Littfest i Umeå

Förra året besökte jag litteraturfestivalen i Umeå. Då kände jag mig inte riktigt hemma på den bokmässsan, däremot blev hela resan och besöket i Umeå betydelsefull av personliga skäl och en av förra årets höjdpunkter. I år passade det inte med en resa, däremot har jag följt en del via webben. Under söndagskvällen satt jag klistrad framför Babel som spelat in sitt program i Umeå.

När jag ser så noterar jag att utveckling har skett. Det verkar som att de fortsatt förbättra logistik och trivsel i lokalerna.  Det jag också noterar är att de som jämför bokfestivalen, relaterar till Göteborg. Det är som att bokmässan i Göteborg är referensmåttet trots att det i dag finns många andra litteraturfestivaler av olika slag. Det här tror jag kommer att utvecklas dvs fler litteraturfestivaler kommer att utvecklas och vi kommer att kunna relatera och jämföra med annat än Göteborg.

När jag såg Babel och alla bilder från Umeå, så återväcks känslan att vilja åka tillbaka dit någon gång.

Glada samtal

Vilka fantastiska samtal jag haft under min vistelse i Umeå. Det blev en riktigt glad överraskning och var inte något som jag väntat mig. Var jag än kom – hotellet, butiker, museer och evenemang – så har jag fastnat i samtal. Jag har pratat med folk på caféer och i dörröppning.

Jag fastnade länge i ett samtal om kultur med kvinnan som sålde biljetter på Norrlandsoperan. Oj så vi skrattade. Varma skratt direkt från hjärtat om allt möjligt.

Vid bildmuseet hade jag ett jätteintressant samtal med en av guiderna. Jag tror att jag var kvar hos henne i en halvtimme. Vi pratade om konsten, Umeå, museer, böcker, litteratur, norrsken och Sara Lidman.

För mig betyder dessa samtal mycket. Att dela tankar med en helt okänd människa kan innebära så mycket. Jag fick goda råd, kloka tankar och glada skratt. Jag hoppas att jag kunde ge något tillbaka.

Snö och skor

Mitt besök i Umeå i veckan var lite annorlunda jämfört mina andra Sverige-resor. Jag gillar ju att upptäcka olika delar av Sverige och min upplevelse är att alla städer har något att erbjuda och upptäcka. Jag åker oftare söder ut och det här var första gång som jag var så långt norrut på denna typ av resa. Att besöka norra Sverige under vintertid är mer förknippat med friluftsliv och att besöka en stad under snötäcke är lite annorlunda. Man kan inte uppleva parkprakt, skulpturer mm och får upptäcka det som sticker upp ur snö och det som finns inomhus.

Snön dominerade mycket av upplevelsen. För det första var snön vit. Solen sken och det gnistrande. Där jag bor är snön smutsbrun och slaskig. Det var så härligt att se så mycket vit snö. Det var så ljust och bländande. Jag uppskattade även snöröjningen som fungerar. Det fanns plogade och sandade gångvägar. Det kunde vara lite halt på vissa ställen men det var fullt möjligt att ta sig fram. Underbart! Jag lärde mig snabbt att följa gångarna. Det gick inte att gena då snön var för djup.

Att bra skor är en nödvändighet, blev tydlig. Rejäla kängor satt på var mans fot och många hade broddar. På ett café fanns ”lånetofflor” eftersom broddar var förbjudna. Vilken underbar idé! Jag noterade även att många hade med sig inneskor och bytte skor i garderoben, exempelvis på Norrlandsoperan och i Folkets hus. Hatthyllan blev snarare en skohylla där folk lämnade in sina skor. Det är en sällsynt syn i Stockholm och jag gillar att när praktiska lösningar är accepterade och tillåtna.

Jag gillar att upptäcka den här typen av detaljer. Vi lär av våra erfarenheter. Min människosyn är att vi är olika och att en del av olikheten kommer av våra erfarenheter. Vi är inte korkade för att vi är olika. Det som upptar en människas vardag, kanske inte finns anledning att tänka på mycket på för en annan person. Men vi kan lära oss och våra erfarenheter kan hjälpa oss att förstå andra. Att resa är ett sätt att utvecklas som människa.