Högmod före fall

Flitig som en myra tog jag min an dagens göromål. Betade av den ena uppgiften efter den andra och fick lite tid över inför eftermiddagens webbinarium, som jag ville delta i. Det är möjligt att titta när som helt men en fördel i att delta i livesändningar är att man kan ställa frågor och chatta. Satt en stund på balkongen och läste. När det var dags för webben loggade jag in och insåg direkt att jag var en timme sen. Pinsamt illa av mig att missa tiden men det är ju tyvärr sådant som händer ibland. I min iver att försöka vända motgångar till framgång, tänkte jag mig en promenad. Hann nästan inte tänka klart innan det började regna. Jag känner att universum utmanar mig och mitt positiva angreppsätt. Jag antar utmaningen. Bara att byta om och ge mig ut igen. Det här ska bli en bra dag!

Det rullar på

Ännu en dag med blandade utmaningar. Idag skulle jag göra en presentation om mitt exjobb: vad jag gjort hittills och vad som ska ske härnäst. Jag kan förstå mitt jobb utan och innan och känner mig helt trygg i det. Samtidigt inser jag att alla andra i rummet är experter och jag är helt ny inom området. Jag kan visserligen inte allt i deras verksamheten däremot vet jag mycket om hur verksamheter kan utvecklas och det visade jag idag. Jag känner en stor tacksamhet att jag är så trygg i mig själv och vågar utmana dessa experter. Det kändes väldigt bra.

Under eftermiddagen jäktade jag till Stockholm Stadsbiblioteket för att låna böcker som jag behöver till exjobbet. Jag hade extrem otur. Allt var utlånat. Någon måste ha precis samma intresse som jag och lånat denna vecka. Jag skev min lista, 10-12 böcker, i början av veckan och då fanns allt. Men inte idag. Tyvärr.

Nästa hållpunkt var en träff med min ena, och mycket trevliga, bokcirkel. Vi träffade på en restaurang och kunde kombinera med ett glas vin eller öl. Jag behövde dock kunna köra bil under kvällen och fick hålla mig till mineralvatten. Vi talade om boken ”Arv och miljö” och det blev en väldigt intressant diskussion. Berättelsen har många bottnar och ger upphov till egna reflektioner.

Nu är det hög tid att förbereda morgondagen. Jag har några känsliga möten att ta hand om så det gäller att tänka efter hur de kan läggas upp på bästa sätt.

Glad för en kropp som reagerar

Jag är tacksam för en fungerande kropp utan allvarligare fel. Jag är inte så bra att ta hand om min kropp men jag visar åtminstone lite omtanke. Jag röker inte, dricker sällan alkohol men är överviktigt och tränar för dåligt. Att vandra med packning är ett sätt för mig att utmana mig själv samtidigt som jag lär mig mycket om min kropp.

När jag vandrar påminns jag om att jag inte är så stark och vältränad som jag önskar men samtidigt ser jag att jag oftast orkar mer än vad jag tror. Det fysiska är en del men i vandring är även den mentala delen avgörande. Det kan krävas en hel del mental styrka att vara ute i skrämmande oväder, att fortsätta trots att alla krafter är slut och att fortsätta trots smärta och värk.

För min del handlar det om att våga utmana mig men att samtidigt vara klok. Ibland går jag på, bara för att jag har ett mål, oavsett om det är bra eller ej. Jag vill att mina vandringar ska vara stärkande men jag får erkänna att jag ibland sliter lite för hårt på kroppen. Det är något som jag har att jobba med.

Vid min senaste vandring fick jag kämpa med att hitta en bra teknik att vandra i sand. Jag har ingen erfarenhet och jag fattade inte heller hur hård motvinden var mot mig. Jag behöver även ta paus mer ofta än jag gör. Nu i efterhand vet jag dessutom att jag borde sovit bättre innan vandringen samt att jag borde ha ätit bättre mat.

Glädjande är att kroppen säger ifrån. Brister i kosten syntes i blåmärken på kroppen. Att musklerna blev slitna märktes i frossa och att jag gick lite längre än jag egentligen orkade resulterade i illamående. Genom att vila läkte kroppen sig själv. Det tycker jag är väldigt coolt och imponerande. Kroppen reagerar och jag måste bara lära mig att lyssna, helst i tid.

Svåra utmaningar

Att detoxa mitt liv på tre veckor, är fortfarande en bra idé men betydligt svårare än jag trott. Jag måste verkligen tänka till för att lösa en del av utmaningarna.

En av de saker jag har att göra är att minska på allt onödigt i maten som ”inte ger näring” eller som på olika sätt belastar kroppen. Det kan vara kaffe, alkohol, socker, rött kött eller färdiglagad mat. Jag dricker i stort inte alkohol, har redan kommit ner i lagom nivåer avseende kaffe och rött kött så för mig är socker och färdiglagad mat som är det svåra. Jag är ju inte så bra på matlagning. Även om jag blivit ganska bra på omelett med fetaost, så blir det ju trist i längden. Ät äta min mat är inget glatt och ljuvligt. Det här är inte så lätt att fixa. Jag behöver träning. Och enkla recept.

En annan av mina utmaningar är att ”sluta multitaska”. Jag trodde att jag blivit bättre på att göra en sak i taget men idag har det varit fördömt. Så fort jag börjat på något, har telefon ringt eller så har något annat avbrutit mig. Förvissa har jag lärt mig att ta paus och bara ha min uppmärksamhet åt ett håll men jag känner att jag gör många korta saker. Istället för att läsa alla fyra kapitel i en bok, så läser jag två, kollar och svarar på mejl, och sedan läser jag resterande delar. Jag har inte ro i kroppen att göra en sak länge. Och det är ju precis därför som övningen finns på mitt schema. Det är något jag måste jobba med.

Jag kämpar på.

Mindre garderob?

I min ägo finns en hel del kläder. Egentligen alldeles för mycket. Jag köper mer än jag gör mig av med. Jag byter garderob sommar och vinter och ibland låter jag vissa plagg vara kvar på vinden under flera säsonger innan jag tar fram dem igen. Men hur jag än gör så är det ett överflöd.

Häromkvällen lekte jag med tanken att magasinera fler plagg. Att begränsa garderoben under kommande säsong. Att välja ut ett begränsat antal klänningar och använda dem hela höst-vinter-vårsäsongen. Kanske komplettera med några brallor och tröjor för fritidsaktiviteter. Vågar jag? Vill jag? Varför?

Just nu är det lite lockande. Som ett experiment. Som en utmaning. Ska nog använda semestern till att fundera vidare. Men om det ska lyckas behöver jag nog vara lite mer noggrann och tänka igenom mitt motiv. Varför? Och kommer det att göra mig mer lycklig?