Utan personligt ansvar

IMG_3712(2)Min läsupplevelse av ”Utan personligt ansvar” av Lena Andersson, har varit både angenäm och intressant. Jag har läs noga och njutit av varje ord. Oj, vilket genialt språk Lena Andersson har!

Har läst flera av Lena Anderssons böcker och tyckt om många. Däremot tyckte jag inte om ”Egenmäktigt förfarande”. Jag såg inte det stora, vad andra attraherades av och jag ville så gärna förstå. Därför blev jag så glad när min ena bokcirkel ville läsa boken, en bra motivation för mig att försöka förstå.

Historien är enkel. En kärlekshistoria som den kan se ut i dag, där mannen är gift och kvinnan ändå hoppas på en framtid. Men språket, analyserna, inblicken i karaktärerna och varför de agerar som de gör, tycker jag är otroligt bra. För mig blev det så tydligt i denna bok, kontrasterna bidrog till tydlighet. Jag tycker att språket framträder, analyserna blir mer intressanta eftersom de inte lindas in i någon komplicerad historia.

Mina vänner tycker inte som jag. De flesta jag diskuterat med tycker att Egenmäktigt förfarande är bättre än uppföljaren. Kanske är det så. Eller så kanske det beror på oss själva; hur vi läser; hur vi vågar se och vad vi själva har för erfarenheter. Kanske att det beror på vår förmåga att förstå andra människor. Vad vet jag?

Jag gillar verkligen ”Utan personligt ansvar” och det är en dröm att kunna skriva som Lena Andersson.

Uppvarvning

Lördagen blev riktigt lat. Vaknade alldeles för sent, halva dagen redan passerad. Tog mig in till stan och strosade runt. Så skönt att få promenera i stadsmiljö och göra korta stopp om jag ser något intressant i ett skyltfönster. Att promenera släpper tankarna fria, drar igång kreativitet och visp så hade jag en ny idé till en novell.

Satte mig på ett café i Gamla stan och skrev ner mina novellidéer och läste sedan några kapitel i en bok. Mysigt tycker jag. Blev lite förvånad när en frusen tomtegubbe stod i kön och köpte kaffe. Såg riktigt kul ut.

Tog mig hem och la mig på soffan. Trodde att jag tittade på handboll på tv men tablån sa basket vilket förklarade det höga målen. Kände stor tacksamhet att jag inte han lägga ut en kommentar på Facebook.

Fanns kvar i soffan resten av kvällen. Jag läser Lena Andersossons ”Utan personligt ansvar” och jag har svårt att lägga ifrån mig boken, men vill inte heller att den ska ta slut.

Så blev det söndag och jag borde varva upp igen, sätta fart och få något gjort. Men först lite kaffe, och kanske något mer kapitel i boken innan jag ger mig ut i ett snöfritt landskap för att njuta av solen.