Mer om retreat

I helgen var jag på retreat och det var Sigtunastiftelsen som var arrangör. Jag har varit på retreat tidigare, oftast halv eller heldagar. Jag trodde att jag inte varit på längre retreat tidigare men det stämmer inte. Nu har minnet klarnat och jag har faktiskt varit på dygnslångt retreat med övernattning. Temat denna helg var ”övergång” och jag visste att det skulle innehålla dans och måleri. För mig var det måleriet som lockade.

Vår grupp bodde i en separat villa dvs vi var inte i hotelldelen av Sigtunastiftelsen. Vi fick även alla måltider i vårt hus. Det fanns ett program med aktiviteter och det var helt frivilligt vad man ville vara med i. Vår retreat skedde under tystnad. Det blir en fin gemenskap men jag vet inte någonting om mina meddeltagare. Det är lite annorlunda.

För mig passade inte danspassen. Jag var inte med från början och jag är inte så mycket för att hålla på och lära mig rörelser och steg. Däremot gillade jag måleridelarna även om det var svårt. Det fanns papper kritor av oljepastell, kritor av torrpastell och en speciell sorts färg jag inte minns namnet på. Ganska enkla material så det var inte tal om att göra konstverk. Måleriet handlade om utforskande, inte att prestera, det är jätteviktigt och passar mig utmärkt. Jag hade hoppas på mer av meditation, de pass som erbjöds var i rörelse dvs i dans. Det hade jag inte förstått innan dvs att alla passen var dans.

Jag hade även hoppats på mer balanserad kost. Maten var god, men flera rätter var lätta och jag blev faktiskt hungrig långt innan nästa måltid. Fredagsmiddagen innebär soppa, lördagslunchen var glasnudlar och middagen var grönsaksbiffar. Det fanns ingen sallad till så vi fick fylla på med bröd för att bli mätta. Brödet var gott men ljust och lätt så det mättade bara för stunden. Söndagens lunch var däremot lax och potatisstomp som mättade gott. Men det var ju lite sent eftersom vi då var på väg hem.

Som kaffetant hade jag även önskat gott fika. Kaffe var knappt drickbart. Te fanns men mest grönt te. Inget rött te och jag hade glömt att ta med mig eget.

Det var en fin helg men inget av det lilla extra. Jag åker gärna dit igen, men då vill jag på i hotelldelen. Bara att ta med ritblock och det blir betydligt billigare än att vara med på retreat. Men för mig blir det nog att ta med skrivblocket i stället – det är ett perfekt ställe att sitta och skriva på.

Retreat

Min fredag blev en stressig historia. Alldeles försenad slängde jag ihop en weekendpackning och rusade mot bilen. Det tog en bra stund i bilkö innan pulsen började gå ner. Det blev lite väl tydligt hur stressad jag faktiskt var. Lite ironiskt eftersom jag var på väg till retreat, en ledig helg i tystnad. Retreat är ett sätt att dra sig tillbaka och behovet av vila är det i alla fall ingen tvekan om.

När jag kom fram till Sigtuna hade stressen ersätts av en överväldigande trötthet. Jag checkade in men hade svårt att koncentrera mig under välkomstinformationen vid retreaten. Jag klippte med ögonen under middagen och orkade faktiskt inte vara med på kvällsaktiviteten. Jag var så galet trött att jag bara behövde få ligga ner på sängen och vila. Trots det kunde jag inte somna då tankarna snurrade och snurrade.

Lördagen började med att någon väckte oss med ett plingande i en klocka samt sång. Nej, det är inget jag uppskattar och jag bestämde mig för att strunta i morgonjympa och invänta frukost. Efter frukosten var det bildterapi med målning och det var kul. Jag är urusel på att måla men tycker om det, det ger mig något. Kul att se vad alla hade åstadkommit men lite jobbigt att visa mina egna alster.

Efter lunchen gick jag en promenad längs Mälaren. Det var grått men åtminstone uppehåll och det gott om flanörer. Det är många som uppskattar Sigtuna som weekendvistelse. Promenaden tarvade vila och läsning och jag hann desstom lyssna på ”Spanarna i P1!” innan middag. Sedan vidtog ytterligare att pass av måleri.

Är galet trött igen och nu väntar vila. Orkar absolut inte göra mer idag. Inte ens läsa.

Ingen musik i mina texter

Ikväll när jag låg på soffan och läste, slogs jag av tanke att det saknas musik i mina texter dvs noveller och roman-projekten. Jag tror inte att det är helt tyst, men jag tror inte att jag skriver så mycket om musik. Av någon outgrundlig anledning har jag aldrig tänkt på det tidigare. Förvisso lätt att åtgärda, nu när jag kommit på det.

Kanske att jag själv måste lyssna mer på musik, för att kunna skriva om det. Bara att sätta igång och träna.

Miniretreat

Det kändes tveksamt om det var rätt beslut att lämna solskenet och vara inomhus idag. För mig kändes dock som rätt beslut. På agendan stod miniretreat och det är något som betyder mycket för mig.

Det är så enkelt: gemenskap under tystnad där man lämnar vardag och bekymmer för några timmar och få chans att vara med sig själv. Efter gårdagens förlust av plånbok, har jag haft svårt att släppa tankarna på hur det kan ha gått till. Det var anledning till att jag ville ge mig tid att försöka bearbeta och komma vidare.

Att ha tid för reflektion ger mycket. För mig har det även visat sig att målandet ger mycket. Jag satt med färger i eftermiddags och tyckte mig komma till kloka insikter. Jag fick även uppslag till några nya texter som jag ska skriva.

Det blev välbehövliga timmar i lugn och ro och det kändes bättre när jag lämnade än när jag kom. Hoppas på solsken även in morgon, så att jag kan ta igen vad jag missade.

Miniretreat

Så tacksam att jag hade chans att delta ett mini-retreat igår. Jag har skrivit om det många gånger tidigare och hur intressant det är att dela tystnad med andra. Även igår gavs möjligheten att bara vara, meditera, få lite sittande massage, måla och läsa.

Det är många tankar som kommer under dessa timmar. Jag hinner både tänka, känna och tänka klart. Saker som varit svåra blir tydliga och jag hittar vägar framåt. Det är ett skönt avstamp.

Efteråt känns allt lite lättare och jag har fått ny energi.

Lång lördag

En lång och lat förmiddag övergick till en lugn eftermiddag. Tre timmars mini-retreat kändes som något som jag behövde idag. Tre timmars tystad i gemenskap med andra. Kyrkan som arrangerar är rymlig och ger möjligheter för olika aktiviteter: sitta och läsa, tänka, måla, meditera, reflektera, tända ljus eller vad helst man känner för i tystnaden.

Så många tankar man hinner tänka när man sitter i lugn och ro. Jag hittade ett eget hörn, en lugn vrå där jag inte blev stört och inte heller störde andra. Så snart jag satt mer ner, slappnat av, så kom tårarna. Jag som tycker att veckan gått så bra trots förra lördagens dystra besked. Men kanske att jag fortfarande har en hel del sorg inom mig. Kanske att det är dags att börja förbereda mig för begravning och ett sista avsked.

Tankar snurrade och jag fortsätter att skriva ner en hel del av dem. När kvällen kom så kände jag mig så trött. Att googla på allt som hör begravningar till; etikett, placering och kransar, så blev jag inte direkt piggare.

Tänker att även dessa dagar tillhör livet.

Livet som gåva

Det vackra vädret har jag tyvärr inte njutit så mycket av idag, då jag istället har varit på ett retreat. Det innebär några timmar i tyst gemenskap. Idag var vi några få kvinnor som samlades i kyrkan och gav oss några timmar till oss själva. Temat var livets gåva och vad ser sker när man ser livet som en gåva. Ett lite för stort ämne för mig, åtminstone just idag.

Jag har den senaste tiden haft många grubblerier om mitt eget liv, hur jag vill leva och hur framtiden ser ut. Att gå på retreat är en del av min resa för att hitta mina svar. Men idag blev det för stort. För svårt att ta sig an. Men det var skönt med stillheten. Det yttre lugnet bidrog även till ett inre lugn. Det kommer jag må gott av.

Dessutom läste jag flera dikter som fick en helt ny innebörd. Dikter som jag behöver läsa igen, kanske förstå. De är fint att upptäcka något nytt i det redan kända. Det var så många tankar som väcktes och som jag ska ta vara på.

Dagen blev inte alls som jag tänkt mig. Kanske är det en alldeles särskild mening med det. P1010389

Miniretreat

Lördagseftermiddagar är ofta fyllda av aktiviteter men just den här eftermiddagen var ovanligt lugn. Jag var på ett miniretreat, samvaro men under tystnad och det var otroligt skönt. Allt skedde i Turebergskyrkan, som var möblerad inbjudande till både avslappning och kreativitet.

Under tre timmar fick vi som deltog vara i nuet. Det fanns möjlighet att läsa, måla, meditera, tända ljus, fika, få en enkel massage och det fanns även möjlighet till samtal med en terapeut. Allt är frivilligt och man kan komma och gå som man vill. Dagens tema var tacksamhet och började med avslappningsövningar. Oj, oj så välbehövligt det var. Så enkla övningar som att vrida lite extra på huvudet, låta det hänga eller att sträcka upp armarna högt kändes välgörande.

För min del passade jag på att skriva en del. Det är en alldeles speciell kreativitet när jag är avslappnad och jag skriver i rasande fart. Behöver inte alls tänka efter så länge. Massagen som jag fick var mjuk över axlar och skuldror och det var jätteskönt med huvudmassage.

Avslutningen innebar meditation, vilket jag tycker är svårt. Vi satt på små pallar på golvet vilket är ovant för mig. Därefter vidtog lite musik där organisten först spelade på flygeln sedan orgeln och det var väldigt vackert.

Att få dela gemenskap under tystnad ger mycket. Varma blickar säger mycket. Visa respekt i handling är nyttig övning. Tre timmar retreat är väldigt kort men det betyder mycket för mig.