Vad säger analysen?

Regelbundna noteringar i min träningskalender, gör att jag har ganska bra statistik över min träningen. När jag i dag utvärderade februari, kan jag konstatera att det var en usel träningsmånad. Åtminstone om jag ser det statistiskt sett. Men det gör jag inte. Statistiken är en hjälp för analysen men det är resultatet av analysen som jag lär mig av. Och det är en väldigt stor skillnad mellan obearbetad fakta och analyserade slutsatser.

Så, vad säger analysen?

  1. Passen är få men relativt långa. Det ”saknas” kortare pass, det som utgörs av promenader och annan vardagsmotion. När jag tänker efter beror det på två saker: att det inte blivit av i samma utsträckning som tidigare men framförallt att jag inte längre kommer ihåg att registrera dem. De är numera en naturlig del av livet att jag inte tänker på dem som motion. Det är ju ganska bra, även om statistiken blir förstörd. Åtgärden är i alla fall att tänka lite mer på vardagsmotionen samt att komma ihåg att registrera den.
  2. Tidsbristen syns genom att jag behövt avboka planerad pass eftersom jag har behövt jobba. Det är inte bra. Jag måste komma ihåg att prioritera träningen. Jag måste välja några dagar då jag tar mig den tiden. Kanske att jag inte längre kan slösa så med tiden. Idag tränar jag inte så nära varken hem eller jobb vilket gör att tiden att ta mig till och från träningen är väldigt omfattande. Kanske att jag måste börja bli mer effektiv med min träningstid.
  3. Hälsa och välmående är mer än träning. Och det tar allt mer tid av mitt liv. Jag ser att jag lägger mer tid på att få kroppens att ha god funktion på alla sätt bla att jag under februari tagit hand om mig med bastu och massage. Återhämtningen är viktig och den delen måste få ta tid. Eftersom jag ger mig själv den tiden så ”saknas” tid i min träningskalender.
  4. Några hål i kalendern beror på ohälsa. Jag har hittills klarat mig från influensa men jag har haft dagar med feber och nu har jag rossliga luftrör. Idag fungerar tex promenad medan jogging inte känns okej för lungorna. Jag måste acceptera kroppen och dess signaler.

Jag tänker att jag måste fortsätta att jobba på att få balans och regelbundenhet i träningen. Det betyder inte att jag måste slå rekord i antal pass eller öka på tiden. Jag tror att det är viktigt att jag får till tre rejäla pass i veckan typ där kondition och styrka ingår. Och att jag kan komplettera med vardagsmotion och annat som är skoj. Mer än så behöver jag inte försöka trycka in i min redan fulltecknade kalender.

Så, det som verkade vara en usel träningsmånad, var inte så illa trots allt. Och det är inga omöjliga justeringar som ska till. Det här fixar jag. Jag är på gång!

 

Ny inspiration

Maj månad tillhör kategorin ”urusel träningsmånad”. Första halvan av maj uteblev träningen pga av magsjuka och valsande feber. Några promenader och ett IW-pass och sedan försvann resten av träningsmånaden i en stukad fot. De avslutande dagarna av maj har jag försökt mig på länge promenader och idag var det dags för Indoor Walking hos Friskis & Svettis igen.

Nej, skönt för foten var det inte men det gick. Känns tyvärr som att jag borde överväga andra träningsformer än just IW. Det var svårt att få foten att hamna i bekväm vinkel och jag hamnade alldeles för ofta i lägen som gjorde ont. Vet inte om det är skadligt men det känns inte direkt läkande.

Efter träningen var det dags att ge sig ut i Stockholm för att se på maraton. Överraskades av ett regn men ganska snart sprack solen upp och jag skyndade mig till Sturegatan som är ”min” maratonplats. Maratonlöparna som jag följt idag är hjältar i mina ögon. Jag beundrar dem och de ger massor av inspiration till att träning lönar sig. Det ser både lätt och roligt ut och någon gång vill jag också uppnå ett så tufft mål som ett maraton.

Maratonlöparnas energi tar jag med mig in i juni, som ska bli en riktigt bra träningsmånad. Jag tar även med mig den utmaning som var tänkt för maj. Jag ger inte upp.