Inställda föreställningar

Mina reflektioner med koppling till metoo-bekännelser fortsätter. En sak som sker nu är inställda tv-program och teaterföreställningar. Det innebär att det är väldigt många som blir påverkade, dvs hela produktioner och publik.

  • En första reflektion är vikten att ta tag i bekymren tidigt eftersom konsekvenserna kan bli så stora när man låter det fortgå.
  • En andra reflektion är att just nu får man gilla läget. Man får hoppas att de andra i produktionen inte lider alltför stor skada, att alla parter hjälps åt för att hitta lösningar.
  • En tredje reflektion att det krävs en strategi för hur detta ska hanteras i framtiden. Jag vet inte vad som är bäst och det gör ju ingen annan heller. Det är ingen som har erfarenhet av det vi ser nu. Det finns även inslag av marknadsföring och visa handlingskraft. Vissa institutioner har inget annat sätt att visa att de bryr sig, mer än att ställa in. Detta behöver utvecklas så att förövare straffas men att inga andra behöver ta konsekvens.
  • En helt annan reflektion är att detta inte ger någon hållbar lösning. Här finns flera förlorare, både medarbetare och publik. Men inget blir egentligen bättre av en inställd föreställning.

Min egen slutsats är att det inte finns något tydligt rätt eller fel och att det därmed krävs lite ödmjukhet för olika lösningar. Vi får lära oss av situationen. Däremot behövs ingen ödmjukhet för förövare, enbart sedvanlig rättsäkerhet.

Tankar om TV-program och mat

Har upptäckt att jag börjat se mer på tv.

Måndagar – Kockarnas kamp
Tisdagar – Fråga Lund och Veckans brott
Onsdag – En kärlekshistoria, tidigare under hösten såg jag Meningen med Livet och Kalles sex liv.
Torsdag – Bytt är bytt, Opinion Live
Söndag – Babel

Tur att jag har fredagar och lördagar ”lediga” för att lösa böcker.

Som vanligt under kockarnas kamp, så funderar jag vad som händer med all mat. Vissa råvaror kan jag förstå, men för andra brister min fantasi. Vad gör man med mängder av skivad rättika?