Ingen musik i mina texter

Ikväll när jag låg på soffan och läste, slogs jag av tanke att det saknas musik i mina texter dvs noveller och roman-projekten. Jag tror inte att det är helt tyst, men jag tror inte att jag skriver så mycket om musik. Av någon outgrundlig anledning har jag aldrig tänkt på det tidigare. Förvisso lätt att åtgärda, nu när jag kommit på det.

Kanske att jag själv måste lyssna mer på musik, för att kunna skriva om det. Bara att sätta igång och träna.

Måndag, måndag, måndag

Känner mig dagvill men har förstått att det är måndag. Det började segt. Jag sover dåligt på nätterna men i morse sov jag tydligen gott, så gott att jag missade klockornas ringning. Nu vill jag inte riktigt kallade det försovning eftersom jag inte har några avgörande tider att hålla fast vid denna vecka. Däremot var min plan att träna tidigt på morgonen, då det förhoppningsvis är något svalare. Den planen blev det inget av med.

Under förmiddagen försökte jag ägna mig lite åt att sortera kläder. Jag har förlagt ett par shorts och jag saknar dem verkligen. Tyvärr lyckades jag inte hitta dem, men oj så svett jag blev. Och ingen svalka finns här hemma.

Valde som alla andra dagar att åka till simhallen för att simma. Under eftermiddagen är det för varmt för löpbandet så jag fortsätter att skjuta den planen till en svalare framtid. Simningen var skön, mycket folk som vanligt och olika människor varje dag.

Efter träningen stod handling på listan då toapappret är på väg att ta slut. Det är sådant som inte får hända. Tandkräm, tops och toapapper är sådant som absolut måste finnas hemma hos mig. Det var ljuvligt skönt att gå omkring i svalkan i köpcentret. Jag bjöd mig själv på fika och fick även två t-shirts. Ibland är jag generös mot mig själv.

Kvällen har bara börjat mig jag tänker mig läsning på balkongen samt att lyssna på något eller några avsnitt av Sommar i P1. Det tycker jag bör räcka för en måndag i juli.

Bäst på omplanering

Jag är bra på planeringen och jag är minst lika bra på att planera om. Det är viktigt, tycker jag. Idag har jag beslutat att ge upp mina planer på vandring i närområdet under de närmaste veckorna. Vädret är orsaken. Jag klarar inte värmen. Dessutom gillar jag ju vandringen bäst när det är svalare, gärna vår och höst. För mig ger det ingen njutning att vandra nu. Det tog ett tag innan jag insåg att jag behöver möblera om i planeringen och skjuta vandringen på framtiden. Men nu är beslutet taget och det känns toppen.

Sitter på min balkong och läser. Det är svalt på förmiddagen och den tiden vill jag ta vara på. Nästa plan för dagen är gymmet och simhallen. Där får kroppen sin träning utan att påverkas av värmen. Sedan ska jag till någon trevlig strand. Jag har faktiskt inte badad än eller varit vid någon sjö. Jag tänker att jag ska ta med böcker, både att läsa och skrivbok att skriva i. Och saft. Jag ser fram emot att få en strand-dag, en sådan där sommardag som man läser om.

Men än är det svalt på balkongen och perfekt för bok och kaffe. Det här är att ta vara på livets goda stunder.

Bara ben

Fick gräva långt ner i klädhögen för att hitta träningsbrallor typ pirat dvs som slutar vid vaderna. Det varma jackan behövdes inte idag och det kändes befriande att lunka iväg, tunnklädd på dagens joggingrunda.

Eftersom jag försöker variera min träning, blev det en annan runda idag och med längre intervaller. Jag lufsar fram men det går framåt och jag blir starkare för varje runda. När jag läser om hur andra har det, blir jag påmind om att många är enastående bra, men å andra sidan är de många vars kroppar sviker dem. Det får mig att inse att jag ska vara väldigt tacksam att få vara skadefri.

Att få pusta ut efter träningen, på en solig balkong, är något att vara tacksam över. Resten av eftermiddagen satt jag i solen och njöt med kaffe och en jättebra bok (Den tyska flickan). När det blev för kallt på balkongen, flyttade jag in i soffan. Boken är så bra att det är svårt att sluta läsa.

Men även underbara dagar har sina fläckar. Ikväll ringde mamma och berättade att pappa är på sjukhus. Hon hade hittat honom på golvet i källaren, där han tydligen ramlat. Det verkade väldigt rörigt och oklart hur han hamnat där. Nu är han i alla fall på sjukhus och jag väntar får helt enkelt vänta på ytterligare besked. Även det tycks vara en del av mitt liv, numera.

Dags för hårdare träning

Det är smärtsamt att inse att jag måste börja träna hårdare, förmodligen behöver min kropp styrketräningen. Det främsta skälet är förstås att jag behöver bli starkare, men det är en annan orsak som gjort mig uppmärksam på faktum.

Sedan en tid tillbaka är jag mer noggrann med vad jag äter och när jag äter. Jag håller koll och försöker skaffa nya, sunda vanor. Det ger en mycket märkbart resultat på vågen. Däremot syns det inte på kroppen. Jag har fått rådet att mäta med måttband och där finns knappt märkbar skillnad. Det har gjort att jag numera grubblar över varifrån mina kilon försvinner. Kanske att jag mäter på fel ställen? Tänker att det kanske är bra, tex om det är fett som försvinner från inre organ. Kanske att vattenhalten i kroppen spökar på något sätt som gör att viktminskningen inte syns i centimetrar.

Eller så är det så att jag måste träna hårdare, dvs annat än powerwalks, för att kroppen ska kunna omformas så att det syns även med måttband. Visserligen är det inte viktigt, det viktigaste är att jag mår bra, är pigg och glad och får leva ett friskt liv. Men jag behöver bli starkare och jag vill kunna sluta grubbla. Å andra sidan, enligt min långsiktiga plan så ligger hårdare träning bara några veckor bort. Att kroppen ligger lite före min plan, är inte så dumt.

Min erfarenhet sedan tidigare är att det nästan alltid är en stor utmaning att få min plan, min kropp och mitt medvetande att ligga helt i fas. Förändring tar tid och är inte alltid planenlig. Det är nog helt naturligt. Oavsett, så skulle jag antagligen må gott av att träna lite styrka. Även om jag tycker att det är trist.

Kroppspråket ljuger

Igår lyssnade jag till ett föredrag om kroppsspråk. Jag ser det som en inspirationsföresläsning; lite kul, lite raljerande, många poänger men inte så mycket nytt när man tänker efter.

Hur vi ser ut är kanske inte relevant utan snarare om vi ser ut som vi är. De som ser oss uppfattar oss, och stämmer det med hur vi är och känner oss? Intressant att fundera på. Visst har man träffat andra som ser sura ut, men som är supertrevliga när man lära känna dem. Hur är jag? Vad signalerar jag? Vill jag det?

Mannen som talade menar att kroppsspråket inte alltid är sant, däremot sant eftersom det syns på hela kroppen. Mycket är beteenden och det kan man träna på. Det går att öva upp hur man vill vara, precis som man kan träna på annat, menar föredragshållaren.

Slutklämmen var att vi är större än våra beteenden. Om vi enbart är oss själva, och stannar där, sker ingen utveckling. Vi är värda att bli mer än vi är idag.

Att få sträcka ut sig helt

En av dagens sköna stunder var i simhallen. Det blev ett tidvis tufft pass men samtidigt är simningen skonsam och skön. Det jag behöver extra mycket ju nu är att få sträcka ut mig, att få ta ut rörelserna och det fungerade ju utmärkt i vattnet. Mina spända muskler fick träning och stretch och det var mycket välgörande.

Under sommaren har jag tänkt mycket på yoga. Jag tror att det skulle göra mig gott. Just att få tänja och stretcha, arbeta med rörlighet, är något mina problematiska axlar längtar efter. Högst sannolikt är det något hela kroppen skulle uppskatta. Simningen är bra men yoga bör kunna ge ett bra komplement.

Tyvärr har jag ingen disciplin för hemmaträning, jag behöver gå på pass. Utbudet är stort men det handlar även om prioritering. Promenader och simning ska samsas med drömmar och Indoor Walking och Yoga. Kanske att jag även behöver lite tid för styrketräning på gym. För att hinna med flera pass i veckan och därtill vila, skulle jag behöva åtminstone 10 dagar i veckan och det har jag ju inte. Jag behöver en realistisk plan. Samtidigt tror jag att det är bra att tänka efter innan jag skuttar iväg och köper träningskort. Känna, tänka, blogga är en bra kombination för kloka beslut.

Coaching – mycket träning

Torsdagen och fredagen ägnades åt utbildning i coaching. Det är en kortare utbildning som jag går och den är väldigt intensiv. Jag har lärt mig mycket, men samtidigt inser jag att det mesta handlar om träning. Jag måste träna, träna, träna.

Men det tar på krafterna. Coaching handlar ofta om utveckling och nu under utbildningen innebär det många tankar för egen del. Utbildningen är en bra grund för personlig utveckling. Inte så konstigt att jag somnar ovaggad efter en utbildningsdag och mina kurskompisar säger likadant.

Jag är glad och tacksam att jag tog steget och vågade satsa. Det är intensivt men samtidigt mycket givande.

Imorgon börjar mitt gamla liv

Älskar utveckling, vill framåt och har bråttom in i framtiden. Men ibland är det bra att titta bakåt, att återgå till gamla goda vanor och återuppta sitt gamla liv.

Det var väldigt länge sedan jag tränade hos Friskis&Svettis. Det är så illa att mitt kort har löpt ut. Nu ska jag ändra på det. Imorgon är det dags för ny start, att återuppta träningen och komma tillbaka till goda träningsvanor.

Det ska bli bra men jag känner att det kommer att bli en tuff start. Det är jobbigt att upptäcka hur smidighet och kondition försvunnit. Trist insikt, en sanning som kan vara svår att ta in. Men det är bara att börja om. Jag har ju bestämt mig. Jag vet ju att det blir roligare med tiden.

Imorgon, då börjar mitt kort att gälla igen. Imorgon, börjar mitt gamla liv.

P1010702(1)

 

 

Yogamånaden

Januari är min månad för yoga. I år i alla fall. Det började vid en pool på Gran Canaria och sedan dess har jag tränat, tränat och tränat. Och läst, låtit mig inspireras och tränat lite till. Och i morgon är det januaris sista dag, final, vilket för mig betyder en yogakurs.

Det är en nybörjarkurs, en eftermiddag för att gå igenom grunderna. Förväntar mig även en del personlig återkoppling och tips som är bra för mig och min kropp. Och det är anledningen till att jag tränat. Jag behöver absolut inte känna mig duktig, men jag vill vara förberedd så att jag vet vad som är svårt för just mig, jag vill veta vad jag ska fråga om och vilka råd jag ska be om.

Efter denna långa månad ser jag verkligen fram emot kursen. Jag längtar. Det ska bli intressant. Kanske får jag veta vad jag gör del, hur jag ska göra annorlunda och hur jag ska utveckla mig.

Efter kursen ska jag ta mig tid för att tänka efter om detta är något jag vill fortsätta med. Eller om det är dags att testa något annat. Men det är då. Än är det januari och än är det yoga jag fokuserar på.