Mitt liv som tvättmaskinsreparatör

En av nackdelarna med att bo ensam är att man måste hantera alla problem själv. Det finns igen här hemma att dela bördan med, bolla frågor och hitta lösningar tillsammans med. Man kan be andra om hjälp men av någon anledning måste åtminstone jag testa själv först. Jag vill verkligen vara självständig och lösa mina egna problem.

Min tvättmaskin är gammal men fungerar finfint. Det blir ju inte samma slitage som för en barnfamilj. För en tid sedan upptäckte jag ett läckage, som var lätt att identifiera och åtgärda, även för lilla mig. Den senaste tiden har ett nytt läckage väckt min uppmärksamhet. Det har varit litet men det finns. Sådant gör mig trött och jag har skjutit upp att ta tag i det hela. Men idag blev det gjort, jag har läst på och vips så har jag åtgärdat och löst problemet.

Jag vill verkligen inte ha en karriär som tvättmaskinsreparatör men jag är larvigt nöjd när jag löser dessa utmaningar. Jag kan mer än jag tror.   

Kanske att jag skulle blivit rörmokare, trots allt

Har suttit hemma och skrivit idag. Det går så där. Det är segt. Jag skriver och skriver och så få vi väl se vad som blir användbart i slutändan. Det känns inte som att jag kom någonstans idag trots att timmarna rann iväg.

Eftersom jag var hemma, kunde jag övervaka provtvätt efter min lagning. Jag har springit fram och tillbaka mellan dator och tvättmaskin. Det visade sig att min provisoriska lagning är perfekt, lika bra som en permanent lösning. Det läcker inget alls. Inga droppar, inte ens lite fukt.

Kanske att jag borde ha satsat på en karriär som rörmokare, trots allt.

Mitt rörmokar-jag

Mitt liv som rörmokare är inte glamoröst. Turligt nog är jag i rörbranschen väldigt sällan. Ikväll uteblev dock min promenad då jag upptäckte lite vatten på badrumsgolvet misstanken gick till min tvättmaskin. Det var inte jättemycket vatten men eftersom det inte ska vara något alls så blir man ju misstänksam.

Det visade sig att det vara en rördel som sprungit läck. Det är bra för det kan jag åtgärda själv. Dock, just ikväll är butikerna stängda och jag har inga nya delar hemma. Har i alla fall lyckats med en provisorisk lagning så att det fungerar till vidare.

Jag är inte särskilt praktisk av mig. Även om jag fixar att lösa problemen så tar det tid. Det tar även mitt humör. Jag muttrar och tänker att när jag en gång i tiden var gift, så var vi två som delade på dessa olyckor och det var bra. Jag hade mycket gärna fått hjälp med detta. Nu tjurar jag en stund. Sedan tänker jag att jag är glad att jag inte valde rörmokaryrket. En kväll om året kan jag stå ut med.

Att förverkliga

Jag vågade inte tro att det skulle bli möjligt, vågade inte ens skriva om det men nu har faktiskt en av årets vandringar blivit av. Det har varit ett gissel hela sommaren och ända in i det sista strulade allt. Nu är jag dock hemma igen efter att ha vandrat längs kusten från Simrishamn till Ystad. Kommer att skriva separata inlägg från vandringen. Just nu vill jag bara njuta av att vara hemma igen med fina minnen och trötta ben.

Vad gör man när man kommer hem? Jo, tvättmaskinen fick högsta prioritet, sedan datorn för att uppdatera mig och världsläget och vad som händer under dagar utan nyheter. Naturen är härligt men tekniken är väldigt bra, den med.

Glass och tvättmaskin

Vaknade feberfri och det är en stor lycka. Tänkte att det betyder att jag är frisk men krafterna var definitivt inte tillbaka. Känner mig fortfarande svag och med värk i kroppen men förstås inte lika illa som fredags och lördags.

Beslutade mig ändå för att åka köpa en glass för att kyla ner mig även på insidan. Behöver även handla hem lite mat. Jag trodde att jag skulle bli piggare men det blev snarare tvärt om. Bara att åka hem igen och sova.

Jag har fått lite regn men det flesta regnskurar har lyckats undvika mitt område. Det har varit så nära att jag kunnat ana regnet men ändå har regnet missat mitt hus. Dock, det känns stor skillnad. Under dagen var det tryckande varmt men senare betydligt friskare luft. Nu hoppas jag verkligen på mer regn i veckan som kommer.

Tills vidare får jag fortsätta med det som är viktigast: få i mig vätska och försöka behålla den. Nästa prioritering är att tvätta. Tänker på när jag var liten och mamma bytte lakan i säng när jag var sjuk. Nu inser jag ju hur mycket tvätt jag kan alstra i sjuksängen. Tur att tvättmaskinen är uppfunnen.

Tid för tvätt

Ikväll tvättar jag. Dvs – jag sitter på balkongen och läser medan tvättmaskinen skramlar i badrummet. Hårt jobb – knappast. Tänker på generationer av kvinnor före mig, som inte alls fått njuta av kvällssol och fötterna högt på pallen. Som slitit vid bäckar och kar. Och jag tänker på dem som gjort min levnadsstandard möjlig, som trott på sina uppfinningar och idéer. Livet är verkligen inte rättvist. Jag har en vinstlott.