Överraskande fin helg

Sista helgen i maj blev en varm och solig överraskning. Det är något att vara tacksam över. Jag fick ingen sovmorgon på lördagen då jag behövde packa väskan, sedan åka för att storhandla till mina föräldrar och sedan åka till Örebro. Resan gick bra, torra fina vägar och inte så mycket trafik. Väl hos mina föräldrar, så fikade vi och sedan fick jag ut dem på en biltur och besök i en handelsträdgård. Tyvärr var utbudet skralt så det passade inte oss. Det blev en lugn kväll framför tv:n istället för plantering.

På söndagen blev det i alla fall sovmorgon. Jag försov mig och det gjorde även mina föräldrar också. Jag gav mamma hennes Morsdagspresent dvs en tur till Lindesberg och en plantskola där. Av olika skäl kom vi iväg sent, resan tog längre tid än beräknat och när vi kom fram insåg vi att de snart skulle stänga. Det fick bli en snabb visit och mitt planerade fika uteblev. Mamma hittade några plantor som hon ville ha men jag var inte nöjd då det var mycket urplockat, nästan tomt.

Jag hade kollat öppettider, som inte stämde. Det visade sig att lilla Lindesberg hade en planthandel och en handelsträdgård och jag hade kolla fel ställe. Nu lyckades jag i alla fall hitta den andra trädgårdshandeln och där fanns blommor i överflöd. När jag körde mamma till vårt sista stopp var bilen fylld med blommor. Hon fick allt hon önskade och mycket mer. Och jag hittade röda dahlior till pappa så nu är även han nöjd.

Själv är jag genomsvett eftersom jag var vår-klädd i tröja, långbyxor och kängor och överraskades av sommarvärmen. Det kan jag hantera med glädje. Nu har jag hjälp mina föräldrar med allt som de behövde hjälp med, köpt orimligt mycket blommor så att de kan plantera och göra fint i trädgården dvs vilket både håller dem sysselsatta och att det får fint hemma. Jag har kollat upp dem, firat mamma och sett att pappa mår lite bättre, fysiskt men behöver mer stimulans för att hålla igång interlekt och tankeverksamhet. Nu har jag koll på läget och det känns bra. Hemresan gick bra, trots väldigt mycket trafik, framförallt många lastbilar.

Jag var väldigt tveksam till resan men inser nu i efterhand att det är bättre att jag göra detta än kallar dit hemtjänst, hantverkare och annan hjälp som föräldrarna behöver. På så sätt har föräldrarna hållit sig undan att träffa folk som riskerar att träffa smittade. Dessutom är det ju mycket gladare, nu när jag varit där och det är också väldigt viktigt.

Helg i mörker och ljus

Även denna helg har passerat i rasande fart. Jag började tidigt i fredags med att ta bilen västerut. Det var några plusgrader och dimma och jag hann även passera regnväder. Jag har fortfarande sommardäck på bilen så jag körde lugnt med full koll på väglag och temperatur.

I örebrotrakten har jag fyra gravar som behövde vintersmyckas och där ljus skulle tändas. Det tog nästan hela lördagen men jag hann även med lite shopping med mamma. Idag har jag fortsatt och på vägen hemåt hann jag med ytterligare gravar för att tända ljus. Alla gravar som jag besöker är utspridda runt om Mälaren och Hjälmaren så jag behöver hela helgen för att hinna till alla platser.

Resan innebar även besök hos mina föräldrar. Det är alltid mycket som de behöver hjälp med så det blir intensiva besök. Den här gången var det bl.a. pappas mediciner som krånglade. Jag begriper inte riktigt hur det fungerar men han fick inte ut all medicin när vi besökte apoteket i fredags. För något recept behövde han vänta till söndag för att få ut nästa omgång trots att den tidigare tog slut. Han väckte mig väldigt tidigt i morse för att vi skulle vara på apoteket när de öppnade i morse. Inga problem för mig men för honom var det besvärliga dagar.

Nu är jag i alla fall hemma igen. En rejäl huvudvärk innebär att jag redan längtar till sängen. Måste ju vila upp mig innan det blir vardag igen.

Lördag utan godis

Sovmorgon och slö förmiddag fick tiden att försvinna. Det är märkligt hur timmarna går när jag bara pular lite här hemma. Jag vet egentligen inte vad jag gjorde trots att jag var sysselsatt hela tiden. Begav mig ut på några ärenden innan jag fick en stund på balkongen igen. Värmen inte knappast besvärande vilket gör det skönt att sitta i solen.

Trafiken var lite stökig idag. Jag drabbades av många bilar som körde märkligt. Jag tror att det beror på att de inte hittade, körde fel, vilket ger en osäkerhet i körningen. Skrattretande nog drabbades även jag av att köra fel. Skyltningen är inte helt optimal i vissa områden och vägarbetena är många.

Nu fortsätter jag med mitt fixande här hemma. Jag behöver även boka sommaren resor innan priserna stiger och hotellrummen blir uppbokade. Men just nu ångrar jag mest att jag inte köpte mig något lördagsgodis. Känns lite trist med en lördagskväll med bara bubbelvatten. Klantigt av mig.

 

Stökigt

Kanske att det beror på det fina vädret, löningshelg eller liknande, men det har i alla fall känns stökigt i dag.

Redan på förmiddagen begav jag mig till en favoritbutik för att fynda några sommarklänningar. Det var mycket folk som var ute i samma ärende, inga lediga provrum, massor av kläder utanför provrummet och långa köer. Lyckades i alla fall hitta vad jag skulle och kunde lämna oredan bakom mig. På vägen genom stan blev jag lite osäker på var jag skulle byta fil för att komma rätt men ville inte byta i onödan då den andra filen kändes ryckig och oroligt. Känslan var helt rätt för jag hann knapp tänka tanken innan jag såg tre bilar i en krock. Hade två bilar framför mig så jag klarade mig fint.

Var inne i ett köpcentrum och i en HM-butik. När jag letade mig fram till provrummet, låg det två kamphundar vid ingången. Jag har viss respekt för hundar och kollade noga om de såg pålitliga ut innan jag vågade passera. En annan kund blev betydligt argare och sa sin mening utan att tänka igenom ordval. Hon var, till en början, inte arg utan mest irriterad på mannen med hundarna och undrade om han verkligen tyckte att det var lämpligt med två kamphundar som blockerade ingången. Mannen blev sur, menade att hon bara kunnat honom flytta på sig utan att vara otrevlig. Mannen gick och kvinnan fortsatte, allt mer upprörd, att framföra sina synpunkter till biträdet vid disken. Kvinnan tyckte att butikspersonalen måste värna sina kunder och säga ifrån när opålitliga kamphundar ligger i vägen i butiken. Expediten förklarade att köpcentrum som helhet tillåter hundar och att de inte kan förbjuda det, speciellt inte enbart vissa hundar.

I en annan del av butiken fanns två skrikande barn. Här pratar vi inte vanligt skrik utan gallskrik på en nivå jag aldrig varit med om tidigare. Det lät riktigt läskigt. Det var två barn som skrek i takt. Jag vet inte vad som hänt men jag vet att inget hände. Var fanns föräldrar/vårdnadshavare/vuxen? Jag tänkte på kvinnan och kamphundarna. Kan man vara så modig och gå fram och be den vuxna lämna butiken med barnet eftersom det skrämmer andra kunder. Eller kanske be den vuxne ta hand om sitt barn? Jag gjorde ingetdera utan lämnade butiken utan att köpa det jag skulle.

Fick lugna mig själv med en fika. Jag hade ju sparat veckas osunda och sett fram emot något riktigt smaskigt. När jag kom fram till caféet var jag så hungrig att det fick bli en leverpastejsmacka. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Faktum är att det kändes som en ovanligt stökig dag, både i trafik och butik.

Spagetti och äppelpaj

Armarna darrar och känns sladdriga som överkokt spagetti. Benen är möra och på elementen hänger blöta vantar, mössor och byxor. I två omgångar har jag varit ute och skottat snö. Det är en skönt känsla att få vara ute och röra på sig, åtminstone till en början. Men efter en timme med snöskyffeln inser jag hur otroligt otränad och svag jag är i armarna. Jag får helt enkelt ta min skottning i entimmespass med paus emellan.

Min bil står parkerad på en liten sidogata men det är trafik hela dagarna. Märkligt, kan jag tycka med den goda tillgången till kollektivtrafik (även om det tycks vara problem idag). Idag noterade jag att det i varje bil satt en ensam person. Det här är inte hållbart och det bekymrar mig. Det hjälper inte så mycket med vad kommunen gör för att underlätta, det här tycks handla om attityd. Många är vana att ta bilen. Förutom bilar var det även många flanörer som passerade. Många stannade och bytte några ord vilket jag tycker är trevligt. Det känns onekligen märkligt med dem som stannar för att tittar på utan att säga något.

Det bästa med snöskottning, är belöningen efteråt. Hos mig är regeln att jag får äppelpaj. Pajen minner om höstens dingnande äppelträd och helt plötsligt har man sommarens smaker i munnen. Det är ljuvligt. Det är efter ett rejält utepass i kylan som pajen smakar som allra bäst.

Rädd i trafiken

Idag hann jag bli riktigt rädd när jag var ute och körde bil. Nästan hemma, mötte jag en bil som körde rakt emot mig i mitt körfält. Vägen har ett körfält i vardera riktning så personen körde emot körriktningen. Inte så att hen körde om utan någon, hen körde ”bara” i fel körfält. Jag hann bli riktigt rädd eftersom det inte finns någonstans för mig att ta vägen, bara en smal trottoar och sedan bergvägg. Nu gick allt bra. Jag hann bromsa och personen bytte fil. Idag hade jag den lilla marginalen på min sida.

Man hinner tänka mycket på några få sekunder. Så här i efterhand inser jag att jag blev mest rädd av att inte vet hur personen tänkte eller hade för avsikter. Det är svårt att veta vad som är bäst att göra när någon agerar så märkligt. Jag är i alla fall glad att jag kom hem säkert.

Valborg

Eftersom jag är helt inne i en studie- och skriv-bubbla, så har jag ingen riktig koll på dagarna. Jag försöker ge mig själv en ledig dag i veckan, och i övrigt vara flexibel under dagen för att få lediga timmar. Igår för det plugg fram till kl 12.30 och sedan tre timmar på biblioteket för att skriva.

På vägen hem, passerade jag via ett Coop-varuhus. Det var kaos på parkeringen, många bilar som körde hur som helst och bråkade om parkeringsplatser. Så brukar det inte vara en vardagseftermiddag. Det var då jag dels kom på att det var Valborg, dels att det ligger ett systembolag i fastigheten. Tydligen är helg-drickat viktigare än hyfs i trafiken.

För mig blev det en lugn hemmakväll. Läslust och huvudvärk höll mig kvar i soffan. Jag har blivit beroende av Svt:s ”Vem bor här”, där sitter och gapar över folks hems och gissar vem som bor var. Igår hade jag alla rätt men jag förstår fortarande inte hur deltagarna kunna fixa så unika hem.

Det här duger som Valborg för mig.