nyheten om att det är en autistisk kille med Downs Syndrom som blivit ihjälskjuten av polisen i Vasastan, har skakat om mig ordentligt. Först ville jag knappt tro det jag läste och sedan blev jag både ledsen och arg. Sådant får inte hända.

Jag tycker att det är viktigt att utredningen om vad som hände, görs ordentligt och det får ta sin tid. Men det får inte stanna där, som en enskild händelse. Jag anser att det måste till fler analyser om vad som leder fram till att poliserna agerar som de gör. Är det något i utbildningen, i deras instruktioner eller i deras kultur som behöver ändras? Eller annat? Något behöver i alla fall göras för att undvika att fler personer blir skadade eller dödade i onödan i framtiden.

Många tankar kring mordet på Olof Palme

Har med stort intresse sett på Uppdrag Granskning och deras granskning av hur Christer Pettersson blev misstänkt för mordet på Olof Palme. Det är sådant jag kan fångas av och jag har läst på en del. Däremot var jag ung, högstadietjej, när mordet inträffade så jag har inte någon tydlig bild av de första tiden. Sedan början av 1990-talet har jag tillbringat mycket tid i Sollentuna och därmed stött på Christer Petterson vid några tillfället. Det har absolut bidragit till att fallet intresserar mig. Det kom lite närmre min vardag. Så sent som i december läste jag boken ”Nätterna på Mon Chéri” som handlar om den 33-åring som för en tid var misstänkt. Det är onekligen många märkliga turer i utredningen och allt som hänt under åren.

Eftersom jag är intresserad av företagskultur, verksamhetsutveckling mm så är jag oerhört nyfiken på kulturen inom polisen. Hur jobbar de egentligen? Vilket ansvar tar de för att utredare agerar korrekt? Hur är förmågan att kunna säga ifrån när något går del. Det har ju varit så många affärer under åren. Personer som framstår som hjältar men som ifrågasätt långt senare. Det gäller ju inte enbart utredningen om mordet på Olof Palme utan även exempelvis Kevin-fallet i Arvika. Att personer kan göra fel händer överallt, men det jag tänker på är hur många tycks dras med (group thinking) och hur svårt det tycks vara att larma när något inte står rätt till. Eftersom jag inte har insyn, så kan jag inget veta och därav nyfikenheten. Hoppas på några intressanta forskningsrapporter eftersom jag tror att vi har något att lära. Vill även vara tydligt med att jag inte tror att det alltid är märkliga turer inom polisen. Det finns många bra utredningen. Men att det kan gå snett, och gå snett längre i vissa fall, det oroar mig.

Samtidigt hyser jag stort förtroende för Christer Petersson som nu är förundersökningsledare. Det ska bli väldigt intressant att se vad han kan åstadkomma. Jag lär ju i alla fall få fortsätt att följa och läsa om fallet, i många år till.

Tankar om forskning

En del av mina universitetsstudier handlar om att skriva vetenskapligt och att kunna genomföra studier. Just nu läser jag en bok om forskningsmetodik och det är väldigt intressant. Det väcker tankar.

Det finns många olika sätt att se på forskning, utredning och utveckling och det finns många olika vetenskapliga förhållningssätt. Därtill många olika metodiker. Jag anar av det jag läser att det är lätt att falla in det förhållningssätt som den egna disciplinen tillhör.

Ju mer jag läser, desto större blir mitt förtroende för möjligheterna till bra forskning. Samtidigt ser jag att behovet av kritisk granskning är större än jag anat. Jag brukar alltid vara noga med att kolla syfte och avgränsningar i en studie innan jag läser resultatet. Nu inser jag att jag behöver ta reda på än mer om studien innan jag kan tolka dess resultat. Det är ju självklart att både kvalitet och kvantitet i insamling av data är avgörande för resultat och osäkerheter i utfall.

Ser fram emot att göra egna studier och utredningar. För mig är det den viktigaste insikten: att jag tycker att det här med forskning, undersökningar och utveckling känns väldigt välkomnande och kul!