Att inte gilla trängsel

I torsdags morse bestämde jag mig att lämna centrala Göteborg, är jag var, för att åka ut i Södra skärgården. Vädret var strålande och hettan gjorde det lite jobbigt att gå omkring i stan och svettas. Redan när jag gick på spårvagnen började jag bli tveksam. Det var trångt, ont om sittplatser och många stod alldeles för nära varandra. Det här var långt ifrån den situation jag ser på pendeltågen i Stockholm där man inte sätter sig bredvid varandra. Jag rörde mig vagnen och lyckades få en egen plats.

Efter någon hållplats klev en alkis ombord som inte var särskilt trevlig. Flera fick flytta på sig. Han förstökte ta på folk, typ klappa på armen vilket inte uppskattades. Allt fler flydde från hans del av vagnen. Naturligtvis trängdes vi tillfälligt för att skydda alla från alkisen. Så klev en man på som lyckades lugna hela situationen. Hela han utstrålade lugn och hjälpsamhet och vann alkisens förtroende. Vilken hjälte! I denna situationen var mannens lugn det som behövdes, inte gnat eller ilskna blickar vilket bara gjorde situationen värre. Så snart mannen gick av, blev det dock värre igen när någon tant började snäsa. Situationen blev otrevlig. Och värre blev det. Vår spårvagn kunde inte åka enligt sin rutt pga en olycka så helt plötsligt var vi en annan linje med annan slutstation. Alkisen lyckades inte komma av i tid, började gå mot föraren, bröt avspärrningen och började gorma. Som tur var satt föraren i en liten kur och klarade sig fint. Och alkisen kom av. Först då kunde vi andra pusta ut. Det var riktigt obehagligt och jag är glad att det inte blev mer bråk eller att någon person blev skadad.

Eftersom jag inte längre var på väg mot skärgården, valde jag att göra om min plan för dagen. Jag ville inte åka mer spårvagn, eller trängas bland folk. Då jag insåg att jag var nära Botaniska trädgården, gick jag dit. Åh, vilket paradis. En så vacker och härlig oas. Inte mycket folk heller och eftersom de flesta var äldre var de noga med att hålla avstånd. Lugnet och tryggheten bestod ända tills jag blev kaffesugen och gick till cafét. Där var det väldigt mycket sjukhuspersonal som åt lunch. Att de kom från sjukhuset var tydligt då de hade sjukhuskläder och namnskyltar. Detta förvånade mig mycket. Som ung när jag jobbade i långvården var det en självklarhet att aldrig lämna sjukhuset utan att byta om. Oavsett vad man jobbade med. Jag har tagit förgivet att detta gäller fortfarande men tydligen har jag helt fel. Men i dessa tider kan jag nog tycka att man ska vara extra försiktigt och att byta om känns mer än rimligt.

Det blev en fin dag i parken och varm promenad mot stan igen. Men trängseln i spårvagnarna undviker jag gärna, även om det krävdes en kall dusch när jag kom tillbaka till hotellet. Men jag är fortfarande irriterad över att en argsint alkis kan ta sig rätten att förstöra dagen för så många andra. Ingen uppskattade den resan.

Skansen

Idag har jag varit på Skansen. Coop och Konsumentföreningen i Stockholm erbjuder gratis inträde några gånger per år och idag var en sådan dag. Jag var inte ensam om att nappa på det erbjudandet.

Jag anade oråd redan på bussen dit. Trots att jag klev på tidigt, så var det trångt. Barnvagnar och rullatorer konkurrerade om utrymmet och andra medresenärer började klaga. Det blev riktigt dålig stämning i bussen när några personer började läxa upp andra och tala om vad som var tillåtet och inte. Det blev inte bättre av att någon nästa ramlade ur bussen vid en hållplats. Det är ju ofta så, att man människor blir rädda så kan de reagera med hårda ord. Det är helt naturligt men trist att det ska bli så.

Väl inne på Skansen var det mycket folk och framförallt väldigt hög ljudvolym. Det är ju en plats där barn kan leka och det gör de gärna. Det blir mycket stoj och skrik. Det blev således inget lugnt strosade bland djur och gårdar. Både jag och djuren blev skrämda. Det är även så att dagens barnvagnar är som mindre stridsvagnar. De plöjer fram och en enkel dam som jag gör bäst i att hoppa ur vägen.

Mitt intryck av Skansen är att det börjar bli slitet och skulle må gott av lite förnyelse. Jag tycker att museer, generellt sett, är fantastiska på att skapa intresse, hitta nya idéer, interaktion mm men där hänger Skansen inte med i utvecklingen, tycker jag. Jag brukar även tycka att museibutiker är perfekta presentbutiker, men hos Skansen är prisläget för högt för min smak. Men det som jag framförallt saknade idag var fler fikaställen. De få som var öppna hade enorma köer. Jag borde haft med mig matsäck.

Nej, det blev inget särskilt långt besök på Skansen. Jag får nog köpa biljett till ett besök en vardag, om jag ska få se något.

Butter tågresenär

Idag var jag på möte på annan ort och valde mellan bil och tåg som färdmedel. Jag valde tåget. Jag valde fel.

Förseningarna började redan efter 10 minuters resa då vi helt plötsligt stod still. Tiden gick och efter ett tag rullade vi vidare. När jag skulle gå av, för att byta tåg, fick jag veta att vi var så försenade att det tåg jag skulle åka med, redan gått. Jag gick rådet att ta nästa tåg. Däremot, det här med tydlig information och kanske en ursäkt, var tydligen inte aktuellt. Däremot fick jag själv be om ursäkt för sen ankomst.

Hemresan gick visserligen i tid, däremot fanns enbart ett halvt tåg och trängseln var enorm. Platsnummer stämde inte och det blev först till kvarn för att få en sittplats. Människor och packning, precis överallt.

Nästa gång kommer jag att ta bilen.

Julhundar

Normalt sett brukar jag vara klar med julklappar redan under hösten. I år är allt annorlunda och jag har fortfarande inte köpt alla klappar. Men det är ju tid kvar.

Det jag noterat under de senaste dagarnas shoppingturer är att det är många hundar som är med i julhandeln. Det är modell mindre hundar som man måste se upp för och helst inte råka trampa på. De trasslar gärna in sig bland alla människoben, även om jag anar att de hellre vill vara någon annanstans. De små svansviftande vännerna är även med inne i shoppingcenter och butiker. Visste inte ens att de var välkomna dit. Tycker lite synd om jyckarna.

Det är inte enbart hundar som är med ute och handlar. Även bebisar i barnvagnar är med i trängseln. Även bebisarna tycker jag lite synd om. Idag blockerad en man ingången till en mindre delikatessbutik och jag fick stanna och tid att fundera över vad barnvagnen gjorde där. Då hälsar mannen och det visar sig vara en mycket god vän till mig. Jag är så tacksam för att jag varken suckade eller kommenterade. Vad barnet hade för åsikt fick jag inte veta.

Jag vet att folk får göra som de vill. Jag noterar. Och jag sänder min omtanke till barn och hundar.

Prinsbröllop

 

Igår var det prinsbröllop och yra i Stockholm. Jag hade bestämt mig för att inte följa hela bröllopet och åkte iväg till Norrtälje på förmiddagen. Men när jag kom hem igen, och såg på tv hur gästerna anlände till kyrkan, kunde jag inte låta bli. Jag skyndade in i dag.

Mitt sena beslut gjorde att jag inte kom fram ordentligt och fick dåliga platser. Det var mycket folk och mycket trängsel men det fanns även många bra platser där jag velat stå. Det är rätt rejäla säkerhetsavstånd på sina ställen och det får man väl förstå. Det jag såg av kortegen var i alla fall mycket mäktigt och ett vackert minne att ta med sig.

IMG_2347(1)

Efter kortegen försökte jag ta mig runt slottet och för att komma ner framför logården. Hela området kring slottet är vacker och det är mycket flaggor över allt. Det tog tid och jag var förstås inte ensam. Här missade jag de mesta, eller rättare sagt, allt sker på så långt håll. Men stämningen finns det och det är ju den jag älskar.

IMG_2358(1)

Det är en fantastisk gemenskap att stå längs Stockholms gator och vifta med flaggor. Folk är glada och generösa. Vi delar information som vi får fram via våra telefoner och tipsar om vad som ska hända. Framförallt tycker jag att det är fantastiskt att vi gör allt detta för att dela en annan människas glädje, vi firar andras kärlek. Vi ger av vår energi, vi hyllar och gratulerar.

Resten av kvällen satt jag som klistrad framför tv:n och datorn för att se hela festligheten och för att ta igen det jag missat. Glad och tacksam att jag fått uppleva ännu ett kungligt bröllop.

Låt mig komma fram

Det är inte lätt att hitta sittplats när man åker pendeltåg i rusningstrafik. Det är ofta trångt i gångarna. Det är därför inte lätt att gå av när man väl har hittat en sittplats. Det bufflas och knuffas när vi byter platser. Häromdagen försökte sig två fnittriga tonårstjejer hitta en egen lösning. Högt och tydligt ropade de ”Ursäkta, vi ska av här”. Hoppet, att alla andra skulle flytta på sig för deras skull, införlivades inte. De fick enbart blickar på sig, sedan fick de pressa sig fram som alla andra. De fanns ingen gräddfil för dem. Inget företräde för vissa, alla behandlas lika på pendeltåget.

Idag på Ica, var jag nära att följa tjejernas exempel. Själv går jag omkring med en liten kort. Blir påkörd av tanter som inte klarar av att styra de stora vagnarna, flyttar på barnvagnar som står i vägen och irriteras över klungor av bekanta som blockerar gångar genom att använda inköpsturen som ett socialt event, ett sätt att umgås och träffa folk. Irritationen växer när jag tar mig runt i affären. Framme vid mjölkdisken är det nära att ilskan börjar pysa ut. En lång rad av stora, välfyllda kundvagnar blockerar alla kyldiskar. Män står och pratar i telefon, måste tydligen ringa hem och fråga vad de ska handla. Barn springer runt och leker, oklart vem de tillhör. Damer strosar runt, låter vagnarna står kvar. Helt omöjligt för mig och min lilla korg att nå fram. Och jag ville ropa ”Ursäkta, kan någon langa hit en mjölk”.

Det gjorde jag förstås inte. Stod där, tålmodigt och väntade på att vagn efter vagn skulle dras vidare och det blev min tur att nå kyldisken. Tänkte att här finns inget företräde för vissa, här behandlas alla lika.