Chockerande bild av Stockholm

Att det finns många hemlösa i Stockholm är ingen nyhet. Vi ser dem överallt numera. De som sitter och tigger på dagarna, letar sig till hyfsat torra trottoarer på kvällarna för att sova. Det är helt orimligt att så många sover ut i kylan och ändå jag ser det varje dag. Jag har funderat en del över var de uträttar vissa behov och var de gör sin morgontoalett. Ikväll kom jag lite väl nära en del av sanningen.

Den bakgata, mitt i Centrala Stockholm, som jag går varje dag är en av de trottoarer där många väljer att sova. En bro ger bra regnskydd. Sovplatserna är enbart på ena sidan av gatan, och jag väljer alltid att gå på trottoaren på motsatt sida. När jag kom ut från jobbet i kväll och började gå mot Centralen, så såg jag två mörka skuggor vid trottoaren. Det är en höjdskillnad mellan vägen och trottoaren (som ligger högre än vägen). Bilar står parkerade längs vägen och det var mellan muren och bilarna som jag upptäckte kvinnorna. Det är trångt och knappast en naturlig plats att vara på vilket gjorde mig misstänksam. Men snart insåg jag att jag inte ville se det jag såg.

Kvinnorna nyttjade den trånga platsen på gatan som toalett. Jag har inte sett det tidigare, aldrig anat och jag ville inte tro det jag såg. Men när jag mötte en av kvinnornas blick så insåg jag att det verkligen var så illa som jag befarade. Jag blev chockad, gick vidare. I just det läget fanns inget jag kunde göra.

Nu kan jag inte sluta tänka på det. Jag känner mig liten och rådlös, för det är verkligen inte mycket jag kan göra åt problemet. Men något måste göras. Jag kan ju inte bara se på när detta sker. Måste bara släppa kvällens intryck först.

Smärtsam Stockhlmspromenad

Det börjar bli allt mer smärtsamt att promenera genom Stockholm. Gatorna är sig lika men gatubilden förändras. I oroväckandet takt.

Tiggarna blir fler och fler, mer högljudda och mer närgångna. Vad jag uppfattar som hemlösa syns mer och mer. Jag ser dem sitta och sova i öppna, offentliga rum. Om morgnarna ser jag dem packa ihop sig, kommer fram från mörkret. På dagarna ser jag deras tillhörigheter vara magasinerade i portar och vrår. På kvällar är det som att vissa platser är som hotell. Under broar tycks det finnas samhällen, system med sovplatser och möjligen även någon form av hierarki. Jag ser fler och fler som inte har det bra, som inte mår bra, som behöver hjälp.

Utvecklingen går fort, oroväckande fort. Det är en stor förändring jämfört med senaste året, senaste månaden, senaste veckan.

Det är smärtsamt. Det smärtar mig att så många behöver hjälp men inte får det. Det smärtar mig att se att så många inte mår bra, inte har det bra. Det gör ont att se att så många är utanför det blomstrande samhälle som jag lever i, trots att de hör hemma här. Det gör ont att se att så många saknar ett rimligt sätt att leva. Hur kan vi stoppa denna utveckling? Vad kan jag göra? Som gör verklig skillnad?

Det här är en samhällsutveckling som jag inte önskar. Det är en utveckling som jag vill förändra, vrida utvecklingen. Jag vill göra skillnad. Verklig skillnad.

Vad ska jag göra?