Ny inspiration

Maj månad tillhör kategorin ”urusel träningsmånad”. Första halvan av maj uteblev träningen pga av magsjuka och valsande feber. Några promenader och ett IW-pass och sedan försvann resten av träningsmånaden i en stukad fot. De avslutande dagarna av maj har jag försökt mig på länge promenader och idag var det dags för Indoor Walking hos Friskis & Svettis igen.

Nej, skönt för foten var det inte men det gick. Känns tyvärr som att jag borde överväga andra träningsformer än just IW. Det var svårt att få foten att hamna i bekväm vinkel och jag hamnade alldeles för ofta i lägen som gjorde ont. Vet inte om det är skadligt men det känns inte direkt läkande.

Efter träningen var det dags att ge sig ut i Stockholm för att se på maraton. Överraskades av ett regn men ganska snart sprack solen upp och jag skyndade mig till Sturegatan som är ”min” maratonplats. Maratonlöparna som jag följt idag är hjältar i mina ögon. Jag beundrar dem och de ger massor av inspiration till att träning lönar sig. Det ser både lätt och roligt ut och någon gång vill jag också uppnå ett så tufft mål som ett maraton.

Maratonlöparnas energi tar jag med mig in i juni, som ska bli en riktigt bra träningsmånad. Jag tar även med mig den utmaning som var tänkt för maj. Jag ger inte upp.

Träningsvila

Det gick ju så bra. Jag var igång med träningen. Kämpade och tyckte att det vara roligt. Jag kände mig stark och såg förbättringar. Jag såg framåt. Och så kom febern.

Nåja, det får man kanske räkna med. Det är lätt att bli smittad, trots att jag försöker vara försiktigt. Men hur försiktig är jag egentligen? När jag mådde som sämst läste jag in en tidning att man ska vara försiktigt direkt efter ett hårt träningspass, då man är extra mottaglig för baciller (dock uttryckt på ett annat sätt). Det är jag ju inte. Jag åker hem, oftast på ett överfullt pendeltåg, där många hostar och snörvlar. Det är så vardagen ser ut och det får jag acceptera. Och innerst inne tror jag att kroppen gör det, den vänjer sig. Det är åtminstone vad jag vill tro.

Jag vill även tro att några dagars vila inte gör någon skada. Det kanske till och med kan göra lite gott. Nu känner jag längtan efter träning och känner mig inspirerad att få kämpa vidare. Det är värt mycket!

flodhäst