Nöjd

Jag känner mig faktiskt lite nöjd med mig själv. Det kan vara värt att sätta på pränt.

Som jag skrivit om tidigare så kan det var en utmaning att få skol-grupparbeten att fungera. In den senaste, eller rättare sagt nuvarande, har jag fått dra ett tungt lass. Några gör minimalt, andra svarar inte när vid kontaktförfrågan. Eftersom vi har en komplettering att göra, så ägnade jag massor av tid förra veckan. Jag skrev om, gjorde om, föreslog ändringar mm. Mina ”vänner” har inte ens orkat kommentera. Igår satt jag med uppgiften igen. Så kom jag till insikt.

Jag skrev helt enkelt till de andra att uppgiften inte var klar och att vi behöver hjälpas åt för att slutföra. Jag skrev så rakt och neutralt jag kunde och skickade utan att göra stor sak av det. Det blev tyst. Men idag så börjar saker så sakteliga hända. Visst måste jag fortsätta att bidra men nu är jag åtminstone inte ensam. Jag är nöjd.

Nya direktiv hela tiden

Sitter med en uppgift som jag lagt alldeles för mycket tid på. Instruktionen är mycket svårtydd och jag har skriv om väldigt många gånger för att hitta något flyt i texten. Det är mycket som ska få plats på få sidor. Livet som student är inte lätt.

Först fanns ingen sidbegränsning. Sedan kom en kryptisk som kunde tolkas lite olika och som jag tolkade till max 2-4 sidor. Då jag tycke att jag behövde drygt sex sidor för att få med allt innehåll så har det varit en hård kamp med att stryka, skriva om, stryka ännu mer. Har precis lyckats ta mig från dryga sex sidor till 5½. Nu kom besked om max 5 sidor. Jaha. Vad har jag tagit bort? Ska något annat in? Eller ska jag låta det vara? Fler timmar kvar!

Jag tar till min standardlösning. En kopp kaffe och reflektion innan jag fortsätter. Kanske även en söndagsbulle.

Måndag med många ingredienser

Måndagsmorgonen började tidigt då jag behövde plugga en stund innan första mötet kl 09.30, ett grupparbete via skype som till min glädje blev både effektivt och bra. Efter det kunde jag slutföra ännu en uppgift och skicka in och det är så skönt.

Lunch med boksamtal var nästa punkt på schemat, så jag fick piffa till mig och bege mig in till stan. Lunchen var god och det är så kul att träffa mina vänner i bokcirkeln. Vi hade läst ”Norrtullsligan” som inte gav något jättejubel men som många ändå tyckte var intressant att läsa.

Sedan blev det språngmarsch över stan för att hinna till ett seminarium om motivation. Åh, så givande. Det handlar om vad som moviterar oss, var och en av oss eftersom det är individuellt, och hur man behöver ta reda på det. Därefter handlade om vägar att kunna få in mer av det i livet. Det väckte massor av tankar. Jag har, trodde jag, en tydlig plan framåt men nu måste jag ta en liten paus och stämma av, tänka om. Och jag har redan börjar googla på fler utbildningar, som komplement till det jag redan går, för att kunna ta mig vidare. Men som sagt, jag måste stanna upp en stund och tänka.

Eftermiddagen flög iväg och det blev snabbt dags att träffa en väninna. Vi hann med ett glas vin innan vi gick till radiohuset för att lyssna till inspelningen av ”På minuten”. Det är oerhört ovanligt att jag dricker vin, men vissa människor får mig att göra det. Och tycka om det. ”På minuten” var jättekul, förstås. Och det är då befriande att få skratta så hjärtligt.  En riktigt toppenkväll!

Trodde att det skulle var lugnt att ta pendeltåget hem en måndagskväll, men det var ju helt fel. Massor av fotbollsfans fyllde vagnen, så någon lugn resa blev det inte tal om. Men en riktigt bra måndag, det blev det!